Ibland hittar jag väldigt tänkvärda saker när jag surfar runt hos mina bloggvänner. Den här länken fann jag när jag kikade in hos Lotta med fna bloggen En Vacker Vardag.
Och visst kan jag absolut köpa detta, att försöka vara den person som jag vill möta. Om jag hamnar i en situation när jag skulle vilja fräsa ur mig något kan jag stanna upp en bråkdels sekund och tänka denna tanke. Då undviker jag med all säkerhet en stunds onödig energiåtgång.
För just så hamnar vi ofta i tråkiga meningsutbyte. Om någon är lite onödigt sträv mot dig och du svarar med samma ton, då är en tråkig stämning ett faktum. Men om du istället häver dig över detta, kanske bara ett litet uns, med lugn eller ett litet leende - då kan hela situationen vändas till att kanske rent av bli dagens goda gärning. Du kanske fick den andra personen på gott humör och ni går båda vinnande ur situationen.
Naturligtvis ska vi inte ta någon skit från andra. Det är inte så jag menar. Då måste vi säga ifrån. Men ofta så är det de små bagatellerna som kan förstöra en hel dag, när vi istället kunde vänt det hela att bli just en bagatell. Att mer eller mindre säga just detta - var den du skulle vilja möta!
Men i morse hade jag nog fräst, om jag stått öga mot öga med en del bilister jag mötte på väg till jobbet!!! Vad är det med människor som inte kan hålla ett lite lägre tempo när det är glashalt och snömodd efter nattens nederbörd, åtminstone när de får möte? Och vad är det som gör att de måste köra mitt på vägen? Och absolut inte flytta sig när de får möte! Ett par stycken hann jag med i morse, på vår lilla landsväg ut mot väg 13. Tvingade mig ut i kanten och jag kände hur bilen svajade i all snömodd. Och ni som känner mig vet att jag inte är en fartdåre, speciellt inte i sånt här väglag. Hjärtat i halsgropen! Sånt här ger mig huvudvärk:( Man är så liten i trafiken. Tänk om alla kunde visa varandra lite hänsyn där, istället för att bara dundra på. Spåna tanken att jag skulle varit lika "rädd för vägkanten" i morse - i bästa fall hade enbart backspeglarna rykt omkring, men vi kan inte fara fram med mottot "Störst vinner". Så ödmjukhet mina vänner, jag ber om ödmjukhet!
Enkelt, men tänkvärt!
Både i ord och handling ...
Känner igen mig i ditt inlägg idag Suz. Trafiken i morse var inte att leka med och jag funderar över hur de kan köra som de gör, ingen respekt mot omgivningen. Läskigt!
SvaraRaderaKramar
Nettan
Känner också igen mig Suz!!
SvaraRaderaVar den du skulle vilja möta -- det ska jag ta med mig!
Stor kram
Lotta
Ja du Suz, ibland undrar jag om en del förare lämnar vett och omdöme hemma när de sätter sig bakom ratten. Dåligt humör, tävlingsinstinkt, stress, för lite sömn, påverkan och allmänt dåligt omdöme är tyvärr ingen ovanlighet i trafiken idag. Så jag håller med dig, mer ödmjukhet behövs i trafiken. Både inför sina medtrafikanter och det ansvar som det innebär att befinna sig i trafiken.
SvaraRaderaOch ditt citat... det tar jag med mig in i denna torsdag.
Sköt om dig vännen!
Kram Lotta
Jag tar det till mig o gillar't. Tack Suz för att du väcker tanken!!!
SvaraRaderaStor kram/Tatjanis