tisdag, oktober 22, 2013

Upp eller ner

tumblr.com
 
Kan ni också känna det ibland? Den där känslan av att tankarna ständigt är i rörelse. Antingen är det framåt, bakåt, upp eller ner. Men väldigt sällan bara just här och nu. Ibland är det till och med så att jag inte riktigt vet åt vilken riktning de flyger.
 
Ännu värre är att så mycket bara stannar vid just tankar. Blir inte till handling. Kan inte skylla på tiden, bara ren handlingsförlamning. Ostrukturerade och röriga tankar som inte sätts på pränt blir inga mål och följaktligen inte heller utförda.
 
Men när det hamnat på pränt då ... och ändå inte blir till handling. Vad gör jag för fel då? Glömmer förmodligen bort att läsa det tillräckligt ofta. Vill inte tillräckligt mycket. Eller är för obekväm med att ändra på någon rutin, så att tänkta mål ska kunna bli verklighet.
 
Kontentan idag blir tyvärr att jag inte är speciellt målinriktad. Men det är sällan för sent att göra om och göra bättre. Göra en nystart. Eller flera om jag ska rätta mig efter de ostrukturerade tankarna som jag försöker fånga i flykten, likt den ostyriga lilla bollen som Harry Potter jagar i Quidditch - Kvicken.
 
Tips och goda råd är välkomna!
 


3 kommentarer:

  1. Nu har jag läst flera gånger det du skrivit. Du min vän, jag känner igen mig i det du skriver! Jag börjar med mina första tankar som dök upp, hur jag tänker kring att det inte sätts på pränt - Det har jag känt många gånger! Det är då jag känner mig rörig i skallen och ofokuserad. Som att jag inte är jordad eller hur jag ska säga. Känslan av att jag bara flyter runt och inte har någon koll. Det gillar jag inte. Då reder jag ut härvan och försöker ta bit för bit att fokusera på. En bit i taget. Tänker ut vad som är viktigt och inte. Riktigt och inte. Plockar igenom och sorterar upp. Kastar det mer oviktiga och oriktiga. Ungefär som att jag knackar mig i skallen och säger -Skärp dig nu Ann-Louise!! Just själva den här biten går relativt bra men sen så..

    Ja då kanske jag har satt det på pränt men det blir inte till handling ändå och det är jobbigt! Då måste jag vara ärlig med mig själv. Jag kanske inte riktigt menade allvar eller såg det som det egentligen var...eller nåt.

    Men..Andra faktorer kan ju göra att det där man satt på pränt inte fungerar av olika anledningar.. Kan man göra om eller förändra? Man är ju bara människa. Inte vara för hård mot sig själv. Världen och livet är tillräckligt hårt som det är. Ibland.

    Kramkram

    SvaraRadera
  2. Du är inte ensam, här är en till som känner igen sig...
    Kram
    //bara anna

    SvaraRadera
  3. Känner med dig... hamnar där då och då. Det som hjälper mig mycket är mina stughelger vår och höst med min syster. Att vara borta från alla vardagskrav, ute i naturen, ha all tid att bolla sina tankar och stress ut och in och fram och tillbaka med någon som man trivs med, det ger en otrolig pepp och energi att förverkliga och fullfölja sina planer. Guld värt! Så mitt tips är att försöka få till en sån helg, helst med en extra semesterdag. Avstängd mobil och ingen TV eller dator, bara lite skön musik på en gammal CD-spelare och god mat och dryck förstås.

    Peppkramar från Eva

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz