onsdag, juli 30, 2014

Semester ...

 
Kikar in och ger ett litet livstecken här på bloggen. Livet utanför rullar på i semestertempo, ibland intensivt och ibland bara precis ett litet steg i taget ... sådär lugnt och skönt som det ska vara när man är ledig.

 
Jag bjuder på lite bilder som fanns i mappen märkt "bloggbilder". Bilder som stått på vänt men liksom aldrig riktigt fått plats. De kommer väl till pass idag, när jag inte hunnit gå igenom minneskorten med bilder från första halvan av semestern.

 
De får komma senare, när det kanske varit fler regniga dagar. När tid funnits för timmar vid datorn. Det prioriteras inte just nu. När ledigheten är viktigast och jag följer dygnets rytm, är med familjen, grillar, vi roar oss med vänner, går på konserter, läser bra böcker, pysslar hemma, är på stranden ...

 
... kort sagt tar dagen som den kommer och hänger med på vad som bjuds. Lever livet i det tempo som känns rätt för stunden. Ibland i sakta mak på stranden med dopp i havet som nästan ger medelhavskänsla. 

 
Och emellanåt lite mer intensivt med grillkvällar, vänner och hotellvistelse. Så gott det är att styra själv och inte behöva finna sig i så mycket bestämda tider:)

 
Snart får det nog bli en repris på den härliga paellan vi gjorde för ett tag sedan. Njuta av livets goda! Det är viktigt att tänka på, ta vara på dagarna och varandra.
 

Och jag har inte försvunnit från bloggen för gott, bara tagit lite semester och låtit livet här och nu få bestämma vad som fått högsta prioritet. Jag kommer tillbaka och jag är så nyfiken på vad ni har för er också. Lite då och då ska jag försöka kika in hos er, jag har verkligen inte glömt bort er! Jag finns här och tänker på er också, önskar att vi kunde setts allihop på en och samma gång och haft en hejdundrande grillkväll tillsammans:)

Sköt om er, alla fina<3



fredag, juli 25, 2014

Vilken sommar!

 
Vilken kväll det blev i tisdags! Underbart! En härlig kväll, med skönt gung på scenen av ett proffsigt och ödmjukt gäng som bjöd på sådan energi att jag sällan sett dess like - Timbuktu och Damn. Den fina publiken fann sig i att det var trångt, finns det hjärterum så finns det stjärterum ...
 
Jag sprang ju mest runt och upplevde allt genom kameralinsen, men jag kände pulsen och försökte snappa upp så mycket som möjligt. Jag önskar vi kunde köra en repris:) Så bra var det!

 
Jag hade fått lov att smyga upp på scenen, sådär lite diskret bakom, och fotografera lite. Hoppas jag lyckats få något som går att redigera hyfsat av dottern, när hon kommer hem från Emmaboda. Den här är väl lite halvhyfsad, om jag får säga det själv:)

 
Och bortsett från mikrofonen i förgrunden, som kanske kan redigeras bort, så är väl inte denna heller helt fy skam. Men jag tror där finns några godbitar till Sövdes hemsida, jag länkar när de väl hamnar där. Ifall någon skulle vara intresserad.

 
Läget i övrigt? Här tas så många cabbeturer det bara är möjligt, njuts av god mat, dopp i havet, träffar vänner och ikväll är det konsert igen. Men nu får vi slappna av och sitta i publiken, det är inte i amfiteatern den här gången. Bo Kaspers bjuds det på ikväll i Ystad, hoppas det blir bra. Vädret ser i varje fall ut att kunna bli helt ok:)
 
Längtar efter dottern, som nog också verkar längta efter att komma hem. Skoskav och dåligt med skugga i de småländska skogarna och så campingliv - jag kan nog tänka mig bekvämare liv.
 
Ha det fortsatt fint, njut av vår härliga sommar!


tisdag, juli 22, 2014

En tidig morgon ...

 
Klockan sju på morgonen är kanske inte tidigt i vanliga fall, men på semestern är det ganska arla. Idag ringde klockan 06.15 och picknicken var förberedd för en härlig morgonstund på bastubåten. Vi kunde absolut haft det sämre ...;) När båten gick ut från bryggan vid sjutiden värmde solen redan gott och det glittrade vackert i vattnet.
 
Bild lånad från www.sovde.se 
 
Idag har vi Timbuktu och Damn i amfiteatern och senaste veckan har biljetterna haft sådan strykande åtgång att platserna inne i amfiteatern är helt slut! Vi kommer att sälja till kanten ikväll, om någon fortfarande skulle vara sugen på en skön kväll på landet. Med, vad jag tror, blir ett härligt gung när solen sakta dalar bakom trädtopparna.
 
Dottern har ju smitit iväg till Emmaboda och festivalen där (gissa om mamman har lite oroliga nerver den här veckan!), så jag har fått i uppdrag att försöka få till några bilder och vara kvällens fotograf. Nu är ju inte jag någon stjärna på det här, men något ska väl fastna och inte bli alldeles för suddigt. Får vi hoppas. Vi jobbar ju ideellt i amfiteatern, så inte finns här någon tanke på att anlita betalda experter. Det får bli som det blir och jag hoppas på lite tur:) Wish me luck!
 
Men klart jag önskar dottern vår var hemma och förevigade den här kvällen också till hemsidan. Hon har dock sett/hört Timbuktu tre gånger live redan, så hon valde annat. Vi kan ju inte klona oss, även om det ibland hade varit en fördel:)
 
Nej, nu ska jag ta en liten paus på terrassen. Något svalt i glaset och kanske blir det något kapitel i boken jag håller på med för tillfället, Dan Browns "Inferno". Har tagit lite tid att läsa, nu när jag behövt vila ett suddigt öga ganska mycket. Men nu är det mycket bättre, kuren med penicillinsalvan är över och mycket av suddigheten försvann med den. De trycksänkande dropparna ställer till det lite, men det är bara på morgon och kväll så det är mycket enklare att leva med. Härligt!
 
Hoppas ni har det fint<3


söndag, juli 20, 2014

Så typiskt ...

 
Så typiskt! När jag äntligen är redo för att sitta en stund vid datorn, när ögat vill som jag vill och det går hyfsat bra. Då vill inte Blogger låta mig kommentera hos alla som jag vill lämna ett litet avtryck hos!
 
Hos vissa kan jag välja ett annat inloggningssätt, men hos några är det helt omöjligt. Jag testade visserligen inte som anonym, men det vill jag ändå inte vara.
 
Så misströsta inte, kära vänner! Jag har läst och läst och uppdaterat mig på vad ni är med om, resor och utflykter, regn och solsken och himmelskt lata dagar. Fynd ni gjort, smultronställen ni hittat och mycket annat. Härligt att läsa och jag gläds med er och har själv också lata, somriga semesterdagar.
 
Jag kanske inte kommer att rapportera dagligen, men jag kommer absolut vara lite flitigare nu. Men först och främst kommer jag att bara vara ...
 
,,, vilket jag hoppas ni också är duktiga på:)

Ta dagen som den kommer

 
Solen lyser, det är varmt redan på morgonen och vi tar dagarna som de kommer. Lite skönt att inte ha allting förutbestämt på semestern. Det har vi så ofta i vardagen annars. För att tiden ska räcka till kanske. Eller bara för att vi ska komma ihåg att göra allt på agendan.
 
Några timmar på stranden igår fick huden att strama lite. En skön vind gjorde timmarna behagliga och jag låg där och lyssnade på dagens sommarpratare som var riktigt underhållande, trots att jag inte alls är intresserad av fotbollsvärlden egentligen. Precis så det ska vara med sommarpratarna, där du minst anar det dyker det upp musik och ord som får en och en halv timme att flyga iväg. Mannen min sov bredvid mig. Och ett dopp hann han också med.

 
Det blir nog lite sand mellan tårna idag också:) Jösses vad sköna de här skorna är. Nöjd med mitt inköp på nätet. Sen är de kanske inte de ultimata sakerna att sätta på fötterna, men vad gör man när det är så här varmt! Och sulan är faktiskt skönt mjuk och formgjuten, så jag undvek i varje fall den platta plastvarianten.
 
Idag blir det lunchstopp före stranden, troligtvis Norra Promenaden i Ystad. God mat är aldrig fel!
 
Vad gör ni idag? Nu är jag riktigt sugen på att gå en bloggrunda hos er alla fina därute. Jag har ju vilat ögonen mycket från datorer nu, så ikväll kanske det blir till att komma ikapp lite av allt jag missat under min ofrivilliga bloggfrånvaro. Vi får se vad det blir. Jag bestämmer inget idag:)
 
Ha en ljuvlig söndag<3


tisdag, juli 15, 2014

Tänk - så rätt jag hade!

 
I mitt förra inlägg ville jag poängtera lite extra hur viktigt det är att ta vara på tillfällena. Njuta av stunden och känna sig tillfreds. Nästan som om jag visste att det väntade något runt hörnet. Något som skulle stjälpa omkull inplanerade saker som mannens 50-årsfirande och sånt. Något som definitivt skakat om mig och fått mig att känna mig som en liten skrutt.
 
Därför påminner jag er igen - ta alla chanser ni får! Att göra saker ni vill, umgås med nära och kära, njuta av livet eller helt enkelt att bara vara. Rusa inte bara på i vardagen och tyck att alla måsten är viktigast hela tiden. Och blir det inte riktigt som ni tänkt er - strunta i det! Det har jag i varje fall lärt mig ordentligt de här veckorna. Ibland måste vi bara göra det bästa av situationen och vara nöjda med det. Inte tänka vad som kunde varit utan vara tacksamma för det som istället faktiskt gick i lås.
 
När vi glada i hågen packade in oss i bilen tisdagen den 1 juli var det nog inte någon av oss som tänkte annat än sköna dagar med goda vänner, fira mannens 50-årsdag med lite olika aktiviteter och ha härliga grillkvällar. Lite fotbollstittande kanske, för dem som gillar det, men framför allt mycket häng tillsammans med vännerna.
 
För att göra en lång historia lite kortare ... nej, det är ingen idé att jag ens försöker. Men jag ska försöka hålla mig så kort som möjligt:)
Mitt högra öga började krångla redan i bilen på väg upp och vem kunde ana att det skulle sluta med att jag blev inlagd på Uppsala akademiska sjukhus på torsdagsnatten? Både jag och en optiker i Norrköping trodde det var en trasig lins som var orsaken, men i själva verket hade jag alldeles för högt tryck i ögat. Tänk er ensidig migrän, öroninflammation och tandvärk på en och samma gång. Det var ungefär så jag mådde när vi åkte ångbåt mellan Uppsala och Skokloster som en del av överraskningarna till mannen på hans födelsedag.

 
Och istället för en makalöst trevlig grillkväll hos vännerna (som mannen önskat) fick vi leta reda på en restaurang i Uppsala i väntan på min läkartid. Överraskning nummer två för mannen och vår värd, som också uppnått den ärofyllda åldern av 50, avslöjades nu - whiskyprovning på Mackmyra på lördagen. Det var definitivt inte under de här formerna som paketet med alla frågorna skulle packas upp, men nu började mina lektioner i att inte gräma mig över sånt som egentligen är bagateller. Någon jordgubbstårta blev det inte heller. Så klart!
 
Istället fick jourläkaren åka från Stockholm till Uppsala och ta hand om mig. Och när jag inte svarade på behandlingen som han ville fick jag helt enkelt stanna kvar på sjukhuset och få dropp med trycksänkande medel ... droppar, tabletter, nålar. Det här är inte alls min grej, men jag fogar mig lydigt. Jag tror de kunde fått göra nästan vad som helst, nu var jag bara en liten fis i universum. Och för alla er som har en aning om hur jag funkar så vet ni ju redan vad som flög genom mitt huvud de här timmarna, som blev dygn. Blodpropp, tumör och annat otäckt jag hört talas om i de här sammanhangen. Men då är det bra att ha en vän som googlar under all väntetid. Hon kunde lugna mig något i varje fall.
 
Jag tackar min fina vän Kikki för all stöttning och hjälp. Naturligtvis tackar jag även min egen familj och hennes, men det var hon som var där på natten som "ledsagare" i sjukhuskorridorerna och chaufför mellan de olika instanserna. Som stöttepelare och coach i en miljö som är så främmande och skrämmande för mig. I en situation som ingen av oss i vår vildaste fantasi kunde förutsett!
 
Fine mannen min kom in på morgonen och var där till och från hela dagen. Kikki och Sofie kom också upp en stund. Efter femtioelva tryckmätningar och undersökningar av tre ögonläkare släppte de iväg mig "hem" på fredagskvällen. Trycket var nere och den förstående läkaren tyckte att jag visst kunde få följa med till Mackmyra, bara jag lät bli whiskyn, tog mina droppar i ögonen och tabletterna han skrivit ut och lovade att komma på återbesök på söndagen. Vilken kille, han förstod precis att jag skulle må mycket bättre med mina nära och kära och dessutom var de säkert glada att ha en patient mindre. Jag var ju dessutom skåning!
 
Efter besök på ögonmottagningen i Lund har jag nu någon undersökning kvar innan jag får veta exakt vad det är för fel med mitt öga. Troligtvis rör det sig om någon form av glaukom, som jag naturligtvis försökt få veta så mycket som möjligt om. Men ändå inte riktigt vill veta. Synnerven ska vara ok, men om synfältet är skadat vet vi inte än. Innan dess kan slutlig diagnos inte ställas.
 
Jag ser med båda ögonen, men suddigt för det mesta på höger. Det höga trycket har gjort hornhinnan irriterad, men det bättrar sig för varje dag. Det droppas och trycks salva. Jag blir inte sjukskriven, men har tvingats sjukanmäla mig några dagar. Det är tufft vid datorn för långa stunder. Därav min  bloggfrånvaro.
 
Snart är det semester, två dagar kvar att jobba. Och jag intalar mig varje dag att jag inte ska oroa mig för vad framtiden bär med sig. Men det går sådär kan jag säga. Försöker tänka på annat.
 
Vad gör väl en försenad jordgubbstårta? Eller att uteduschen som mannen min fick i present av oss inte kommer att levereras utan vi får leta reda på en sådan någon annanstans. Eller att jag har totalt linsförbud och vantrivs med mina progressiva glasögon (det går ju att skaffa nya senare). Eller att jag måste droppa i ögat varje dag. Om jag så måste göra det i resten av mitt liv.
 
Bara jag får behålla min syn!
 
Så mina vänner - ta vara på alla tillfällen att njuta av stunden! Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet. Och det mesta går, bara vi får tillfälle att smälta det hela och ta in situationen. Och det här är bara en liten sak mot alla som får mycket värre besked, mot de som lever i en otrygg tillvaro med krig och elände. Men det är min tillvaro, som jag nu delade med er. Det finns alltid de som har det mycket värre och mycket bättre. Vi lever alla i vår egen vardag. Och den ska vi ta tillvara.
 
Många kramar, sköt om er<3