Äppeltider, återträff och tankar

 

 

Äpplet - kunskapens frukt, en passande inledning på dagens inlägg efter gårdagens återträff med mina klasskompisar från avgångsklassen 1983 Samhällsvetenskapliga linjen (som det hette på den tiden). Nästan hälften av klassen och två av våra lärare slöt upp på Ystad Saltsjöbad igår kväll. Tänk att vissa kan vara sig helt lika efter alla dessa år! Det känns i varje fall så, men skulle säkert inte stämma alls om vi började jämföra med gamla foton. Men det hoppade vi tacksamt över:) Så roligt det var att träffas igen!

 

Vem hade trott att vi skulle kunna börja med en drink ute på terrassen, som vetter mot havet! Där satt vi och sippade vin och inväntade alla, medan vi fyllde i luckorna med vad som hänt oss de senaste trettio (!) åren. Jag vill rikta ett stort tack till Anne och Jörgen, för allt deras jobb med att få ihop den här trevliga kvällen. Kanon! Tack också till alla som var där, vilken kväll vi fick!

 

Efter rundvandring på hotellet bjöds det till bords för middag och under hela kvällen blandades en aldrig sinande konversation med glada skratt. Minnen, gamla skolhistorier, våra liv då och nu - jag tror vi skulle kunnat prata hela natten! Vi turades om att berätta lite kort om våra liv och jag fascineras av allas livsberättelser. Vad som har format oss till de unika personer vi är idag. 

 

Då, för trettio år sedan, skulle jag med en våldsam bävan berättat något om mig själv högt för alla. Glädjande nog kändes det inte alls så igår. Jag är jag, intressant eller ointressant lämnar jag till åhöraren eller betraktaren att avgöra. Antingen delar vi något eller så gör vi inte. Oavsett vilket uppskattar jag alla möten med människor. Möten är berikande och kan lära oss något nytt eller få oss att inse att vi inte är ensamma. Inse att vi alla är olika, men ändå kan ha mycket gemensamt.

 

Att jag sedan känner mig betydligt bättre på att dela med mig av de skrivna orden än de verbala, det är en helt annan sak. Jag hoppas någon av er tar sig tid att kika in här på bloggen. Ni får nog en annan sida av mig då, tror jag. En sida som inte alla har sett än.

 

Den som fortfarande undrar varför jag sitter och bollar siffror dagarna i ända, när det är orden som har så mycket mer betydelse för mig. Orden och att få skapa något. Drömmaren i mig. Romantikern i mig. Hon som bakar, saftar, syltar och lagar smakrika höstgrytor. Hon som drar igång en pytteliten webbutik och faktiskt vågar hoppa. Ett litet skutt åtminstone, inga bungyjump här inte! Hängslen och livrem var det ...

 

 

Inte den praktiska och effektiva sidan av mig, som har full koll på kalendern och allt som måste göras på jobbet. Tider som ska passas och uppgifter som ska vara avklarade i tid. Allt det där som jag kan, som jag är trygg i och som funnits där som inkomstkälla i så många år. Den sidan som jag inte tycker är så rolig, men nödvändig. Hon får stå tillbaka här i bloggen.

 

Och kanske är det så för mig. Att jag måste få ha både tryggheten och samtidigt ta "små skutt" för att känna mig bekväm. Verka i det lilla med små utmaningar. Vara jag, som jag är och utvecklas i min takt. Inte tävla, inte jämföra och jämföras, inte slåss mot världen och inte bli någon kändis. Vi har alla olika behov och det gäller hitta rätt i djungeln av möjligheter. Här, i min blogg, får du en spretande samling inlägg från mitt liv och mina tankar om allt mellan himmel och jord.

 

Nu känns det dags för äppelpaj!

Ha en härlig lördagskväll och tack för att ni kikar in:)

 

PS. Kan inte låta bli att undra vilken prislapp och vilket namn min äppelpaj fått på menyn igår kväll, Tarte aux pommes croustillant runt 100 SEK/person och med en mikroskopisk, spritsad klick vaniljkräm på toppen ;)