Jodå, lätt att häva ur sig en massa tips på hur vi ska härda ut höstmörkret och regnet ... hur lätt är det inte att hamna vid datorn eller i soffan under filten istället? Men ett par timmar spenderades faktiskt i lilla klädkammaren efter jobbet. Men jag tyckte mest att jag flyttade runt lådorna och kollade vad det var i dem, rensade bort en massa smålådor och konstaterade att det mesta är en ren familjeangelägenhet. Vi behöver ta i det här projektet allihop på en gång. Vad ska sparas, sorteras bort och eventuellt packas om lite vettigare? Mycket nostalgi, gamla tavlor, leksaker, de där kläderna man bara inte nänns sortera undan som brudklänning, dopklänning, ett gammalt par chaps, barnskor och barnkläder. Och mjukdjur - i mängder! Jag vet att en del kommer att få stanna, så är det bara.
Kalendern för 2015 fick jag i varje fall färdig igår. Bara för att upptäcka att den där 40 % rabatten man skulle få, den gällde bara om man beställde för 500:- eller mer - trött jag blir! Men nu är den klar i varje fall, undrar om det inte låg ett nytt rabatterbjudande av något slag i mailen. Någon gång blir den nog tryckt;)
Ni undrar kanske vad citatet på bilden har med det här inlägget att göra? Tänkte komma till det nu. För när det går mot mörkare tider är jag definitivt typen av människa som ofta fastnar i tankar och funderingar. Inte nödvändigtvis trista och tunga. Det är nog mer en stilla form av utvärdering och tankar om var jag befinner mig i livet och om jag behöver läsa av kompassen lite bättre.
De här orden (på bilden) dök upp på min tepåse i förmiddags. Och min allra första tanke var att det kändes mitt i prick. Många gånger är det nog just så när jag känner mig lite liten och kanske inte som den mest lyckade personen i världen. Att jag säkert försökt imponera på andra. Tyckt att alla andra varit så himla lyckade och perfekta. Men är det någon jag ska impa på så är det mig själv!
Om jag själv är nöjd över något jag gjort eller sagt, då är det fullt tillräckligt. Vilken inställning andra har till mig och mina handlingar får jag mycket sällan reda på, såvida det inte är helt uppåt väggarna. Och vad är det för mening med att försöka upprätthålla en fasad som ska verka imponerande. Om du inte känner dig sådan kommer ändå ingen att gå på det. Dessutom är det mycket enklare att slappna av och känna sig trygg i förvissningen att om jag bara blir nöjd själv - då är mycket mer än hälften redan vunnet.
Ta nu hand om er, go vänner! Ni är så mycket värda och vad vore jag och min lilla blogg om ni inte fanns.
Trevlig helg<3
Jag försöker tänka att jag lever ett liv, det jag har här.
SvaraRaderaSka jag leva det på riktigt så måste det vara för min skull. Inte för andras.
Det finns dom som tycker att jag är en konstig prick som valt att leva mitt liv som jag gör men jag trivs med det.
Tror att vi människor har en förmåga att bygga upp en bild av vad som är "rätt", hur det ska vara för att man ska ses som lyckad. Som en schablon.
Trots att det bara är vi själv som kan avgöra vad som är bra i just vårat liv.
Och det är klart att du ska impa på dig själv! Kör på det, det låter väldigt sunt och som en fin gåva till sig själv!
Kram och fin helg//Hannis
Så klokt så klokt. Du har alldeles rätt i det du beskriver. Man måste börja med sig själv. Annars kan man inte ta till sig andra om man själv inte trivs med sig själv. Jag jobbar mycket med min självkänsla. Det är inte alltid det lättaste att tycka om sig själv. Ha en fin kväll Kram Pernilla
SvaraRaderaTack för ett vackert blogginlägg som berörde mig. Önskar dig en fin helg. Gissar på att det regnar hos dig med. Kram Bosse
SvaraRaderaSå kloka ord vännen och ibland kan man hitta dem på de mest oväntade ställena, som en tepåse. Min mellanson har ett favorituttryck och det handlar om att vänta in sin själ, han är en livsnjutare och lever här och nu och det 'r härligt att se. Så jag fortsätter att spana efter vackra citat.
SvaraRaderaKramar
Nettan