Följa våra hjärtan

 

Jag måste få ta upp ett ämne som vi pratat lite om här hemma. Det där med att välja yrke efter passion eller vad du älskar att göra. Kanske har det blivit extra påtagligt både för att mannen min ganska nyligen bytt jobb, vi har uppnått den aktningsvärda åldern av femtio och blivit ännu mer medvetna om hur fort tiden springer iväg och så det faktum att vi har en dotter som inte vet vad hon vill bli, funderar på vad hon vill satsa på i livet och för tillfället är arbetssökande.

 

Det har blivit så populärt att prata om att man ska jobba med det man älskar att göra. Emellanåt känns det nästan som om det är det enda tänkbara och acceptabla. Men acceptabelt för vem? Och att man på något vis är feg, dum mot sig själv eller sitter hopplöst fast om man inte ändrar eller styr sin situation i den riktningen. För många är det kanske så, den enda väg att gå. Men inte för alla, jag tror inte att det är så för alla.

 

Visst är det bra att följa sitt hjärta och satsa på det vi tror på. Självklart bör vi inte stanna kvar i något vi vantrivs med. Men steget därifrån till att jobba med det vi kanske har haft som hobby eller största fritidsintresse, det som kanske får oss att tappa tidsuppfattning och ger oss den där härliga avkopplingen vi så väl behöver ibland, det steget kan vara väldigt långt och säkert också helt förödande många gånger. Plötsligt ska vi leva upp till en hel massa förväntningar och har självklart också själv förväntningar om att allt ska bli så himla kul och bra. Att vara mitt uppe i det vi alltid älskat att göra på fritiden. Nu kommer också kraven på det som tidigare var helt kravlöst, en hobby som vi kunde lägga åt sidan när vi ville. Som vi inte var beroende av vad och hur vi presterade och som vi definitivt inte behövde bekymra oss om att det drog in pengar så att vi kunde överleva.

 

Vår dotter valde till exempel en gymnasieinriktning med foto eftersom hon hade tankarna på att bli yrkesfotograf, då få några år sedan - hon tappade lusten för fotografi helt under skoltiden! Under sommaren tog hon en fotopaus, kom igång lite sakta igen och har nu en alldeles förträfflig återvunnen hobby.  

 

För min egen del har funderingarna funnits kring skrivandet, böcker, bakandet och pysslandet.

Jag har alltid tyckt om att formulera mig med hjälp av de skrivna orden, funkar mycket bättre för mig än att konversera många gånger:) Och jag älskar att omge mig med böcker!

Och lika många gånger som jag njutit av ett cafébesök, lika många gånger har jag sagt att det här kunde jag gjort mycket bättre själv! Om man nu får lov att uttrycka sig så ...

Pyssla - jag har tappat räkningen på hur många armband jag har tillverkat genom åren:) Några finns kvar och andra är long gone. Korten som är så roliga att göra. Och alla andra idéer som ligger och gror och all inspiration jag får både via allt dottern min hittar på nätet och vad alla fina bloggvänner roar sig med.

Vackra dukningar, fundera över inredning och mysfaktorer, laga en god middag att bjuda nära och kära på. Det finns hur mycket som helst som jag älskar att göra och som fyller min tillvaro med glädje. I varje fall så länge jag kan välja när jag vill göra det ...

Jag ska villigt erkänna att emellanåt står siffror, reskontror och bokföring mig upp i halsen. Men jag har det samtidigt också väldigt bra. På jobbet som jag har just nu kan jag nästan helt själv bestämma mina arbetstider, lägga upp min planering och själv skapa de rutiner som får kontoret att fungera. Ibland är det mycket att göra, ibland lite mindre - jobba lite mer respektive ta lite ledigt. Blir jag sjuk kan jag kurera mig och vara hemma ett par dagar, jobbet ligger kvar och väntar men oftast utan några större kriser. Jag skulle kunna tänka mig en något högre arbetsprocent än de sextio jag har idag, eller lite högre lön;) Jag behöver ju tänka på framtiden också, som pensionär. Men ingen idé att oroa sig för mycket. Vem vet hur det ser ut då? Jag har i nuläget en anställning som ger mig en fast inkomst varje månad. Jag kan inte helt välja när jag vill göra jobbet, det finns ganska många måsten och jag blir självklart trött på det ibland eftersom det är samma sak som återkommer ofta. Men på min fritid kan jag göra allt det som fungerar som avkoppling för min del. Och förhoppningsvis också bidra med lite hemmafix eftersom jag jobbar mindre. Det känns ganska tryggt och det är också en viktig aspekt.

Men saker kan förändras, det finns inga garantier någonstans och det kan också dyka upp möjligheter. Med tanke på vad jag nyss präntat ned får drömmar om bokcafé, bed & breakfast eller bokskrivande fortfarande ha en plats i mitt hjärta. Men att dessa saker skulle vara avkopplande att pyssla med om de skulle vara mitt yrkesval - det har jag inga som helst illusioner om. Hårt arbete och en väldigt osäker inkomst är närmre verkligheten. Och visst kommer det måsten och återkommande tråkiga uppgifter även här, som får dig att tröttna och tycka att du är fast. Fritid - finns det någon sådan? Men dröm är en dröm.

Jag stänger heller inte dörren för att återigen arbeta med inrednings-, present- och köksartiklar - det var riktigt kul både att exponera, sälja och slå in vackra paket, vara med och ordna kundträffar och fundera över ekonomin. Med dagens många livsstilsbutiker, där allt är samlat under ett tak till och med kläder, accessoarer, kokböcker och mycket annat, skulle jag nog vara i mitt esse:) Det finns kanske någon därute som behöver min hjälp;)

Om vi skulle vara lyckligare eller olyckligare beroende på vilka val vi gör, det är nog oerhört individuellt. Det har säkert också stor betydelse var du befinner dig i livet, vad som är realistiskt och genomförbart för just dig där och då. Huvudsaken för mig är att trivas i nuet, inte ständigt behöva tänka framåt men heller inte vara rädd för en förändring om det skulle behövas eller rent av ges tillfälle.

Att följa sitt hjärta är högst individuellt och kan innebära många olika tankar. Lika många som det finns människor på vår jord. Det kan också skifta genom livet. Vi kan ta små steg och vi kan ta stora. Vad som är rätt för mig kan vara helt tokigt för dig. Vissa människor är födda entreprenörer, andra behöver mer guidning och fasta uppgifter. Vi måste inte brinna för något för att vara engagerade i det vi gör.

Jag brinner inte för ekonomi och administration, men jag känner att jag är bra på det, effektiv och strukturerad. Jag är engagerad i mina arbetsuppgifter och tar dem på allvar. På fritiden brinner jag för det som för tillfället höjer mitt humör. För allt det jag skrev om tidigare. Idag ska jag ställa mig i köket och baka bröd, kanelbullar och kanske blir det också en liten plåt kärleksmums - för att jag längtar efter att få göra det. För att jag älskar stå där och gnola för mig själv, knåda deg och röra i skålar. Ibland! Andra dagar vill jag bara skriva blogginlägg:)

Följ ditt hjärta, inte andras!