torsdag, oktober 24, 2013

Sinnesro

Bildrepris och nytt försök
 
Jag gör ett nytt försök till inlägget som blev avbrutet av ett mobilsamtal förra veckan ... det som egentligen mest skulle handla om tidsoptimism, men som mer blev en klagan över att vara kock i ett hem med en tonåring.
 
Jag är och förblir en tidsoptimist, på gott och på ont. Ibland hinner jag nästan med allt det jag planerat och ibland slutar det med en smärre katastrof. Alltför ofta kommer jag till möten med andan i halsen, för det mesta i tid, men stressad. Vad värre är så händer det ibland att jag måste stryka saker på listan, för att bli färdig i tid. Ambitionen hamnade alldeles för högt och jag vill inte inse det i god tid, utan känner mig istället lite misslyckad för att jag inte har gjort allt det jag ville från början. Eller på grund av att jag upplever det som om jag aldrig kommer i mål.
 
Helt fel att fokusera så, naturligtvis! Jag har ju gjort jättemycket, bara inte allt som jag hade tryckt in på listan. Och frågan är bara hur jag gör en mer rättvis bedömning av min tid? Och inser att allt måste få ta sin tid. Otåligt vänder och vrider jag på de här tankarna och inser att jag måste tro att jag kan, men vara mer rättvis vad gäller tidsaspekten. Ge mig själv chansen att hinna landa i det jag gör innan jag far vidare till nästa punkt. Tro att jag kan lära mig, om jag bara ger mig själv chansen.
 

När jag är mitt uppe i ett projekt eller en uppgift är tankarna redan i nästa. Med en vansinnigt stor risk att uppgift nummer ett avbryts, bara för en kort stund kanske men det kan ta tid att "programmera om" igen. Och så fenomenet med de tråkiga måstena, som tar en massa tid från de mer kreativa processerna. Eller när saker och ting tar stopp, fel uppstår, motstånd träffas på och osäkerheten över min egen förmåga dyker upp. När rädslorna för att misslyckas blir för stora. Då måste jag plocka fram tron på mig själv igen.
 
Det här inträffar mycket sällan på jobbet, där råder mest en lång rad måsten och mycket lite utrymme för kreativitet - på hur många sätt kan du kontera verifikationerna? Någon liten knorr här och där, ute på okända vatten med någon ny regel, men inte mer. Bara att läsa på lite, sen är det fixat. Hopar sig uppgifterna är det bara att jobba över en stund.
Just därför har jag nog ett stort behov av att få vara kreativ och träna min förmåga på annat sätt. När det ligger och gnager inom mig, när det kliar i fingrarna av otålighet och det stockar sig av idéer i min hjärna. Och det finns så mycket som jag tycker är roligt att göra, skapa och fixa!
 
tumblr.com
 
Inte konstigt att det blir kaos och slagsmål om tiden för de olika projekten ... som till exempel om vi har bjudit hem någon. Då vill ju jag ha huset städat, maten hemlagad, eventuellt bröd bakat, desserten eller bakverket vill jag göra själv och naturligtvis vill jag duka bordet på något trevligt sätt! Inte för att på något sätt försöka vara den perfekta värdinnan, vem det nu skulle vara, utan enbart för att jag tycker det är så himla kul! Inte städningen då, men den brukar för det mesta gullige mannen min ta om det här inträffar på helgen.
 
tumblr.com
 
Men hon jobbar ju inte full tid, tänker ni. Borde väl inte vara några problem att hinna med. Precis vad jag också tycker! Så sist tog jag på mig allt, även städningen och vad händer då? Ha, då hittar jag ju flera ställen i huset där det är dags att flytta om saker, piffa till lite och kanske någon extra hög som behöver städas bort. Lagade långkok, bakade bröd och fixade dessert. Och tiden rann iväg som sjutton, duka fint skulle jag ju också hinna med! Jobba över, nej det finns ju liksom inte när gästerna anländer ett visst klockslag. Och så tyckte jag ändå att jag hade gott om tid från början!
 
Stanna tiden hade varit ett perfekt alternativ. Om man nu är funtad som jag och inte kan förstå sina begränsningar vid vissa tillfällen. Det som är precis tvärtom i andra sammanhang, när jag inte vågar pröva eftersom jag kanske misslyckas. Eller när något går lite trögt och jag ger upp för att jag inte tror tillräckligt mycket på min egen förmåga att ta mig förbi svårigheterna.
 
Så då drar jag slutsatsen att nästa gång vi har bjudit hem någon finns det en överhängande risk att det inte är så välstädat, men att största kärlek har lagts ned på det dukade bordet och maten som serveras där:) Nästa gång jag ger mig in i en ny uppgift ska jag ha prioriterat denna och ge mig själv tid att fullfölja, göra färdigt, gå i mål eller vad det nu kan röra sig om.
 
Det märks väl inte alls att de här ämnena också ligger mig varmt om hjärtat;) Att få vara kreativ, att få känna att man lyckas med något, att man skapar något med sina egna händer eller sin egen förmåga och kanske inte alltid efter en manual eller givna regler.
 
En av mina fina tekoppar:)
 
Nu är det teatime, kära vänner! Stort tack till alla som tagit sig tid att läsa ända hit:)
 
"Ge mig sinnerso att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden."
 
Sinnesrobönen

3 kommentarer:

  1. Åh gud jag tror jag hamnade i chock. Du skriver ju som att du sett mig i verkligheten och hur jag också är tidsoptimist och ska städa och laga den där maten och brödet och duka och massor av och och och...Det är kul och turligt nog städar min sambo om han är hemma! :)) Och så till råga på allt om ditt arbete där mycket lite utrymme finns till att vara kreativ och en lång rad måsten. Precis som för mig också! Det är ju så jag känner och menar med utveckling, kreativitet och inspiration. Min hjärna stannar av och jag lider smått av att inte få utlopp för det. Om jag inte får utlopp för det känner jag mig låst och hämmad. Därför försöker jag få det när jag är ledig...

    Jag arbetar nu 75% och det tror jag verkligen kommer att vara till min fördel. Begränsningar och inte våga pröva för att misslyckas. Japp många gånger känns det så. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Och jag tycker fasligt mycket om mina arbetskamrater. Men arbetet i sig. Visst har det sina ljuspunkter och det uppskattar jag och försöker tänka på.

    Tack så hemskt mycket för dina kloka ord som du delar med dig av. Tror jag börjar få en lite större bild av dig. Mycket av det du skriver om hur du tänker och gör är väldigt likt mig och mina tankar.

    Tur di finns i bloggvärlden iaf. Det är jag tacksam för.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej Suz!
    Kul att få ta del av dina tankar och funderingar! Du låter högst mänsklig!! Här har du en till tidsoptimist. Ett drag som det är svårt att förändra tycker jag. Jag är dessutom gift med en tidsoptimist, spännande mellan varven när vi ska med flyg etc:-)
    Teatime här med! Läser en bok just nu som börjat suveränt så jag önskar dig en fin helg och försvinner på nytt in i böckernas förtrollade värld!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du är väldigt modig som så öppet delar med dig om dina tankar och känslor. Tror du sätter pränt på mångas känslor just för att vi alla vill så mycket och får så mycket input och idéer överallt som vi skulle vilja förverkliga. Inte konstigt att man blir stressad. Kan bara återigen tipsa om att ta sig tid att varva ner nånstans där det inte finns några krav tillsammans med någon kär person. Man kommer till många insikter och får mycket inspiration till att börja förändra sin vardag så att man mår bättre.

    Kram från Eva

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz