Vadå lagom?

 

Jag vet, det är lite emot mina principer att använda ord i skrift som "vadå", men i detta sammanhang kunde jag inte riktigt låta bli. Det dyker säkert upp både grammatiska grodor och annat här ibland och det överlever vi.

 

Men vi går tillbaka till rubrikens egentliga innebörd i dagens inlägg - varför har vi ordet lagom i svenska språket när ingenting någonsin är just lagom? Vi är väl till och med ensamma om att ha ordet! Lagom är bäst säger vi gärna ... jodå, jag är den förste att instämma i det.

 

Ta vädret till exempel, en midsommar vi kommer minnas länge (precis lika länge som midsommarnatten/morgonen 1994 när vi gick hem från festen som avslutades med en VM-match i fotboll och det var frost på bilrutorna). Men handen på hjärtat, fantastiskt med solsken men vem vill ha så kvav och fuktig värme att vi svettas floder bara genom att finnas till? Var håller du hus - lagom?

 

En vecka senare har vi bjudit in några vänner till grillkväll. Nu ser prognosen betydligt sämre ut men regnet skulle inte komma förrän vi beräknade vara klara med fördrink och själva grillningen. Jag dukade i uterummet för att vara på säkra sidan, jag har ju lärt mig vid det här laget. Vad händer - innan gästerna ens har hunnit innanför dörren så fullkomligt öser det ner, som om himlen formligen öppnat sig. Men vi trotsade och satt under markisen med fördrink och lite tilltugg och mannen min fällde upp parasollen över uteköket. Så lagom - släng dig i väggen!

 

Dottern vår åkte till Rhodos i söndags med sin pojkvän, de rapporterar om 35-gradig värme och skönt poolhäng. Jag hade nog krupit in i skuggan av ett parasoll rätt mycket, men jag är så glad att de har det gott. I måndags morse hade vi 12 grader, hällregn och lokala stormbyar. Jag tände ett värmeljus när jag kom till jobbet och det kändes nästan som höst! Veckan har fortsatt i liknande stil även om det hyfsade till sig igår och solen kikade fram vilket fick temperaturen att öka till hela 18 grader. Men jag var en sväng inom Åbergs trädgård och fick lite medelhavskänsla i deras växthus där det dignade av persikor och vindruvor. Får nog återvända snart och placera mig där med en "gofika" om vädergudarna bestämmer sig för att det här är vårt fortsatta sommarväder. Det gäller ju att göra det bästa av situationen och njuta av vad vi har möjlighet till. I egna uterummet här hemma har vi möblerat om, lite på toppen av all renovering och så;) och där kan vi också hitta plats för njutning när den svenska sommaren bestämmer sig för att strejka. För ordet lagom - det lyser med sin frånvaro.

 

Därför tänker jag inte använda det i min garderob heller! Det råder ett tillstånd av "jag-vet-jag-har-för-många-sjalar" och igår utökades kollektionen med två till. På rea, halva priset, ljuvligt mjuka att svepa om halsen när vi åker på road trips med cabben under semestern. Inte kan man få för många? Lagom antal är väldigt svårdefinierat;)

 

Jag har inga bilder än, men nu är vi klara med golvet på ovanvåningen och allrummet har intagit sin nya form. Mannen min verkar inte heller känna till ordet lagom för han kör så det ryker varje kväll! Igår kom den sista golvplankan på plats och några golvlister, men sen var det fotboll och det var han så värd! Själv tog jag ett massagebad och njöt mycket mer än lagom. Det blir så bra och vi är så himla nöjda med renoveringen, inte ett dugg lagom!

 

Det märks att jag är skrivsugen för nu blir det ett sånt här långt inlägg igen - inget lagom här inte! Men jag ska fortsätta på to-do-listan, har redan prickat av en hel del så dagen ser ut att bli lite lugnare än förra fredagen när jag möjligen tog en något för lång frukost. Men det är ju så svårt att hålla ett lagom tidsperspektiv och jag är nog en ganska duktig tidsoptimist.

 

Nu blir det att leta upp SVT-play och köra igång en SM-match i rullstolstennis för en av spelarna i herrfinalen är en lokal stjärna - stort lycka till önskar vi honom! Mycket, mycket mer än lagom!

 

Så vadå lagom - ha en helt underbar helg

alla fina som kikar in här<3

 



Onsdagstankar

 

Sköra små klockor på stjälkar som lägger sig åt alla håll. Blommorna är vissna sedan länge och bortklippta från den fina blomstergruppen jag fick på min födelsedag. Men bilderna får komma nu, när det känns som om jag inte har så mycket att visa upp. 

 

Väcktes i natt in på småtimmarna av att månen lyste mig rakt i ansiktet ... ingen höjdare vill jag påstå. Hur vacker den än blir om ett par dagar när den är alldeles rund. Desto vackrare var det i morse med klarblå himmel och solsken och sånt piggar ju som tur är upp en hel del. Jag hoppas det blir lika vackert väder imorgon för då tänker jag ge mig på att rensa lite i trädgården. Måla bräder behöver jag troligen också göra, men det ska nog hinnas med det också.

 

Idag avslutar jag med ett litet citat jag hittat på Pinterest. Och visst är det lite så, oavsett om vi pratar livet i stort eller vid olika projekt vi tar oss för. Alla delar är inte alltid lika roliga och vi behöver liksom ta oss igenom eller göra dessa innan vi kan köra igång med det som vi verkligen vill eller tycker är roligt. Ju mer jag tänker på de här orden ju fler situationer kan jag applicera dem på. Fundera ett tag ska ni få se.

 

Det försiggår en hel del i mitt huvud nu, fullt upp på jobbet, fullt upp här hemma och flera saker som jag skulle vilja både komma igång med och få ordning på. Men jag vet att jag funkar bäst när jag får fokusera på några saker i taget och inte allt på en gång, därför får en del stå på vänt. Jag tar små mikropauser och antecknar småsaker för att kunna släppa det i huvudet. Var sak har sin tid. Och nu må ni tro blickar jag fram emot en helg som jag tror ska kunna bli riktigt trevlig:)

 

Ha det gott finingar, önskar er en mysig weekend<3 

1000 ...

 



Jag har grubblat några dagar på hur detta inlägg skulle se ut. Funderat på om jag skulle göra något speciellt av att det är inlägg nummer ettusen. Men min lilla blogg har alltid spretat både hit och dit och då får detta inlägg också göra precis det - spreta åt alla håll.

 

Bara det faktum att jag sitter här och skriver på det tusende inlägget tycker jag känns märkligt. När jag började blogga tänkte jag aldrig att det skulle vara någon längre tid och nu börjar jag närma mig fem år! Kanske inte så många inlägg under dessa år, men jag skriver när andan faller på och när det känns roligt eller som en välbehövlig paus.

 

Jag ska inte rangordna något men vill ändå orda lite om allt det mysiga som bloggen gett mig. Att jag mött nya vänskaper genom bloggen, både härliga männsikor som jag träffat i verkligheten och några som jag ännu inte haft nöjet att träffa men som jag försöker hålla kontakten med via våra bloggar. Att jag får skriva några rader då och då, ibland längre texter (som mannen min inte orkar läsa och kanske är det några fler;)). Och att jag då och då får lust att greppa kameran för att ha några fina bilder att lägga in här. Men på sistone har det även blivit bilderna från Instagram. Att det blir en hel del "feelgood"-tankar, citat och andra små saker. Det där som är Var Dags Saker ...

 

Att det blev en bild på månen idag är helt enkelt för att jag råkade fånga den häromdagen. Nästan full. Bara sådär och med ett flygplan rakt ovanför. Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag och fullmånen inte är så mycket kompisar. Den är ju väldigt vacker, men ger mig orolig sömn, lite dåligt humör och en massa värk i kroppen. Men jag lär mig gilla läget och försöker att göra det bästa av situationen. Inte för mycket i kalendern och försöker vara lite snäll mot mig själv och min omgivning.

 

Tyvärr visar inte bilden den vackra rimfrosten på träden. Vilken vintervecka vi har fått njuta av i Skåne! Tyvärr är det tö idag och kommande vecka ser inte så trevlig ut. Men har det väl börjat töa är det lika bra att det fortsätter så att allt blask försvinner. Sen kan det gärna få dyka upp lite mer frost och hög luft för min del. De här soliga dagarna har sannerligen gett energi.

 

Det var mitt tusende inlägg. Vet inte hur många fler det blir, men jag tänker inte lägga av än i varje fall. Hoppas ni har lust att fortsätta kika in här. Jag gillar att ni hänger här ibland och kanske också ger ett litet avtryck<3

 

 

Nog kan vi hurra för bloggen idag,

hipp, hipp, hurra<3





Tid för ord

 

De här anteckningsböckerna känns som etthundra procent Suz. I dessa kan jag samla årets tankar och ord, planering, fundering och målsättning. Viktiga ord som poppar upp, meningar att minnas och tankar som virvlar omkring i min hjärna. Idéer och uppslag, men också saker som ibland får mig ur balans och som oftast blir till bagateller när de väl kommer på pränt.

 

Det är ett viktigt inslag i min tillvaro. Det där med listor, planering och att få tankarna på papper. Vid varje tillfälle jag ger mig tid till detta så känns allting oftast lättare efteråt. Kom-ihåg som hamnat i almanackan kan jag släppa, jag blir ju påmind eftersom jag dagligen tittar i den. Att-göra-listor med både hög- och lågprioriterade uppgifter och med både måsten, vill absolut och bör kanske ...

 

... men kanske roligast av allt - idéerna, tipsen och tankarna om sånt jag vill göra, ställen att besöka eller något som kanske borde provas! Men, tänker ni ... sånt kommer hon väl ihåg hela tiden! Jo, det gör jag på sätt och vis. I varje fall det där som jag vill göra. Men ibland poppar det ju upp saker när man minst anar det och inte alls har tid. Till exempel ett café du vill besöka till sommaren dyker upp när du besöker en bloggväns inlägg mitt i vintern. Eller tipset på det där goda vinet som kanske måste beställas på systemet. Ett recept som låter så gott och definitivt måste provas. Ja, ni fattar eller hur? Sånt kan ju inte bara ligga och skvalpa omkring i hjärnan när det är så mycket annat som ska kommas ihåg hela tiden.

 

Jag skulle helt enkelt inte klara mig utan en hög med anteckningsböcker och min almanacka i papper;)

 

Önskar er härligt fredagsmys<3

Bara vara

 

 

Jag tar mig tid att bara vara idag.

Vilar och kurerar mig från den där påflugna förkylningen.

Lite sur för att jag liksom inte orkar få något gjort,

men glad att det bara är en sån bagatell.

Jag är snart "back on track" igen.

Planerar jag i varje fall.

 

Ute snöar det stora flingor fastän det regnade nyss.

Jag fotograferade med mobilen och plötsligt var det borta.

För att bara några minuter senare börja snöa igen.

Novemberväder och i Skåne även typiskt i december.

Men vi gillar läget, inget att göra och en bagatell.

Egentligen. Men visst är det vackert med snö.

 

 

Jag minns inte var jag hittade den här bilden,

men jag gillar citatet. Lite så är det.

Dagarna susar förbi och snart är det nytt år.

Och tiden vill inte räcka till för allt jag vill.

 

Brukar ni ta er tid att reflektera över året?

Fundera över bra och dåligt,

nådda och ouppnådda mål.

Eller ser ni bara framåt och sätter upp nya mål?

 

Att sätta upp mål är enkelt.

Det är att nå dem som är trixigt.

Viljan är viktigast, tror jag.

Jag hamnar oftast i att vilja för många saker.

Och då är det svårt att prioritera,

hitta tillräckligt med vilja till varje sak.

 

 

Snart är det dags igen, för fullmåne.

Och jag försöker samla sömn på hög fastän jag vet att det inte funkar.

Och rätt omöjligt med en hosta som envist väcker mig.

Jag stålsätter mig för veckan, beredd på känslorna.

De som ligger på ytan när fullmånen drabbar mig.

 

Den dåliga sömnen, huvudvärken och svullnaden i kroppen.

Som gör mig lättirriterad och ledsen på mig själv.

Men jag lär mig för varje gång.

Sätter inte så höga krav just då och är förlåtande.

Planerar inte in några stordåd och inget pressat schema.

Det är en bagatell. Egentligen.

 

Jag lutar mig mot min familj och är så tacksam för att de finns.

Det är så fint och värdefullt med familj och vänner.

Det är alltid prio ett,

att vårda relationerna.

 

Önskar er en fin söndag<3

Balans, höstvindar, rensning och ny kompis?

 

 

Ute stormar det och de vackra, höstfärgade löven faller till marken. Här inne rensas det fortfarande! Det märks att det var länge sedan vi tog en ordentlig titt på hyllorna. Men nu börjar det verkligen få resultat och idag tar jag sista hörnet:) Min kreativitetshörna.

 

Tänkte försöka sätta ihop en liten fyndlåda till julmarknaden på Musteriet. Kvarvarande saker från lilla webbutiken VarDagsSaker kan bli fina julklappar till riktigt bra pris. Sortera upp alla grejerna som ska bli nya julkort och rensa duktigt bland alla bra-att-ha-saker även i dessa skåp och lådor.

 

Sen ska minsann en ny kompis få flytta in! Ja, jag tror åtminstone att vi ska komma ganska bra överens - min nya Viking och jag:) Hoppas hinna sy några sömmar idag. Ni förstår säkert att det är ny symaskin jag pratar om ... den gamla gav upp i somras och den får inte fler chanser nu. Har aldrig varit riktigt nöjd med den och när jag nu provsydde den nya i butiken trodde jag knappt det var sant, rena drömmen! Men det är klart, det skiljer ju nästan trettio år på dem så någonting har väl hänt.

 

Dessutom har jag bytt märke, det var helt och hållet priset som styrde första gången och även om det inte var oviktigt den här gången heller så fick kvalitet och känsla styra lite mer. Valet föll på en Husqvarna Viking Emerald 118, inköpt lokalt och erbjuden hjälp om jag fastnade i någon teknisk  syfråga. En enkel basmaskin med nyttosömmar och några små finesser, inget väldigt avancerat och precis vad jag letade efter. Jag återkommer gärna med ett utlåtande när jag "sytt in" mig lite:) Om någon är intresserad alltså. Själv försökte jag hitta information på internet före mitt köp, men hittade mest trådar om vad som skiljde de olika maskinerna åt och sällan någon som verkligen berättade plus och minus om sina maskiner. Och infon från de olika leverantörerna är ju hopplös, då är alla lika fantastiska och du blir en fena på alla möjliga kreationer om du väljer just deras maskin;)



 





För att återknyta till bilden, som jag hittade på Pinterest, så är det väl just precis så! Somliga dagar är du flitig och hälsosam för kroppen och andra dagar släpper du måstena och myser till det. Och det här kan ju självklart göras på olika nivåer beroende på var du befinner dig i livet. Om du, precis som vi, är i början av en förändring och försöker få till ett hållbart levnadssätt (som vi för övrigt haft tankarna på länge men som vi liksom aldrig fått till) då kan pekpinnar och förbud bli rena fördärvet och återfall till stillasittande korvstoppning vid tv:n bara ett faktum. Men jag är också medveten om att det finns de som måste hålla sig till strikta regler och här får var och en känna vad som är bäst för dem.

 

Vi tillåter oss fredagsmys med klassiska tacos, pannkakor efter torsdagssoppan och en äppelpaj till dessert på lördagskvällen, men kanske inte varje vecka och mängden kan absolut begränsas! Jag drar in lite fler hälsosamma recept i veckoplaneringen och vi försöker få in mer vardagsmotion samt ett träningspass på utegymmet i veckan.

 

Första steget jobbas det på och jag tror på små förändringar, jobba in tills det känns bekvämt och hållbart och sen jobbar vi oss vidare. Dessutom ger det ena det andra, för när du väl tränat känner du dig på sätt och vis värd att få ta den där extra kakan, portionen eller glaset vin men det har också dykt upp en annan liten rackare på den andra axeln som säger "men det är klart, tar du en extra portion nu gjorde ju motionen ingen som helst nytta ... eller hur, eller hur??".

 

Det är rosa månad och det pratas en hel del om betydelsen av vårt sätt att leva. Och då kan vi ju också tänka på diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar som bovar. Mannen min och jag behöver absolut tänka mer i dessa banor och får dottern på samma gång också upp ögonen ännu mer så är det bara ett plus. Alltihop handlar ju egentligen bara om sunt förnuft och vi har alltid ätit ganska bra mat, men är alldeles för svaga för sötsaker och har alldeles för lätt för att säcka ihop i soffan.

 

Det är nyttigt att tänka efter, att bli mer medveten om våra val och handlingar när det kommer till vardagen och i fråga om kost och motion. Prioritera vad vi själva tycker är viktigt och inte ha dåligt samvete om det kommer en sån där "cupcakesdag" utan vila i det och sedan ta en ny "gym- och salladsdag". Och kanske är din "cupcakesdag" bara en pytteliten chokladbit till eftermiddagsteet.

 

Sköt om er<3

 

Möten, vänner och avstånd

 

Vi möter människor i livet,

människor som kommer och går.

Möten som stannar kvar i minnet,

möten som består.

 

Vi har vänner nära och fjärran,

men det är inte avstånden som avgör.

De närmaste vänner kan vara de

som befinner sig längst bort.

 

Det finns vänskap som håller hela livet,

vänskap som rinner ut i sanden,

nyfunnen vänskap och uråldrig vänskap.

Inte heller tidslinjen har betydelse.

 

Vänner kan mötas ofta eller mer sällan,

det kan gå månader mellan möten

och ändå känns det som om det var igår.

Vänskap som består.

 

Vänskap behöver inte mätas, vägas

eller bedömas på något sätt.

Det känns i hjärtat när det är rätt.

 Inga avstånd kan heller skilja äkta vänner åt.

 

Några rader såhär en fredagsmorgon,

med ögonen på ett foto av en knotig gammal bänk.

 

Önskar er en varm, fin och mjuk helg<3

 

En härlig mix

 

Det är alldeles märkligt vad orden kan försvinna ibland.

Speciellt när jag tycker att de borde finnas i överflöd eftersom det händer så mycket.

Men då rinner tiden iväg och intrycken blir så många

att jag inte hinner formulera vad jag vill ha sagt.

 

Så nu sammanfattar jag med hjälp av bilder.

En födelsedag. Tårta. Nybrostrand och vänner.

 

En cabbetur. Familjen. Olof Viktors och fika. Skratt.

 

Sommarkoppar. På fest hos vänner.

Brunch, god mat på vänners terrass och Helen Sjöholm.

 

 

Hämta vänner på Sturup och äta frukost i Vismarlöv.

Och här hade vi tur!

Någon hade bokat frukost men inte brytt sig om att dyka upp.

Gissa vem som åt upp den istället?

 

Och massor av god mat med vännerna.

Lyxigt att få kravmärkt entrecote levererad med flyg;)

Och så Jill Johnson i Sövde Amfiteater!

Ska försöka få någon bild av dottern, min mobil dog:(

Men kokboken fick jag signerad:)

 

 

Många till frukost - härligt!

Äventyrsgolf är kul och finns väldigt nära.

 

 

Veckans första dagar jobbade vi.

Men varför inte äta ute?

Hamna hos vänner med härlig utsikt.

Och nu är det äntligen semester!

 

Trettiotvå dagars ledighet ligger framför oss.

De kommer förhoppningsvis fyllas med sol och värme,

familj och goda vänner. Mat och glädje.

Vila och aktiviteter.

Roadtrips med cabben.

 

I stort sett tar vi dagarna som de kommer.

Lite finns inplanerat, men bara väldigt lite.

 

Jag tror vi hörs snart igen.

I ord eller bilder.

 

Önskar er härliga sommardagar!

 

Lyssna på fåglarna och lite annat



 



Jag sjunker ner i soffan i uterummet och tar ett djupt andetag. Helt nödvändigt att få sitta där och lyssna på fåglarna och känna in att det är kväll och nu kan jag koppla av. En veckohandling trycktes in efter jobbet och glad var jag för att det fanns rester i kylen som bara kunde värmas när uppackning av alla varor var avklarad.

Det har varit en lång dag med mycket huvudbry av jobbkaraktär. Kan ju lätt bli så när måndag morgon visar sig innehålla det faktum att en efterlängtad, men inte desto mindre komplicerad, uppgradering är gjord och affärssystemet ser ganska mycket annorlunda ut. Och inte gjorde det saken bättre att jag fick avvika tidigare förra veckan för att däcka i feber och hosta. Det finns liksom ingen där som gör mitt jobb när jag inte behagar vara på plats. Inte ens när jag har planerad frånvaro som semester. Men jag vet att jag inte är ensam om detta, så inget gnäll.





 



Och just det där med inget gnäll är en av anledningarna till att jag inte varit synlig här på bloggen. Det var en ynklig förkylning jag drog på mig, en sån där som bara kommer från ingenstans och man vaknar mitt i natten/tidig morgon och har sådär ont i halsen att man helst inte vill svälja. Naturligtvis ger man sig ändå till jobbet och sitter där och våndas halva dagen för att sedan konstatera att febern brutit ut och man är alldeles dimmig i skalet. Med andra ord totalt ineffektiv. Sjas, gå hem med dig! Men nog om detta, inget gnäll för det här är bagateller jämfört med hur många andra har det. Och jag visste att jag skulle bli gnällig om jag hade försökt blogga förra veckan.

Jag lyckades ju till med vara med på midsommar, visserligen utan att delta i snapsvisorna och kanske inte alltför talför men förhoppningsvis inte heller otrevlig. Kanske var det till och med någon som gillade att jag var ganska tyst;) Smaklökarna inte på topp, men hungern var det inget fel på - jag hade ju inte ätit ordentligt på flera dagar:)

  





En annan anledning till min bloggfrånvaro har varit en blandning av verkliga livet, ni vet, när det inte finns varken tidsutrymme eller möjlighet att ens snudda vid tanken på att sitta vid datorn. Lusten till orden har inte heller riktigt funnits där. Och det är ganska skönt att pausa emellanåt. Samla lite ny lust och ge orden en chans att samla sig där uppe bland de små grå.

Jag bjuder på lite kollage idag - hjälpte dottern göra midsommarkrans, hennes egna vackra tårtor, lite trädgårdsbilder och molnformationer. Och ni som följer mig på Instagram vet att jag ätit vår första egna jordgubbe för året:) Okej, jag delade faktiskt den med mannen min (dottern var inte hemma!).

 

 



Nu överväger jag om jag överhuvudtaget ska bry mig på att slå till tv:n eller jag bara ska mysa till det med lite tidningar och boken jag läser för tillfället. En stor kopp te och kanske något annat som slinker ner. Det blir nog en filt också, regnet har återigen gjort entré och det känns lite ruggigt. Men fåglarna sjunger fortfarande energiskt medan regndropparna smattrar mot uterumstaket. Veckans första arbetsdag är till ända och för många har kanske semestern redan börjat.

Jag hoppas vi hörs snart igen,

men bäst att inget lova<3

 

PS. Det blev tv ändå, Blogger krånglade mer än lovligt och Lotta på Liseberg fick stå och gå i bakgrunden. Helt okej, lite musik piggar alltid upp:)

 

Hinna ikapp

 

Det har verkligen rullat på i etthundranittio under maj månad. Dagarna har bara svischat förbi och det är så mycket jag skulle vilja berätta för er.

 

Som att jag fått besked om att mina ögon är oskadda, att jag får fortsätta med dropparna men att jag inte behöver oroa mig än och att det är inte glaukom men jag är ett ovanligt fall och de kan inte riktigt förklara. Men jag kan slappna av och kanske är det därför jag ser allt, verkligen allt, när jag går genom parken som vilar i blomprakt, trots att mina ögon är alldeles dimmiga av bedövningsdroppar och det svider som sjutton. Uppskattar färgexplosionen och det faktum att jag är så glad över att jag har min syn och att jag är priviligierad som får se allt det vackra!

 

Jag vill berätta en gång till om hur vi kämpat med målning, stenar och annat i trädgården. Nästan all fritid har vi lagt där och inte hunnit med så mycket annat. Men det är kul att se förändringen och resultaten när vi jobbar och kommer bara solen och värmen kan vi sitta där i stolarna och njuta:) Och det blir lite bättre läge att fotografera, då blir det bilder.

 

Vi har faktiskt hunnit med att vara iväg och fira lite födelsedagar och vara på fest också, roligheter som också behövs. Umgås, mingla och njuta av god mat - livskvalitet, det är vad det är. Och jag vill få in så mycket av sånt som möjligt.

 

Det är bara det att ibland hopar det sig extra mycket på en gång. Och då har jag behov av att stanna upp och smälta alltihop. Det gör jag idag. Saktar ner, tar en rejäl bloggrunda, gör om lite på bloggen, tänker på bloggvänner och försöker lämna lite hälsningar här och var. Ge lite tillbaka.

 

I söndags kom dottern min med överraskning och vi har kul saker på gång, men mer om det en annan dag. Nu ska jag ha lite lunch i magen och göra mig iordning för en stadsrunda. Månne blir det något fynd när vi får familjerabatt på dotterns jobb idag;) Och så hoppas vi på någon god mat ikväll:)

 

Ha det gott alla fina bloggvänner därute! Och tack för de fina kommentarerna ni lämnar, de värmer ska ni veta och gör mig så glad<3

 

Ha en underbar torsdag!

I min bokhylla - fotoutmaning

 

Kanske i senaste laget, men här kommer äntligen mitt bidrag till dagens fotoutmaning hos Maria och Kristina - tema "I min bokhylla".

 

Om sanningen ska fram finns det inte mer plats i min bokhylla. Men det är inte bara därför vissa böcker ligger travade på bord eller bänkar i huset. Jag tycker det är ganska vackert och inbjudande. Att ta en bok och bläddra när andan faller på. Sitta ner en stund och koppla av med en vacker bok.

 

Det var självklart att jag skulle hinna med ett inlägg idag - böcker är nog något av det bästa jag vet och något som har följt mig genom livet. Minns de där stunderna i unga år när mina föräldrar tyckte att lampan skulle vara släckt och det var dags att sova - men jag var ju mitt i det mest spännande kapitlet och det var inte alls läge att sluta läsa! I smyg läste jag under täcket med ficklampan i högsta hugg:) 

 

Några andra böcker som tar en stor plats i mitt hjärta är kokböcker av alla de slag! Jag skulle lätt kunna beskriva mig som en nörd och många är de böcker som fått följa med hem från bokreor och andra tillfällen. En hel del såldes på loppis för ett par år sedan, sådana som inte fångat mitt intresse helt och hållet och bara stod orörda i bokhyllan. Annars skiljs jag väldigt ogärna från böcker som en gång kommit i min ägo.

 

Just nu läser jag en pocket av Alice Munro, "För mycket lycka". Ganska svarta noveller skrivna på ett ovanligt sätt som ganska ofta fångar mig men som ändå på något sätt får mig att fråga mig själv - vad är det som gör henne till Nobelpristagare och vad är det överhuvudtaget som gör en författare till Nobelpristagare?

Ha en fin söndagskväll!

Over and out

 

Jag tror bestämt att jag får checka ut från bloggvärlden ett par dagar. Det är målning som gäller här hemma nu. Kanske får jag in ett inlägg i fotoutmaningen på fredag, men det är bara ett kanske.

 

Men jag vill ge er ett litet budskap att ta med er nu när det är långhelg. Kan vara gott att tänka på när ni ligger i hängmattan eller slappar i vilstolen - ge inte upp din dagdröm! Den kanske aldrig blir mer än just en dagdröm, men det kan också vara okej. Då har den ändå gett dig trevliga, avkopplande stunder!

 

Ha en härlig långhelg, finingar<3

 

 

In my mind - fotoutmaning Vänner emellan

Utsikt från badplatsen i vår lilla by

 

Idag är det fotoutmaning hos Maria och Kristina - två tjejer som får igång mina små grå varannan söndag med sin fotoutmaning "Vänner emellan". Idag är temat "In my mind ...".  Ibland är det klurigt med bildidéer och ibland vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, oftast går de inte hand i hand.

 

Men jag väljer att spinna vidare på något jag tidigare berört här i bloggen, tankarna kring att dagdrömma eller att leva sin dröm och hur vi kan vända och vrida på det. Hur många gånger har jag inte tänkt under mitt arbetsliv att jag skulle sadla om, göra något annat, kanske utbilda mig på nytt, starta en egen verksamhet. Hur många gånger har jag inte dagdrömt om ett eget café eller bed & breakfast, bokhandel/café eller en liten butik, skriva en bok eller kanske till och med dra igång ett mysigt litet spa!

 

Helst på hemmaplan naturligtvis, där jag trivs så bra. Naturen inpå knuten, solnedgångar vid sjön, sköna kvällar på terrassen, promenader genom byn eller i skogen.

Min lunchmacka i fredags, på hembakt bröd:)

 

Många gånger har vi suttit på café och jag har konstaterat att det vi fått på tallriken kunde jag faktiskt göra minst lika bra, om inte bättre. Misstolka mig inte, jag njuter väldigt av att få åka ut och fika, äta goda luncher och mysa på olika ställen. Och jag vill inte verka självgod när jag skriver så heller, men jag tycker ju att det är så kul att baka och fixa och ibland känner jag verkligen att vissa ställen vi besökt har förlorat sin själ eller kanske aldrig ens haft någon.

De har startat verksamheten för att tjäna pengar, kanske fanns det en eldsjäl från början som ville bjuda på sina härliga skapelser, men någonstans på vägen försvann själen och verkligheten tog över. Så som det oftast blir för att något ska kunna gå runt. Det kan fortfarande vara gott, men det genuina och varma som ligger bakom de ställen där jag känner mig riktigt välkommen och hemma, det har försvunnit. När jag som gäst bara känner mig som ytterligare en inkomstkälla, då är charmen borta.

 



Jag ser vår dotter slita sitt hår emellanåt, att inte veta vad man vill är också svårt och jobbigt och arbetsmarknaden är tuff idag. Verkligheten har kommit ikapp efter skolåren, det är ett slit att jobba, passa tider och vara trevlig mot kolleger och kunder dagarna i ända. Men det kan också vara kul, kreativt och socialt. Eller monotont och bara hårt arbete, vet jag som sommarjobbat i industri med löpande band, städning och betgallring. Det går upp och det går ner, som i livet i stort. Det gäller att hitta balans både på jobbet och på fritiden. Så att vi kan leva gott det liv vi lever.

 

För visst är det så, att oavsett om vi lever vår dröm eller bara gled in på ett yrke sådär på ett bananskal för att det råkade finnas ett ledigt jobb som man fick en gång i tiden och sedan har stannat kvar inom det, så är det en verklighet vi lever i. Med lagar och regler, hårt arbete blandat med glädje över att lyckas uträtta något som vi strävat efter eller en deadline som skulle hållas, med eller utan kolleger och på arbetstider som antingen passar dig som handen i handsken eller som man får kämpa med för att anpassa sig till. Ibland har vi galet mycket att göra och ibland är det lugnare.

 

Jag har suttit med utbildningssajter på skärmen ett antal gånger, men faktiskt sällan eller aldrig funnit ett yrke som jag skulle vilja satsa på att skola om mig för, som stämmer med det liv som jag uppskattar idag. Jag trivs med hyfsat bestämda tider, numera ett jobb som jag oftast kan lämna på skrivbordet och inte ta med mig hem i tankarna och som jag dessutom kan cykla till om andan faller på. Jag är inte främmande för förändring, men just nu tillfreds med att jag kan lägga fritid på sådant som jag gillar ännu mer än mitt yrke. Kanske just för att jag inte jobbar med det.

 

Skriva ligger mig varmt om hjärtat och därför är mina blogginlägg ibland kanske alldeles för långa, som idag, men när jag kommer igång så kan jag inte hejda mig. Men att sitta som copywriter någonstans eller jobba som journalist, kommunikatör eller liknande har aldrig lockat mig. Jag vill skriva om det som berör mig just för stunden eller dikta upp någon story. Så författardrömmen får leva vidare som en dröm, en luddig dröm som får vara mysig att försvinna bort i emellanåt.

 

Att få härja i köket tillhör mina höjdpunkter, men jag vill inte stiga upp klockan två på natten för att baka bröd och bullar klara till försäljning på morgonen. No way, inte min grej hur mycket jag än älskar att baka! Jag vill behålla detta som min hobby, min avkoppling och min möjlighet till lite kreativitet. Där det inte finns så mycket krav inblandat, mer än att familjen och ibland gästerna kanske vill ha måltiden på bordet eller kakan till kaffet utan att behöva vänta alldeles för länge;)

 

Och drömmen om ett bed & breakfast - jag som avskyr att städa, hur kunde jag ens tänka tanken?! Mitt dagliga arbete skulle i många, många år bestå av att bädda, städa och tvätta efter gäster, som förhoppningsvis skulle dyka upp ... jag skulle ju inte ha råd med några anställda på bra länge för att få det att gå runt. Och mina dagar skulle alltså bestå av mestadels arbetsuppgifter som jag idag betraktar som ett nödvändigt ont! Att ta semester själv skulle innebära att stänga verksamheten och inte tjäna en krona och familjen skulle väl aldrig se mig härja i köket längre, för det skulle också bli ett nödvändigt ont till slut. Är det min dröm? Nej, det är nog mest drömmen om att få inreda stället och kanske få höra uppskattning över det, känna mig tillfreds över att ha skapat något men inte att i verkligheten slita med att driva det. Jag känner att priset är för högt, drömmen bleknar.

 

Butiksdrömmen då, bokhandel, inredning, kläder - konsumerar vi inte galet mycket? Och kunderna vill kunna handla nästan dygnet runt så arbetstiderna blir knappt hållbara, hyrorna är skyhöga och du behöver hela tiden förnya sortimentet och det kräver en hög insats som tar lång tid att få tillbaka (jag vet, jag är säkert yrkesskadad som ekonom). Återigen, är arbetsinsatsen verkligen värd det du får tillbaka? Kanske hade det varit det en gång i tiden, men inte längre. Det är skapandet, igångsättandet, visionerna som är lockande - inte verkligheten och vardagen. Jag har jobbat i butik och älskade den kreativa delen, fundera över inköp och själva säljbiten, kommunikationen med kunderna. Men det var många år sedan och det känns som en helt annorlunda värld idag. Men även då avskydde jag arbetstiderna!

 

När dottern surfade kurser i veckan hittade hon flera stycken där hon hojtade till "Är inte detta något för dig, mamma?". Det italienska köket matlagningskurs, mat- och vinkunskap och en onlinekurs där man lärde sig skapa, skriva och publicera recept på nätet ... inga kurser för yrkets skull eller för att skola om sig, utan bara för ren och skär glädje, intresse och att lära sig något nytt. Kanske träffa likasinnade människor och utbyta erfarenheter, precis som vi gör här i bloggvärlden. Jag surfar vidare och hittar mängder med saker som jag skulle vilja lära mig och prova på men absolut inte arbeta med.

 

Vi kan alltid utvecklas på olika sätt, både i arbete och på fritiden. Kanske lever jag min dröm just nu, när jag hinner pyssla med både det ena och det andra bredvid mitt arbete. Ett arbete som visserligen inte var mitt drömyrke en gång i tiden, att sköta ekonomi och administration som anställd, men som ändå stämmer ganska bra med den "ordningsman" jag är, gillar att ha stenkoll på saker, ordning bland papper och pennor, bra på det jag gör efter trettio års erfarenhet. Vissa saker går som på räls och andra behöver jag tänka till och att uppdatera sig ser ju myndigheterna till att vi behöver!

 

Att få vara tillsammans med nära och kära, leva ett gott liv, hitta nya fritidssysselsättningar att utvecklas i och känna mig tillfreds med tillvaron betyder mest för mig. Det här har varit i mina tankar ett bra tag och det är skönt att få sätta det på pränt. Jag har mognat, känner mig trygg i mina val som de ser ut nu men kan ändå vara öppen för förändring. Drömmar finns kvar, men alla behöver inte uppfyllas!

 

Ha en fin söndag<3

Vårkänslor

 

När trädgården är sådär vacker.

När ljuset är magiskt.

När dagarna blivit längre.

När värmen börjat dyka upp pyttesmå stunder. 

 

När jag nästan upplever ett rosa skimmer i trädgården.

När jag blir lite rastlös i kroppen av att sitta still.

 

 

Då är det vårkänslorna som spirar.

Jag blir hejdlöst trött på samma gång som energin flödar.

Och det är lika bra att kapitulera.

Köra på för fullt ös när energin är där.

Och vila multum när den försvinner.

 

Gärna med en kopp i ena handen,

en bok i andra

och gungandes i trädgårdsstolen

i en lugn hörna.

I vårsolen, så klart:)

 

Eller göra något kul,

tillsammans med dem som betyder mest.

 

Ha det fint sötnosar<3