I söndags blev jag lite bortglömd ett tag ... fastän jag är mamma! Men under dagens lopp så blev det ändå en kram och ett litet förlåt och så de här vackra rosorna (som jag just nu inte kan se, verkar inte finnas några bilder att se för oss som använder Blogger, är det någon som vet vad som händer eller är det bara min dator som är konstig?).
Nej, det är ju inte lätt att komma ihåg allt, men jag undrar hur man kan missa något som marknadsförs så hårt. Fast det är klart, det är mycket som cirkulerar i en sjuttonårings hjärna och föräldrarna dyker nog mest upp som små störningsmoment ;)
Jag gillar egentligen inte alls det kommersiella kring alla dessa olika dagar som uppmärksammas i almanackan - för alla går de ut på att man ska handla något, eller rättare sagt, de marknadsförs så. Men just Mors Dag och Fars med för den delen är ju klara exempel på att här finns så mycket annat man kan göra. Bjuda på frukost, vara extra snäll och hjälpsam, erbjuda ett litet fotbad, fixa middagen och andra vardagssaker i en mammas liv. Så att det känns lite lyxigt för huvudpersonen den dagen, att man slipper undan de vanliga uppgifterna eller åtminstone gör dem tillsammans. För där har vi en viktig punkt, tycker jag, göra saker tillsammans. Något som jag känner börjar bli en bristvara här hos oss. Och drar mig till minnes att jag nog också var sådan i den åldern, drog mig undan med alla tankar och funderingar, pratade i telefon (fanns ju inte mycket annat om man bodde på landet och inte orkade cykla iväg till kompisarna hela tiden), läste tonvis med böcker och behövde massor av ensamtid.
Men, kan inte nog poängteras, det är viktigt att då och då ha kvalitetstid tillsammans i familjen. Låta varandra förstå att vi är viktiga för varandra! Behöver inte vara så komplicerat, kan ibland räcka med att verkligen sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans. Prata om allt mellan himmel och jord och inte komma in på tjat om att hålla tider, städa undan och sånt, utan vara mer avslappnad.
Vi hade faktiskt en gemensam tv-kväll i lördags och hejade förtjust på fantastiska Loreen allihop! Det var värt att sitta vid tv'n, trots att jag nog tycker att röstningen tenderar att bli evighetslång. Men i år blev den ju bra mycket trevligare, med alla 12-poängare till Sverige:)
Söndagen bjöd också på dansshow på Ystad Teater. Dottern dansar på Studio Danza och hela helgen har de haft föreställningar som bjöd på fantastiska nummer av alla de slag. Årets tema var TV och föreställningen hette "Tell A Vision". Stolt mamma-hjärta pös över av stolthet, det är så roligt att se hur dottern utvecklats under årens lopp. Det här året var hon dessutom med i många fler nummer. Alltid lika roligt att se och uppleva denna show. Enormt mycket jobb lägger de ner i förberedelser och att få logistiken att fungera med ca 400 dansare kan inte vara lätt! Stor eloge till alla inblandade!
Ha en fin vecka!