Utsikt från badplatsen i vår lilla by
Idag är det fotoutmaning hos
Maria och
Kristina - två tjejer som får igång mina små grå varannan söndag med sin fotoutmaning "Vänner emellan". Idag är temat "In my mind ...". Ibland är det klurigt med bildidéer och ibland vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, oftast går de inte hand i hand.
Men jag väljer att spinna vidare på något jag tidigare berört här i bloggen, tankarna kring att dagdrömma eller att leva sin dröm och hur vi kan vända och vrida på det. Hur många gånger har jag inte tänkt under mitt arbetsliv att jag skulle sadla om, göra något annat, kanske utbilda mig på nytt, starta en egen verksamhet. Hur många gånger har jag inte dagdrömt om ett eget café eller bed & breakfast, bokhandel/café eller en liten butik, skriva en bok eller kanske till och med dra igång ett mysigt litet spa!
Helst på hemmaplan naturligtvis, där jag trivs så bra. Naturen inpå knuten, solnedgångar vid sjön, sköna kvällar på terrassen, promenader genom byn eller i skogen.
Min lunchmacka i fredags, på hembakt bröd:)
Många gånger har vi suttit på café och jag har konstaterat att det vi fått på tallriken kunde jag faktiskt göra minst lika bra, om inte bättre. Misstolka mig inte, jag njuter väldigt av att få åka ut och fika, äta goda luncher och mysa på olika ställen. Och jag vill inte verka självgod när jag skriver så heller, men jag tycker ju att det är så kul att baka och fixa och ibland känner jag verkligen att vissa ställen vi besökt har förlorat sin själ eller kanske aldrig ens haft någon.
De har startat verksamheten för att tjäna pengar, kanske fanns det en eldsjäl från början som ville bjuda på sina härliga skapelser, men någonstans på vägen försvann själen och verkligheten tog över. Så som det oftast blir för att något ska kunna gå runt. Det kan fortfarande vara gott, men det genuina och varma som ligger bakom de ställen där jag känner mig riktigt välkommen och hemma, det har försvunnit. När jag som gäst bara känner mig som ytterligare en inkomstkälla, då är charmen borta.
Jag ser vår dotter slita sitt hår emellanåt, att inte veta vad man vill är också svårt och jobbigt och arbetsmarknaden är tuff idag. Verkligheten har kommit ikapp efter skolåren, det är ett slit att jobba, passa tider och vara trevlig mot kolleger och kunder dagarna i ända. Men det kan också vara kul, kreativt och socialt. Eller monotont och bara hårt arbete, vet jag som sommarjobbat i industri med löpande band, städning och betgallring. Det går upp och det går ner, som i livet i stort. Det gäller att hitta balans både på jobbet och på fritiden. Så att vi kan leva gott det liv vi lever.
För visst är det så, att oavsett om vi lever vår dröm eller bara gled in på ett yrke sådär på ett bananskal för att det råkade finnas ett ledigt jobb som man fick en gång i tiden och sedan har stannat kvar inom det, så är det en verklighet vi lever i. Med lagar och regler, hårt arbete blandat med glädje över att lyckas uträtta något som vi strävat efter eller en deadline som skulle hållas, med eller utan kolleger och på arbetstider som antingen passar dig som handen i handsken eller som man får kämpa med för att anpassa sig till. Ibland har vi galet mycket att göra och ibland är det lugnare.
Jag har suttit med utbildningssajter på skärmen ett antal gånger, men faktiskt sällan eller aldrig funnit ett yrke som jag skulle vilja satsa på att skola om mig för, som stämmer med det liv som jag uppskattar idag. Jag trivs med hyfsat bestämda tider, numera ett jobb som jag oftast kan lämna på skrivbordet och inte ta med mig hem i tankarna och som jag dessutom kan cykla till om andan faller på. Jag är inte främmande för förändring, men just nu tillfreds med att jag kan lägga fritid på sådant som jag gillar ännu mer än mitt yrke. Kanske just för att jag inte jobbar med det.
Skriva ligger mig varmt om hjärtat och därför är mina blogginlägg ibland kanske alldeles för långa, som idag, men när jag kommer igång så kan jag inte hejda mig. Men att sitta som copywriter någonstans eller jobba som journalist, kommunikatör eller liknande har aldrig lockat mig. Jag vill skriva om det som berör mig just för stunden eller dikta upp någon story. Så författardrömmen får leva vidare som en dröm, en luddig dröm som får vara mysig att försvinna bort i emellanåt.
Att få härja i köket tillhör mina höjdpunkter, men jag vill inte stiga upp klockan två på natten för att baka bröd och bullar klara till försäljning på morgonen. No way, inte min grej hur mycket jag än älskar att baka! Jag vill behålla detta som min hobby, min avkoppling och min möjlighet till lite kreativitet. Där det inte finns så mycket krav inblandat, mer än att familjen och ibland gästerna kanske vill ha måltiden på bordet eller kakan till kaffet utan att behöva vänta alldeles för länge;)
Och drömmen om ett bed & breakfast - jag som avskyr att städa, hur kunde jag ens tänka tanken?! Mitt dagliga arbete skulle i många, många år bestå av att bädda, städa och tvätta efter gäster, som förhoppningsvis skulle dyka upp ... jag skulle ju inte ha råd med några anställda på bra länge för att få det att gå runt. Och mina dagar skulle alltså bestå av mestadels arbetsuppgifter som jag idag betraktar som ett nödvändigt ont! Att ta semester själv skulle innebära att stänga verksamheten och inte tjäna en krona och familjen skulle väl aldrig se mig härja i köket längre, för det skulle också bli ett nödvändigt ont till slut. Är det min dröm? Nej, det är nog mest drömmen om att få inreda stället och kanske få höra uppskattning över det, känna mig tillfreds över att ha skapat något men inte att i verkligheten slita med att driva det. Jag känner att priset är för högt, drömmen bleknar.
Butiksdrömmen då, bokhandel, inredning, kläder - konsumerar vi inte galet mycket? Och kunderna vill kunna handla nästan dygnet runt så arbetstiderna blir knappt hållbara, hyrorna är skyhöga och du behöver hela tiden förnya sortimentet och det kräver en hög insats som tar lång tid att få tillbaka (jag vet, jag är säkert yrkesskadad som ekonom). Återigen, är arbetsinsatsen verkligen värd det du får tillbaka? Kanske hade det varit det en gång i tiden, men inte längre. Det är skapandet, igångsättandet, visionerna som är lockande - inte verkligheten och vardagen. Jag har jobbat i butik och älskade den kreativa delen, fundera över inköp och själva säljbiten, kommunikationen med kunderna. Men det var många år sedan och det känns som en helt annorlunda värld idag. Men även då avskydde jag arbetstiderna!
När dottern surfade kurser i veckan hittade hon flera stycken där hon hojtade till "Är inte detta något för dig, mamma?". Det italienska köket matlagningskurs, mat- och vinkunskap och en onlinekurs där man lärde sig skapa, skriva och publicera recept på nätet ... inga kurser för yrkets skull eller för att skola om sig, utan bara för ren och skär glädje, intresse och att lära sig något nytt. Kanske träffa likasinnade människor och utbyta erfarenheter, precis som vi gör här i bloggvärlden. Jag surfar vidare och hittar mängder med saker som jag skulle vilja lära mig och prova på men absolut inte arbeta med.
Vi kan alltid utvecklas på olika sätt, både i arbete och på fritiden. Kanske lever jag min dröm just nu, när jag hinner pyssla med både det ena och det andra bredvid mitt arbete. Ett arbete som visserligen inte var mitt drömyrke en gång i tiden, att sköta ekonomi och administration som anställd, men som ändå stämmer ganska bra med den "ordningsman" jag är, gillar att ha stenkoll på saker, ordning bland papper och pennor, bra på det jag gör efter trettio års erfarenhet. Vissa saker går som på räls och andra behöver jag tänka till och att uppdatera sig ser ju myndigheterna till att vi behöver!
Att få vara tillsammans med nära och kära, leva ett gott liv, hitta nya fritidssysselsättningar att utvecklas i och känna mig tillfreds med tillvaron betyder mest för mig. Det här har varit i mina tankar ett bra tag och det är skönt att få sätta det på pränt. Jag har mognat, känner mig trygg i mina val som de ser ut nu men kan ändå vara öppen för förändring. Drömmar finns kvar, men alla behöver inte uppfyllas!
Ha en fin söndag<3
