torsdag, juni 06, 2013

Dear stress, let's break up


Texten på vår jobbalmanacka är just så för juni, "Dear stress, let's break up." Bra meddelande i god tid före semestern! Egentligen borde den stått där redan i maj.

Det är inte det att jag har mer att göra eller på något sätt en galen situation, det är nog mer en känsla av att inte få in allt i den takt jag planerar. Att inte uppbåda energi att stiga upp riktigt tidigt och göra inomhusgrejerna, så att jag kan vara ute i det vackra vädret och så ligger de där ogjorda grejerna och gnager i sinnet. Eller att vi kontorsnissar helt enkelt borde flytta ut kontoren utomhus;) Och det faktum att jag inte tycker att jag hinner njuta tillräckligt mycket av min bästa tid. Nu när alla färger är som friskast och luften väldigt behaglig. Är ni med mig?

Mina motionsplaner kullkastas stup i kvarten, inte alltid av någon bra anledning ens! Men i måndags och tisdags tog jag mig i kragen och gick ut i skogen för ordentliga powerwalks. Det gröna lövverket skänkte behaglig skugga och jag tog ut stegen ordentligt, kände pulsen öka och hjärnan rensas på oväsentligheter och släppa in en och annan god idé. Hur kan jag inte vilja göra detta varje dag?! Fastän det handlar inte bara om vilja, det handlar även om prioritering (och lite vildsvin :( tidiga morgnar och kvällar har blivit no-no för min del i skogen på grund av dessa skogsinnevånare).

Men jag är seg och långsam i allt jag tar mig för just nu. Det blir lätt så när min att-göra-lista bara växer och inget blir avprickat. Och ändå sitter jag inte och rullar tummarna direkt! Nejdå, det är jobb, matplanering, middagsfix, skjutsa till buss, handla mat (tre dagar den här veckan, kan väl ändå inte vara möjligt! Vadå planering!), plocka med ditt och datt och allt det där som vi alla gör och måste hinna med i vardagen och så var det helt plötsligt kväll och "nattedags" igen ... och återigen flera dagar utan att ens ha prickat av en endaste liten att-göra-grej!

Samtidigt stannar jag upp och inser att det är såhär livet är! Det kommer på saker och vi hanterar dem efterhand som de dyker upp. Föredrar att ta en sak i taget. Och viktigast av allt är ändå att vi tar hand om varandra, stöttar och ser till att finnas där för varandra när vi som bäst behöver det!
 
Ny dag, nya utmaningar!
Ha det fint, alla vänner:)


2 kommentarer:

  1. Du det är som att du beskriver mitt liv in i detalj... jag känner igen mig på varenda punkt! Mina känslor på pricken - men det är väl som du säger - det är så här livet är och man får försöka förlika sig med det och inte ställa så höga krav på sig själv. Jag försöker allt jag kan att påminna mig om vad jag HAR gjort och inte tvärtom, vi är ju inte mer än människor och faktiskt ganska fina och duktiga när man tänker efter :)

    Kram Eva

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig mycket i det där. Men som sagt det är väl så livet är och det viktigaste är att vi tar hand om oss själva och nära och kära.
    Kram

    SvaraRadera

Tack för din kommentar! Jättekul att du tittade in här hos mig, hoppas du återvänder:) Kram Suz