Med en mjuk känsla

 

Då är måndagen strax till ända. Ganska skönt säger jag. Första arbetsdagen avklarad. Kort lunchpromenad i solen. Behövdes lite matinköp. Tvätt fixad. Postskörden hemma gick jag igenom på uteplatsen, i solen, men reklamen höll på att blåsa sin kos (och vad hade det gjort förutom att jag inte vill skräpa ner i naturen). Men jag fick ge mig, det blev lite väl kallt. Och det var ändå dags att laga middag och hänga upp tvätt. 

 

 

Något som värmde desto mer var att gå runt med kameran, fånga våren i trädgården och njuta av blomningen. Lite svårt att fånga eftersom det blåste rätt bra, men ni får hålla tillgodo. Vilken mjuk känsla jag får i kroppen när jag kan få sådana här stunder i vår egen trädgård! Det här är tveklöst något jag är riktigt glad och tacksam för att få uppleva.

 

 

Jag såg första avsnittet av Ernst i Toscana ikväll och visst är där vackert, skulle gärna åka dit och tillbringa en semester. Äta gott och bila omkring mellan vingårdarna med cabben, njuta av sol och värme. Men just nu finns det ingen annanstans jag hellre vill vara än här hemma! Jag njuter i stora drag av varenda liten stund vi kan sitta ute, gärna med näsan i vädret:) Och det har en viss charm att ena sekunden lyser solen från en klarblå himmel och nästa drar det fram en stormby och molnen börjar hopa sig. Det är nu vi behöver vara extra uppmärksamma på att ta vara på stunden ... strunta i måstena och ta den där lilla stunden i solen. Ett, tu, tre har den gått i moln och då kan du återgå till det där som var så viktigt. Du har kanske rent av glömt bort vad du höll på med;)

 

 

Vi har grillat de första gångerna, ätit middagar i uterummet när vårvindarna blivit lite för friska och åkt runt med cabben i ett Skåne som visar sig från sin bästa sida. Åkrar där det börjar gro eller redan har kommit långt i växtstadiet. Gröna ängar och skogar som än så länge bara har hårt knutna knoppar i träden men där marken täcks av hela mattor av vitsippor. Så vackert så det knappt går att beskriva.



 

 

Jag tänker än en gång att våren nog ändå är min favorit bland våra årstider. Även om sommaren följer tätt därefter. Det är den där mjuka känslan som sprider sig i kroppen. Jag får leta efter lugna hörnor där solen värmer mig och det är ännu inte för varmt (jodå, jag tycker visst att det kan bli så ibland på sommaren även här i Sverige). Knoppar, blommor och den friska gröna färgen är oslagbara. Det är friskt och det påminner om en nystart när naturen vaknar efter vinterdvalan. Den friska luften lockar ut mig och får mig att känna mig sundare.

 

Men jag har sagt det förut och säger det igen - jag uppskattar våra årstidsskiftningar något enormt. Nu har jag längtat efter ljuset ett tag och när det väl kommer gäller det att ta vara på det. Precis som vi kan ta vara på höst och vinter då vi kan släppa loss hela artilleriet av kuddar och filtar och gosa ner oss i soffan med en god bok och några levande ljus utan att ha ett dugg dåligt samvete för att vi inte känner för att vara ute i regn och rusk. Alla årstider har sin charm.

 

Att ta vara på de olika tillfällena. Njuta här och nu av vad som bjuds. Göra det bästa av situationen och inte tänka "så fort jag bara är klar med detta och detta, då ska jag gå ut i solen". Gör det bums! Livet är alldeles för kort för att hela tiden göra det "nödvändiga" först hela tiden. Ibland behöver vi ta en rejäl funderare på vilka prioriteringar vi ska ha.

 

Ha en fortsatt fin vecka<3