tisdag, maj 29, 2012

Vara lite bortglömd


I söndags blev jag lite bortglömd ett tag ... fastän jag är mamma! Men under dagens lopp så blev det ändå en kram och ett litet förlåt och så de här vackra rosorna (som jag just nu inte kan se, verkar inte finnas några bilder att se för oss som använder Blogger, är det någon som vet vad som händer eller är det bara min dator som är konstig?).

Nej, det är ju inte lätt att komma ihåg allt, men jag undrar hur man kan missa något som marknadsförs så hårt. Fast det är klart, det är mycket som cirkulerar i en sjuttonårings hjärna och föräldrarna dyker nog mest upp som små störningsmoment ;)

Jag gillar egentligen inte alls det kommersiella kring alla dessa olika dagar som uppmärksammas i almanackan - för alla går de ut på att man ska handla något, eller rättare sagt, de marknadsförs så. Men just Mors Dag och Fars med för den delen är ju klara exempel på att här finns så mycket annat man kan göra. Bjuda på frukost, vara extra snäll och hjälpsam, erbjuda ett litet fotbad, fixa middagen och andra vardagssaker i en mammas liv. Så att det känns lite lyxigt för huvudpersonen den dagen, att man slipper undan de vanliga uppgifterna eller åtminstone gör dem tillsammans. För där har vi en viktig punkt, tycker jag, göra saker tillsammans. Något som jag känner börjar bli en bristvara här hos oss. Och drar mig till minnes att jag nog också var sådan i den åldern, drog mig undan med alla tankar och funderingar, pratade i telefon (fanns ju inte mycket annat om man bodde på landet och inte orkade cykla iväg till kompisarna hela tiden), läste tonvis med böcker och behövde massor av ensamtid.

Men, kan inte nog poängteras, det är viktigt att då och då ha kvalitetstid tillsammans i familjen. Låta varandra förstå att vi är viktiga för varandra! Behöver inte vara så komplicerat, kan ibland räcka med att verkligen sitta ner i lugn och ro och äta tillsammans. Prata om allt mellan himmel och jord och inte komma in på tjat om att hålla tider, städa undan och sånt, utan vara mer avslappnad.

Vi hade faktiskt en gemensam tv-kväll i lördags och hejade förtjust på fantastiska Loreen allihop! Det var värt att sitta vid tv'n, trots att jag nog tycker att röstningen tenderar att bli evighetslång. Men i år blev den ju bra mycket trevligare, med alla 12-poängare till Sverige:)

Söndagen bjöd också på dansshow på Ystad Teater. Dottern dansar på Studio Danza och hela helgen har de haft föreställningar som bjöd på fantastiska nummer av alla de slag. Årets tema var TV och föreställningen hette "Tell A Vision". Stolt mamma-hjärta pös över av stolthet, det är så roligt att se hur dottern utvecklats under årens lopp. Det här året var hon dessutom med i många fler nummer. Alltid lika roligt att se och uppleva denna show. Enormt mycket jobb lägger de ner i förberedelser och att få logistiken att fungera med ca 400 dansare kan inte vara lätt! Stor eloge till alla inblandade!

Ha en fin vecka!

5 kommentarer:

  1. Hej suz! Har inte varit här och kommenterat det sista eftersom jag har haft fullt upp men jag har läst i alla fall. Ja här blev det inte mycket på mors dag heller. Vi var så trötta efter bröllopet så det var ingen som riktigt kom ihåg att det skulle firas. Jag är inte så noga med sånt så det gjorde inget.

    Hur går det med promenaderna?

    kram från dorro

    SvaraRadera
  2. Ja nog tycker jag att man ska få lite uppmärksamhet en sån dag ändå. Det behövs inga presenter för min del. Fast jag fick min efterlängtade Löjtnantshjärta på morsdag :) Det räcker med att vara tillsammans och ha det trevligt som att fika gott och skratta. Jag fick varma kramar av barnen och det var värt mest.

    Men det är precis som du skriver att det finns många andra sätt att visa sin mamma lite omtanke och uppmärksamhet. Allt handlar ju inte om prylar och att köpa.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Hej Suz!
    Hoppas du njuter den fina kvällen! Lite svalare men ack så vackert ute! Vilken tur att din dotter kom på det iaf i efterhand! Det är lustigt med en del komersiella dagar, tex alla hjärtans dag. Jag tänker ofta att jag ogillar dessa komersiella dagar men när det väl kommer till kritan vill jag bra gärna ha en blomma av maken etc!!
    Kul med din dotters dans! Jag funderar ibland å vad min lille prins kommer vilja syssla med när han blir äldre. Vi får se!!
    Önskar dig en fin onsdag imorgon!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Jo, men visst är det som LyckligaPraliner skriver. Varma kramar från barnen räcker långt ;-).

    SvaraRadera
  5. Hej Suz!

    Fina rosor och vad gör väl det att du blev lite bortglömd där i början. Kram och förlåt är mysigt det med och alla kan vi glömma. Sedan är det ju som jag brukar säga till mina döttrar, inte så viktigt hur just den dagen firas utan faktiskt de andra 364 dagarna av året. Kärleken hänger ju inte på en enda dag. Utan mer vad man säger och gör alla de andra dagarna.

    Tonårstiden är en turblent tid på många sätt. Det är så mycket tankar, känslor, bli vuxen men samtidigt vilja vara barn, hormoner, kompisar och vilja stå på egna ben den där tiden. Vi har alla varit där. Men vi vet också att när den där ego-tiden går mot sitt slut hittar man också fram till ett nytt vuxenförhållande med sina föräldrar. Så ge inte upp vännen!

    Vilken mysig helg ni fick tillsammans och jag förstår att mammahjärtat nästan bubblade över av stolthet. Härligt!

    Ta hand om dig Suz!

    Kram Lotta

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz