fredag, december 20, 2013

S - Sofie

Studio Danzas uppvisning på Ystad Teater i våras, Cellblock Tango
 
Nu har turen kommit till vår dotter, jag har fått hennes medgivande till ett inlägg under S - dagens bokstav i decemberutmaningen hos Tatjanis.  Hon är van att finnas lite i rampljuset och har inget emot att synas på bloggar, hon publicerar ständigt bilder på sig själv på sin egen blogg som ni hittar här eller så är hon med på sina fotograferande kompisars bloggar (se bilder och länkar nedan).
 
Vår härliga, underbara tonåring! Vad kan jag säga? Vad vore livet utan henne? Det är en gåva att få följa ett barns utveckling mot vuxenlivet och jag älskar henne gränslöst. Ju äldre hon blir ju mer måste jag släppa taget, men hon finns ständigt där i mina tankar ändå. Man slutar aldrig vara barn i sina föräldrars ögon.
 
Visst kan hon reta oss till vansinne, på tonåringars vis. Hon kan också vara oerhört självupptagen, tjurig, envis och uppstudsig. Och rummet får hon själv hålla ordning på, jag har gett upp för länge sedan;)
 
Men så kan hon också bjuda på sig själv på många sätt, vara rolig, mysig och klurig. Hon gör oss så stolta på olika sätt, även om hon många gånger inte själv förstår det! Hon är stark och modig och inte rädd för att gå sin egen väg. Hon har alltid haft förmågan att prata med oss och vara öppen om sina tankar, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Jag är glad över att hon har det förtroendet för oss. Jag vill verkligen att hon ska känna att vad som än händer finns vi där.
 
Jag ska försöka låta bli att använda för många ord idag också, måste ju tänka på att både mannen min och dottern ska orka läsa det;) Och även om Sofie gillar att läsa så tror jag inte mammas ord är lika intressanta som en spännande bok. Det kan ju dessutom vara med en viss skräckblandad förtjusning man ska läsa om sig själv.

Mojje uppträdde i Sövde amfiteater i somras, Sofie var dagens fotograf och funktionär
(men just här höll mamman i kameran)
 
Dans, fotografering, teckning, smink och kläder - ord som nog sammanfattar ganska bra det som mycket kretsar kring för henne. Och så skolan förstås, inte alltid lika rolig men snart är det studenten! Galet vad åren går, nyss började hon ju på dagis ...


Kompisen Inas foto

Även om många intressen  har skiftat genom åren har hon behållit sitt intresse för dansen, om jag minns rätt har hon dansat sedan hon var sex år. Vi har fått följa hennes utveckling och många elevföreställningar har det blivit vid det här laget, alltid lika roligt! Och vilken känsla det är att sitta där i teatersalongen och se henne på scen tillsammans med alla andra duktiga dansare:)

Kompisen Lizas foto

Nu står vår stora tjej inför en massa val och framför allt den stora frågan om vad som händer efter gymnasiet. På samma gång som det är ett spännande jättekliv ut i verkligheten förstår jag att det också kan vara lite skrämmande. Och med hög arbetslöshet också lite nedslående, om man inte har målet utstakat och ska söka sig vidare till universitetet direkt.

Vilket beslut det än blir ska vi försöka stötta henne på bästa sätt. Det är hennes val och bara hon kan känna vad som skulle kunna bli bra. Något facit finns ju inte, hon får gå på magkänslan.

S - Sofie, mitt bidrag i dagens decemberutmaning!

4 kommentarer:

  1. Så fint du skriver om din skatt! Och så söt hon är! Jag ser fram emot att få uppleva allt det där med vår dotter. Hon går med på dans och jag hoppas faktiskt det blir ett intresse som håller i sig.
    Har du tänt ljusen du beställde? Hoppas du gillar dem...
    Kram
    //bara anna

    SvaraRadera
  2. Fina ord om en fin tjej! Vad skönt med ett intresse som håller i sig även i tonåren!
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Så fint du beskriver din dotter. Tänker på likheterna med min egen dotter. Visst kommer de alltid vara våra små. Även om de går sina egna vägar och ska göra det med. Ha en fin kväll Kram Pernilla

    SvaraRadera
  4. Även fast hon förstås hon är sin egen person så har ni definitivt varit med om att skapa en underbar person och bidragit bra mycket till det. Tack vara er har hon kunnat utvecklas till den hon nu är :) Klart du/ni känner er stolta över henne. Med all rätt.

    Kram kära du och en riktigt God Jul önskar jag er!

    Ann-Louise

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz