onsdag, maj 09, 2012

Starksköring

Så här ser det ut i Skåne nu!

För en tid sedan fick jag ett mail från en god vän, med en väldigt intressant artikel bifogad. "Drunkna inte i dina känslor - du är bara StarkSkör!" av Margareta Hägglund. Jaha tänker alla ni som inte hört talas om detta förut ... vad är nu detta?

Jag citerar artikeln: "En StarkSköring är en som kan vara väldigt stark men andra dagar gråta under en sten i skogen" och det beskriver precis vad artikeln handlar om. En person som är väldigt känslig för intryck och blir gärna uttröttad av för många, läser gärna av sin omgivning och tar det till sig både på gott och ont, har lätt för att förstå andras känslor men också lätt för att börja bära med sig andras "bagage" och kan av många uppfattas som lite underlig.

Jag har inte alls svårt för att känna igen mig i mycket av det som beskrivs i artikeln och blir sugen på att läsa den bok som Margareta Hägglund gett ut tillsammans med Doris Dahlin "Drunkna inte i dina känslor". Tror bestämt att jag ska ta och beställa den idag! Passar bra eftersom jag har lovat min dotter att beställa "Eld" av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, som tack för att hon hjälpte till under min öppna visning.

Att pendla mellan ett driv och energi att vara effektiv och idérik, för att nästa dag duka under fullständigt för Jantelagen och känna mig fullständigt inkompetent. Fastän att jag vet att jag kan och klarar mycket mer än vad jag tror, så är de dagarna "under stenen" inte roliga. Att hamna i återvändsgränder för att man inte tror att man klarar av saker. Att tycka sig känna av underlig stämning i de enklaste situationer och börja tänka "Vad har jag nu gjort och sagt?", "Varför tycker den personen inte om mig?", "Varför ser hon/han så ledsen ut i ögonen, men ler med resten av ansiktet?" ... Att känna sig lite udda, trots att man är en helt vanlig, typisk svensk. Har ni någonsin känt så?

Tyckte den här bilden passade bra här. Lite suddig, men jag tycker nästan den ser målad ut. Helt oredigerad, som vanligt, och tagen med mobilen genom en nedhissad ruta häromdagen. Det blåser lite i rapsen och gräset i dikeskanten vajar också lätt av vinden. Det är här jag känner mig riktigt hemma, bland fälten i Skåne. Definitivt på landet, lagom i lilla byn, med naturen in på knuten.

Här finns utrymme för att vara en StarkSköring, om jag nu är det. I varje fall är det inte fel att läsa om och lära känna andra som kanske också upplever en del av det här. I massor av situationer är det så otroligt skönt att få veta att man inte är ensam, det är många fler som är i samma sits. Det kan vara det enda som behövs för att du ska slappna av och sluta tycka att du är udda och inte duger. Oavsett om det är ett "problem" som syns eller inte, vi duger som vi är och vi gör så gott vi kan! Och ibland är det fullständigt tillåtet att "gråta under en sten i skogen".

Är du också en StarkSköring?

2 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig själv i vad du skriver. Jag behövde ingen sten i skogen,utan grät här framför datorn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte meningen, men fullt tillåtet. Ibland behöver vi alla släppa garden och låta känslorna härja. Ingen kan vara stark hela tiden! Det håller inte i längden.Var rädd om dig!
      Och jag delar gärna med mig av artikeln.
      Kram Suz

      Radera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz