Fredag igen!

 

Vips så var det september! En hel vecka har försvunnit i feberdimma och öronvärk:( Men vad sjutton, inte kan jag hänga läpp för det! Idag kommer finaste A och hälsar på oss, lite energi får jag leta fram.

 

Och nej, jag lovar, jag ska inte ödsla någon tillfrisknandetid eller energi på städning och sånt strunt. Bara en pytteliten uppfräschning mellan någon powernap och kopp te. Jag prövar Gourmetmorsans pulled chicken och behöver alltså inte stå och hänga över maten och dottern får köpa någon form av bröd med sig hem för några hembakta tortillas blir det inte.

Och morgondagens matbestyr har jag fortfarande inte löst, jag tror det får bli ett litet diskussionsämne ikväll och låta dem som ska delta i morgondagens lopp bestämma vad som blir bäst.

 

Själv är jag nu ägare till en snygg tröja med texten "Midnattsloppet 2014" eftersom mannen min var och hämtade ut alla våra startpaket igår. Nej, jag tänker inte ens vara med och starta, bara för att springa över startlinjen. Det ringer i huvudet, jag blir fasligt yr med jämna mellanrum och öronen värker. Febern verkar visserligen ha gett med sig rätt mycket, men jag tänker inte befinna mig i startfållan bland tusentals andra människor. Det är väl egentligen tveksamt om jag ens borde befinna mig där överhuvudtaget, då de flesta ljud låter som små explosioner i mitt huvud. Men heja vill jag så jag hoppas det är lite bättre imorgon:)

Och tröjan, den kan fint användas till kommande träningspass, men den kan också fungera som en ordentlig påminnelse! För öroninflammation eller inte, träningen kom av sig totalt i sommar så det är tveksamt om jag hade kunnat fullfölja i vilket fall. Vi hade till och med träningskläder med oss när vi skulle fira mannen mins födelsedag där i början på juli! Men på grund av händelsen med mitt öga blev det aldrig något tränat där, och när jag väl var i lite bättre skick igen blev det liksom aldrig svalt nog, eller lämpliga tillfällen, eller uppbådande av energi nog helt enkelt. Tusen ursäkter, men det handlar ju bara om en sak egentligen - att bestämma sig och hålla sig till det! Och ha tålamod.

 

Så när den här envisa infektionen är över, då startar jag på nytt! Och kommer får göra det om och om igen, för det tar tid att rota in en vana. Och jag ska inte ha några överdrivna (eller ens större) krav på vare sig resultat eller kilo. Bara ge mig tid att få in vanan att röra mig regelbundet och förhoppningsvis också längta efter det. Det första jag gör kommer inte vara att springa, det får bli lite olika motionsformer istället. Skogspromenader hade varit toppen men de satans vildsvinen (ursäkta svordomen) har förstört det nöjet för mig! Jag känner mig inte tillfreds att gå ensam längre och det gör mig ledsen. Men det finns andra sätt att röra sig och cykeln får hjälpa mig att hämta kraft från naturen:) Trädgården kan också utnyttjas och när vädret är trist går det lika bra att motionera inomhus.

 

Kanske borde jag sporra mig att lägga ut veckans träning här på bloggen? Eller blir jag tråkig då:) Jag har prövat någon sån där träningssida på nätet, med kalender och allt, men jag blir ju så nedslagen av att alla verkar så otroligt vältränade redan. Och vad är väl bättre än att kunna överträffa sig själv, steg för steg. Om än pyttesmå steg. Och inga fler anmälningar till några lopp, i varje fall inte utan att redan vara hyfsat tränad nog och redan ha motivationen till att springa inrotad.

 

Ha en fin fredag!

 

PS. Och Pernilla, med fina bloggen Flower of Fame jag önskar dig en fin fredag och helg:) Det är något med min webläsare eller dylikt som gör det omöjligt för mig att kommentera hos dig, Blogger ger mig bara felmeddelande och slänger bort min kommentar. Men du ska veta att jag kikar in hos dig och att jag är så glad för dina kommentarer hos mig, de värmer gott<3