lördag, oktober 13, 2012

Stannar upp

 
En blommas tårar, av lycka eller sorg?
 
Tänkte från början göra ett lite ytligare inlägg idag, som handlade om shopping, att köa och människor som inte kan uppföra sig i sådana sammanhang. Men det får bli en annan gång. En stunds bloggläsande nu på förmiddagen har försatt mig i en helt annan känsla.
 
Jag stannar istället upp idag.
 
Tänker på hur livet hanterar oss människor. Ibland med gränslös lycka och harmoni, ibland med sorg och svåra stunder och med saker som fullständigt vänder upp och ner på tillvaron. Hur vi kämpar genom alla dessa skeden. Tårar av lyckar och tårar av sorg rinner utmed våra kinder under vår resa genom livet.
 
Vi får uppleva händelser som formar våra liv, ger oss erfarenheter på gott och på ont. Gör oss till de människor vi är just nu. Vi är föränderliga, livet är föränderligt. 
 
När vi står på en topp, en glädjefylld tillvaro när vi känner oss trygga och lugna, vill vi inte tänka på att allting är föränderligt. Och det ska vi kanske inte heller. Det är nog de stunderna som, till stor del, får oss på benen igen när vi råkar ut för händelser som kan kännas som bottenlösa hål. Jag skriver när, inte om, för vi drabbas alla av livets berg- och dalbana. På ett eller annat sätt.
 
Stunder av lycka, ren överlevnadsinstinkt och en stor portion hopp - det får oss att kämpa vidare. Och våra relationer med andra människor, ensam må vara stark men tillsammans är vi starkare! Vi får inte vara rädda för att be om hjälp, men inte heller rädda att närma oss dem som behöver någon att luta sig mot. Tror inte någon av oss är rädda för att kavla upp ärmarna emllanåt och kämpa, sida vid sida.
 
Idag, och alla andra dagar, vill jag skicka styrka och energi till alla där ute som kämpar i livets karusell - ge inte upp!
 
Vi kan kanske inte ständigt leva som om varje dag var den sista, men vi kan sannerligen lära oss att njuta av den som om den vore det!
 
 

3 kommentarer:

  1. Så klokt du skriver och av omtanke till alla och envar någon gång i livet och framför allt när någon behöver dessa ord just nu. Kram!

    SvaraRadera
  2. Du är så klok vännen och dina ord träffar rakt i hjärtat på mig. Kanske berör de extra mycket just nu efter den helg vi precis har gått igenom. En käftsmäll vi helst hade velat vara utan. Men samtidigt är vi tacksamma över att det endast blev matriella skador. Inga personskador och inga skador på vårt boningshus. Tanken på vad som kunde ha hänt vågar jag knappt tänka. Men vi är kämpar och vi har uthärdat stormar förr. Vi ska ta oss genom även denna. När de stormar växer sig trädens rötter sig allt starkare och så ock vi.

    Tack för att du finns därute du kloka och fina.♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet! Stor kram Malin

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz