Bara min - fotoutmaning hos Fröken Foto

 

Det är redan fredag igen och dags för fotoutmaning hos Fröken Foto! "Bara min" är dagens tema och jag måste erkänna att jag behövt grunna ett tag på hur jag skulle symbolisera min tolkning på bild. Det var faktiskt inte förrän nu på morgonen som jag drog fram kameran och tog de här fotona. Strandfynden från Florida och ett tänt doftljus. Om de sedan är de perfekta symbolerna vet jag inte, det får ni bestämma när ni läst mitt inlägg;)

 

Jag tänker att mina tankar är "bara mina". Mina tankar som poppar upp, hur jag väljer tolka olika situationer och saker som inträffar, mina tankar om upplevelser, minnen och känslor. Mina tankar om bilder, färger, ord och hur jag uppfattar något kan bara vara mina. Ingen annan kan bestämma över dessa, mina tankar. Och jag kan självfallet inte heller bestämma hur ni ska uppfatta eller tänka om samma sak. Vi kan välja att tolka, minnas eller uppleva exakt samma sak på helt skilda vis.

 

Hur jag bevarar minnena från vår familjs resa till Florida förra året behöver inte vara på samma sätt som min man och vår dotter gör. När jag fingrar på snäckorna känner jag stranden, solen och havet. Ser de vilda delfinerna framför mig och upplever den fantastiska känslan av frihet än en gång.

 

Jag kan dela med mig av tankarna, men de är "bara mina" när de dyker upp. Och jag begär inte att någon annan ska dela dem, förstå dem eller ens bry sig många gånger. De är "bara mina", men om ni vill delar jag gärna med mig.



 

Doftljuset brinner och lämnar en mjuk doft av citrus. Men det får inte vara tänt för länge, då känner jag att det blir påträngande och huvudvärkstungt. Trots den lätta doften som inte alls är tung på något sätt. Men det är mitt sätt att uppleva det och mina tankar blir därför ofta motstånd mot doftljus.

Jag kan knappt gå förbi avdelningen med doftljus på vårt stora svenska möbelvaruhus, där dofterna nästan känns kväljande, medan min dotter tycker det doftar gott och upplever en helt annan sak.

 

Samma sak är det med tankar om bilder, foto, färg och redigering. Våra tankar kan vara så helt olika om hur vi uppfattar dessa saker. Våra digitala hjälpmedel kan naturligtvis "hjälpa" oss att uppfatta saker olika också, med inställningar som skiljer etc. Men i grund och botten tror jag vi får gå på vår magkänsla, när det känns rätt för mig och jag får en go' tanke om bilden. Som min första bild idag, där jag inte laborerat alls med färgerna utan tycker att kameran uppfattat dem ganska bra. Däremot blev det nödvändigt att dra ner lite på färgen i de andra två bilderna, vilket får snäckorna att se betydligt dovare ut. Kanske tilltalar det inte alla, men säkert någon. Och vi kan välja att följa regler eller gå helt på egna uppfattningar och laborera med de tillgångar vi har. För min del är det så mycket regler i övriga livet att när jag sitter med foto och blogginlägg så kör jag enbart på magkänsla och "mina tankar".

 

Med konst, design, kläder och inredning, ord, texter och böcker, mat och resmål har vi ytterligare bra exempel - det handlar ju så mycket om hur just du eller jag eller någon annan uppfattar det. Hur vi väljer att tänka om just det vi betraktar. Ändå försöker media, kritiker och människor i vår omgivning ständigt få oss att tänka samma sak som dem, bara för att de tycker si eller så. Men till syvende och sist är ändå tanken vi väljer vår egen. "Bara min" eller "bara din". Och visst är det fint! Vilken frihet vi har - att få äga våra tankar.

 

Nu ska jag ta en skogspromenad i vårsolen och tänka många tankar som är "bara mina".

 

Önskar er många fina "bara min"-tankar idag<3

 

PS. Tack Malin, för dina fina kommentarer och tips hos mig. Jag har inte provat än, men det kommer nog så småningom:)



Tankar som hoppar

 

Har ni också sådana dagar ibland, då tankarna bara vandrar. Hur jag än gör så är tankarna helt plötsligt på något annat än det jag borde fokusera på. Som idag, när jag satt vid skrivbordet på jobbet en helt vanlig tisdag. Borde absolut tänkt ordentligt och varit klar i hjärnan när jag höll på med bokslutet. Ändå fann jag tankarna hoppande till helt andra saker stup i kvarten. Som om hjärnan liksom ville vara någon annanstans. Och vem vill inte det ... egentligen!?

 

Ärligt talat, visst längtar ni också bort ibland. En sån där trist och ensam dag på jobbet, regnet strilar utanför fönstret och på skärmsläckaren ligger bilder från vår Floridaresa förra året. Men det var inte bara hit tankarna hoppade. Det var bloggidéer som poppade upp, när det närmade sig lunch var det mattankar och på eftermiddagen hoppade en massa idéer omkring. Och inte en enda hade med jobbet att göra. Usch en sådan uselt ineffektiv dag. Visst fick jag undan en del, men jag önskar att jag kunde varit mer fokuserad på det jag borde.



 

 

Kanske är det mitt emotionella jag som påminner mig om vad som också kunde vara viktigt. Den där delen av mig som vill sluta vara ordningsman. Jag får ju tyvärr sortera in mig i det facket när det gäller jobbet. Kommer liksom inte undan. Men jösses vad det hade varit skönt att slippa! Tänk om jag också någon gång i mitt arbetsliv kunde få vara den som säger "Jaha, det visste jag inte. Skulle det vara rapporterat nu? Ja, jag kan inte hålla reda på allting. Någon annan får också ta ansvar ..."

 

Kan det vara åldern, alltså den där perioden i mitt kvinnliga liv som jag inte kan undvika, som gör mig lite mosig i skallen och får mig att vilja slänga alla måsten överbord och göra något som bara är riktigt kul. Fast så funkar det ju inte ... eller?

 

Ha det bäst, mina vänner!

Och stort tack för värmande kommentarer om att våga<3

 

Våga - fotoutmaning vänner emellan

 

Ett klurigt tema idag hos Maria och Kristina - Våga!

Och det kan se konstigt ut med mitt valda kollage ...

men jag väljer att skriva om min resa med webshopen VarDagsSaker.

 

En resa som idag krymper till att bli en flik i bloggen där det går att beställa kvarvarande sortiment. Imorgon går tyvärr min webshop i graven. På grund av alldeles för stora omkostnader väljer jag att dra ner i liten skala. Kanske är det så jag skulle börjat istället - i liten skala, men ibland måste vi våga chansa. Prova att köra den önskade vägen.

 

Jag har lärt mig massor, både om webshop, program, varor, försäkringar, frakter och en massa annat. En resa i företagsvärlden på alldeles egen hand. Egna beslut, eget tyckande och en massa eget fotograferande och textsammansättning. Jobbigt men roligt. Åkte till Formex på alldeles egen hand också! Flög från Sturup, tog tåg från Arlanda och bodde på hotell i centrala Stockholm - alldeles själv. För många är kanske det absolut ingenting, men för mig var det en ganska stor grej.

 

Jag har också lärt mig saker om mig själv under resans gång. Framför allt att jag faktiskt vågar chansa lite. Prova lite nya saker som jag gått och tänkt på länge. Ta lite risker (men ha lite hängslen kvar samtidigt;)).

Men också att jag inte är beredd att sälja till vilket pris som helst, både rent ekonomiskt och rent själsligt. Jag är inte beredd att göra större ekonomiska insatser för att få det att gå runt. Jag är inte den där typen som känner att jag kan hålla på och tjata om min webbutik i alla lägen och tjata ner folk i min omgivning för att sälja mina produkter. Annonsera som en galning och vara i alla sociala medier vi kan tänka oss.

Och jag har dessutom kommit till en större insikt om att vi konsumerar på tok för mycket i vårt samhälle och då råder det inte riktigt samstämmighet med att driva försäljning på ett så intensivt sätt som krävs för att göra sig synlig, trots att jag försökt hålla mig till ett så miljövänligt koncept som det är möjligt i de val av artiklar jag en gång gjorde.

 

Det har i varje fall varit roliga år! När jag en gång började med hemförsäljning av inredning (det var en annan sak jag vågade), tjänade ihop lite pengar under ca ett och ett halvt år för att satsa i webbutiken och sedan planerade, körde igång och under två år nu har drivit den lilla webbutiken VarDagsSaker. Och jag väljer att försöka se det som något lärorikt istället för ett misslyckande. För om jag inte hade vågat chansa, inte hade vågat utmana mig själv, hade jag förmodligen fortfarande gått där och undrat om det inte skulle fungera. Nu har jag svaret på mitt försök. Nu kan jag gå vidare och våga något annat:)

 

Hoppas ni också vågar prova vad ni vill!

 

Varmt - fotoutmaning

 

Vårt trädäck är varmt nu! Inte på morgnarna förstås, med frostgrader fortfarande, men uppåt dagen när solen skickat sina värmande strålar över det en stund. Vilken lycka! Att få gå barfota ut på trädäcket och känna att nu, nu är det minsann på gång åt rätt håll!

 

Att ställa ut en stol mot husväggen och sitta där med en kopp och bara njuta. Kanske måste du ha en extra tröja än så länge, om vinden känns kall, men vad gör det? De där första gångerna du sitter ute på våren är oslagbara, tycker åtminstone jag:)

 

Visst längtar jag efter ljumma sommarkvällar, grillning och ett glas svalt rosé, sand mellan tårna (eller inte egentligen just mellan tårna;) men sand hör sommaren till), bad i havet och roadtrips med cabben. Men tills dess njuter jag av ett varmt trädäck och funderar vilka växter vi ska ha i år, ser dagliljorna skjuta i höjden i några krukor och undrar om funkian ska ta sig i år också i en annan kruka. Njuter stunden här och nu.

 

Idag känns det lite bättre, inte så att jag studsar men ändå. Det blir lite lugnt idag också, en långsam tur med dammsugaren, plocka undan lite vissna blommor och behöver nog stoppa i en maskin tvätt eller två. Det är min lediga fredag, men jag behöver använda den att kurera mig lite till, så inget högt tempo på dagens aktiviteter. Ska lyssna på kroppen, vila emellanåt och dricka mycket te och citronvatten. Och känna varmt trädäck under fötterna - mitt bidrag i dagens fotoutmaning hos Fröken Foto.

 

Ha en ljuvlig fredag<3

Kurera sig

 

Kanske var det dags? En bacill av något slag hann ikapp mig. Ibland tror jag att vi behöver åka på en släng av något för att hålla oss hyfsat kuranta en längre tid. Och nu var det min tur. Vaknade alldeles kallsvettig vid tretiden natten till tisdag med huvudvärk och en hals som rev som taggtråd. Och envis som jag är så åkte jag ju till jobbet som vanligt ändå. Men jag fick ge mig, det gick liksom inte så bra att koncentrera sig på siffror när blicken var lite ofokuserad och jag frös så jag hoppade.

 

Så jag åkte hem, tillagade en jättebalja te med honung, citron och ingefära. Stupade sedan i soffan med kuddar och filtar och tjocka strumpor. Kände mig som disktrasan borta i vasken ... och så har det varit tills nu. Huvudvärken har inte släppt helt, men jag har åtminstone antagit en normal kroppstemperatur igen. Heja! Och nu får det vara slut med gnäll, det finns de som har det mycket värre! Jag har möjlighet att ta det lugnt och kurera mig och då är jag ju bara dum om jag inte lyssnar på kroppen och ger den vad den behöver. Vila, smoothies, te, vatten och så lite mat.

 

Solen skiner och värmer upp omgivningen, mig också. Visserligen helst med solglasögon på för att det blir så förfärligt ljust och ögonen vill liksom bara kisa för att inte huvudet ska värka så. Men blunda och sätta näsan i vädret hjälper till att kurera mig. Frisk luft och solsken, måste vara bästa medicinen! Och så alla knopparna i trädgården, vilken lycka:)

 

Och visst är det så ... att det är de små tingen i vardagen som gör underverk. Det är det som är magin i livet. Solen, knopparna, kramarna, en stunds vila och ett gott te i muggen.

 

Hoppas ni lägger märke till dem,

vardagssakerna!

Egna kanelbullar

 

Här kommer det, mitt eget kanelbullerecept! I många år höll jag mig helt och hållet till grundreceptet på vetemjölspåsen, förutom att jag för länge sedan lärde mig av min ridlärare och tillika hunduppfödare på rasen Hovawart (som vi hade nöjet att äga en utav i tio härliga år), att enbart jäsa dem på plåten utan någon första jäsning i bunken. Men nu har jag laborerat fram ett recept som jag och min familj gillar.

 

Kanelbullar

 

50 g jäst

150 g smör

5 dl mjölk (av valfri sort och %)

2 dl tjock yoghurt (10 %)

1 ägg

1 dl socker

½ tsk salt

Kardemumma i valfri mängd, jag tar nästan oförsvarbart mycket:)

7 dl vetemjöl special fullkorn

8 dl ca vetemjöl (tar vanliga sorten, men du kan också köra helt på fullkorn)

 

Sätt ugnen på 250 grader. Smält smör och häll i mjölk, värm till 37 grader. Smula jästen i en stor skål och häll över lite av degvätskan. Rör tills jästen löst sig helt och slå på resterande vätska. Blanda ner yoghurt, ägg, socker, salt och kardemumma. Tillsätt sedan båda mjölsorterna och låt den gå minst fem minuter med maskin. Blir den för kladdig kan du tillsätta mer mjöl, men var försiktig. En alldeles för torr deg ger torra och hårda bullar.

 

Mjöla underlaget och häll ut degen. Knåda bara lätt och kavla sedan ut den till en långsmal rektangel. Du kan dela degen i två delar och köra två omgångar om du tycker det känns smidigare. På denna brer du ut rumstempererat smör i valfri mängd, ju mer smör desto tyngre bulle. Strö på socker och kanel tills du tycker det ser bra ut;) En alldeles utmärkt idé är att även strö på kardemumma. Här behöver du prova dig fram till vad som blir lagom nivå för din/er del. En smaksak helt enkelt.

 

Vik upp ena långsidan mot mitten och sedan den andra sidan över så att du har en trelagerslängd. Skär upp ca 32 bitar (alt.16 om du delat degen), som du sedan snittar nästan hela vägen på längden och tvinnar delarna runt varandra och viker ihop med skarven nedåt för att få en snurra. Lägg dessa i bullformar och låt jäsa på plåten. Ett tips! Lägg ett bakplåtspapper på plåten också, så slipper du grovrengöring om fyllningen flyter ut något. Låt nu bullarna jäsa under bakduk i ca 30-35 minuter. Pensla dem sedan med uppvispat ägg och strö på pärlsocker. Grädda mitt i ugnen i ca 7-8 minuter beroende på hur stora du gjort dem. Jag brukar vakta mina noga för att de inte ska bli övergräddade.

 

Om det blir några över efter fikastunden och du fryser in dem, så blir de som nygräddade efter att ha tinat försiktigt i microvågsugnen. Perfekt när det kikar in fikagäster som är sugna på en kopp med något gott till:) 

 

 

Visst är det söndagskänsla idag, fastän det är måndag. Jag tappar räkningen på dagarna och nu är det kortvecka igen. Solen kom tillbaka nu på eftermiddagen. Jag har landat i soffan efter att ha varit en tur med tjejkompisar i Lyckås klädbutik i vackra Fyledalen. Ett par fynd från reatältet blev det för min del, en välskräddad kjol och ett linne. Men nu vet jag var jag ska åka om jag vill ha tag i ett par välsittande jeans även om man, som jag till exempel, inte är stöpt i de vanliga märkenas form. Det blir ju en aningens dyrt att åka till USA när jag behöver nya jeans igen;)

 

Det blev en tur med cabben igår, även om solen var något svårflörtad. Vi hamnade på Övedskloster och tittade både på alpackor och konst, köpte deras fina hamburgare och en god bit ost. Så lite snudd på konstrunda blev det även för oss.

 

Men nu lovar jag att det är en slapp söndagseftermiddag och kväll som gäller. Till kvällsmat blir det pizza på tortillabröd med hemkokt tomatsås och mozzarella. Snabbt och enkelt är melodin en söndagskväll. Förlåt, måndagskväll var det ju!

 

Hoppas ni har en skön dag och tar igen er inför veckan som kommer. Det ser ut som om våren verkligen är på väg in med stormsteg och jag ser fram emot ljusa dagar och förhoppningsvis massor av sol. Tyvärr har jag lite fix vid datorn, men det ska nog blir tid över för utomhusvistelse också.

 

Ha en fin kommande vecka!

Sunshine

 

 

Solen skiner från en klarblå himmel. Nåja, det börjar dyka upp ett och annat moln men en liten tur med cabben blir det nog. Trots en bister vind. Vi är lite trötta idag. Det tar på krafterna med olika begivenheter tre kvällar i rad. Men inte är det åldern, nej ...

 

Trevligt så in i vassen har det varit hela tiden och då får man ta att kroppen blir lite sliten;) Så idag planerar jag ta det lugnt, sitter just med massagekudden, dagens andra gigantiska mugg te som är kryddad med ingefära, citron och välgörande honung och så datorn i knäet för mitt blogginlägg.

 

Vill så gärna visa solskenet vi njuter av här inne också - de vackra gula rosorna i arrangemanget vi fick av mina föräldrar i torsdags (som jag hade med i fotoutmaningen) och tulpanerna mannen min gav mig (där en knopp var med i fotoutmaningen). För visst är de som solsken, de ljuvliga blommorna. Och så njuter vi naturligtvis även av de härliga, röda rosorna från dottern som jag visade igår.

.

 

Jag rannsakar mig lite och inser att jag är hopplöst efter i mina ambitioner med veckans recept, men jag får ta igen det kommande veckor. Härinne har jag inga pekpinnar, det får bli lite som det blir. Emellanåt haglar det idéer och jag hinner inte ens få ner dem på pappret innan de flyger sin kos igen. Det där är lite frustrerande och jag vill bli bättre på att hålla kvar dem. När det gäller recept har jag faktiskt börjat anteckna mina laborationer i köket, när jag inte kan hålla mig till ett recept utan blandar och ger lite. Byter ut och lägger till. Tror nog att jag ska kunna redigera senaste receptet för att dela med mig av imorgon. Mitt eget bullrecept!

 

En annan sak jag bättrar mig på - jag är ju en sådan person som behöver reflektera lite när det varit intensivt en period. Många intryck att smälta, roliga samtalsämnen som dryftats och trevliga möten med människor i min omgivning. Det ska villigt erkännas att jag blir trött i huvudet av allt surr, men oj så roligt det är att få vara med om alla dessa mysiga stunder. God mat, fina dukningar och allt annat som inspirerar mig och får mig att gå igång och huvudet surrar av ännu fler idéer.



 

Mannen min försvinner gärna ut i trädgården när han vill koppla av och smälta intryck på sitt sätt. Vi är alla olika och när det kommer till avkoppling går ju jag gärna mer på varianten att slå mig ner i en skön stol med en god bok. Det är klart att jag hjälper till i trädgården ibland också, men det är mer ett nödvändigt ont för mig;) Utom när det kommer till att planera och plantera sommarkrukorna, det är mitt favoritgöra i trädgården!

 

Hur kopplar ni av, smälter intryck och reflekterar? Roligt att höra hur andra gör och hanterar vissa situationer. För min egen del ökar behovet av de här stunderna just vid fullmåne och när det varit en del aktiviteter eller kanske kört ihop sig på jobbet eller annat. Jag tycker det är intressant och inser att jag lär mig mer och mer att lyssna på min egen kropp och själ vad som är viktigt för mig för att jag ska fungera så optimalt som möjligt. Vara mitt bästa jag.

 

Jag tror att det är ganska viktigt att stanna upp emellanåt och kolla över planeringen. Så att vi inte bara betar av de inbokade sakerna i almanackan och går vidare mot nästa grej utan att tänka på att det är det här som är livet. Mötena med människorna, den goda maten, de ljuvliga blommorna, tankarna och gesterna vi ger och får. Njut av det, var närvarande och lev lite på det även när stunden flugit förbi. Minnen som kan vara underbara att plocka fram när vardagen ibland blir lite grå.

 

Nu ska jag gå ut och njuta av lite sol på nästippen, dra jackan hårdare runt mig när vinden hugger tag och känna in våren, aprilvädret och ljuset. Sen blir det säkert lite mums på härligt påskgodis med lakritssmak och så den där lilla cabbeturen. När vi sedan måste värma oss med te eller kaffe för att det var så kallt. Kanske sjunka ner i soffan och se en bra film. Känns som lagom aktivitet en påskdag.

 

Ha det fint vänner<3