söndag, december 29, 2013

Ö - nödlösning som blev övervikt

 
Vi närmar oss årets sista dagar och jag reflekterar mycket över saker och ting. Det ligger nog nära till hands att göra när man är lite ledig och har haft några lugna dagar efter julhelgens intensiva umgänge och ätande.
 
Dagens Ö i Tatjanis decemberutmaning skulle blivit nödlösningen julblommor, men så vaknade jag tidigt nu i morse och kom att tänka på en sak som ganska mycket förföljt mig genom livet - nämligen övervikt.
 
Ett ämne som kanske inte är så uppryckande, men absolut känns nödvändigt för mig att skriva om. Jag har alltid tillhört kategorin människor som inte är smala. Och det har jag accepterat, tidvis alltför enkelt. Jag har väl på något sätt pendlat i gränslandet för övervikt, alltid sett mig som "mullig". För väldigt länge sedan bantade jag och testade dieter. Naturligtvis utan hållbart resultat. Men jag har aldrig på något sätt hamnat i krisläge, haft ätstörningar eller liknande. Jag har varit alldeles för glad i mat och godsaker. Men inte bara njutit av det utan säkert också tröstätit, tagit en chokladbit till för att det ändå inte spelar någon roll - känns det igen? Fått dåligt samvete och ångrat mig när chips- eller ostbågspåsen är slut.
 
Jag har också varit viktväktare och det var första gången det kändes lätt att bli av med oönskade kilon! Men annat i livet kom i vägen - jag blev friställd, fick nytt jobb, började pendla men hittade liksom inte riktigt hem i detta. Hamnade i en ond spiral av negativa tankar där mat- och motionsplanering blev ett nästintill oöverstigligt hinder. Belönade mig med snabba matlösningar och soffhäng! Prioriterade inte hälsan.
 
För drygt två år sedan bytte jag arbetsplats och slipper nu pendla mer än knappa halvtimmen tur och retur, gick ner i arbetstid och fick alla förutsättningar för att fokusera på hälsan. Har allt jag behöver - naturen inpå knuten, crosstrainer, yogamatta (gick kurs för en del år sedan), tid över för vettig matplanering och tillagning och vet precis vad det är som krävs. Ändå lossnar det inte helt. Hittar dåliga ursäkter överallt. Har så svårt att hålla mig till det enda rätta.
 
Sunt förnuft och en smula disciplin.

Jag tror att det är många som känner igen sig i det jag skrivit här. Jag tror vi är ganska många som befinner oss i den här situationen. Det är få förunnat att kunna stoppa i sig vad som helst utan att det sätter sina spår. Och spåren behöver heller inte alltid vara direkt synliga. Det är alldeles för enkelt att njuta av livets goda utan att tänka på konsekvenserna.

Kanske har jag börjat bli lite åldersnojig ändå, nu när jag börjar närma mig en avgörande punkt i livet. Jag kommer aldrig att bli smal. Jag kommer inte att börja plåga mig själv för att bli det. Men jag kan försöka behandla min kropp med mer kärlek, vårda den för att den ska hålla i fler år, ge den omsorg både i form av vila och motion, ge den sund mat men också tillfällen att njuta lite extra.

Jag tycker jag har nystartat hur många gånger som helst. Tänkt nu så, den här gången ska jag lyckas. Gett mig själv löften om bättring. Men när jag läste Nettans inlägg i morse tänkte jag om. Inga löften utan målsättning istället. Nåbara och mätbara mål. Realistiska mål. Små förändringar att smyga in i vardagen. Inga fanatiska tankar. Inga helomvändningar. Inga dieter.

Planen börjar ta form i huvudet. Jag tror nog att det kommer nämnas några ord om detta i årets sista decemberutmaning ;)

Och några ord flög förbi, tror de fanns på facebook för en tid sedan. Ord att ta med mig för att tålamodet ska räcka. Ord att ta fram när det kommer motgångar eller bakslag. Ord att ta med mig för att inte ge upp. Men framför allt, ord att ta med mig för att påminna mig om att det inte är en kamp emot mig själv utan för mig själv.

Be ok with who you are,
even if you want to change.

6 kommentarer:

  1. Ja, jag känner mycket väl igen mig i dina ord. Det viktigaste är ju att man mår bra, inte hur man ser u,t egentligen. Men ändå så vill även jag vara smal och kunna ha fina kläder osv.
    Var på en föreläsning häromdagen som handlade om att sätta mål och att nå dem. Tjejen pratade om att använda sig av SMART- Specifikt, Mätbart,Attraktivt,Realistiskt, Tidsbestämt. Jag blev motiverad av denna föreläsning och säger som du att det börjar ta form i huvudet.
    Önskar oss k´lycka till med våra mål!!
    Kram Agneta

    SvaraRadera
  2. Det där med vikt är nog ett ständigt gissel. Själv pendlar jag mellan fullkomligt normal och lite övervikt. Fast banta, det gör jag aldrig. Det bästa jag gjort var att slänga ut vågen. Vikten är irrelevant, det viktiga är som sagt hur man mår. Oftast mår jag som sämst när jag är som smalast, det brukar liksom hänga ihop ;)

    Du får hitta din må-bra vikt, där du gillar dig själv. Det är det enda som betyder något egentligen.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Vikten har jag alltid jagat. Fast jag egentligen är smal har jag mina fobier. Ser inte själv alltid att jag är smal. Visst ska man tänka jag är bra som jag är . Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
  4. Tusen tack för de fina orden Suz, så glad jag blev. Ö-vikten har jag kämpat med hela mitt liv, men nu handlar det om målsättningar, bra mat och motion, inte löften som gör att jag blir så besviken på mig själv efteråt.

    Många kramar till dig fina vän och jag önskar dig och din familj ett gott slut på 2013.

    Kramar
    Nettan

    SvaraRadera
  5. Visst är jag bra som jag är.... hm... men trivs ju bäst utan de där extra kilona runt magen! Så det blir nog att fortsätta att kämpa med powerwalks, nyttig mat och så en go fika ibland för själen måste ju också ha sitt!
    Bra inlägg du har på Ö!
    Kram M.E

    SvaraRadera
  6. Jag läste idag på en lapp som satt på en blus jag köpte... det lör ungefär så här: du är perfekt, bara för att du just inte är det. Jag gillade tanken och idén att jag är perfekt, jag har rynkor och en volang och ja, det kändes bra. TÄnker nog ha den lite som ett mantra... och hoppas att det fortsätter - den bra känslan alltså.

    Låna om du vill, jag delar gärna med mig av den. För vet du Suz, i min värld är du perfekt, du är varm och omtänksam och rar och fin och klok och vill en massa saker. Du får mig att le och tänka till. Du är bra!

    Tack för att du är du!

    Kram - Tatjanis

    PS. o visst sjutton känner jag igen mig i det du skriver. ja jösses. DS.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz