Ta vara på tillfällen

 

I stort och smått gäller det att ta vara på tillfällen som ges! Som att laga en härlig måltid utomhus när vädret tillåter. Njuta av god mat och ett glas bubbel när solen kikar fram genom den annars så gråmulna himlen vi hade hela nästan hela lördagen.



 

En god sallad, en fuskvariant av aioli (en vitlöksklyfta pressas i en burk crème fraiche). Duka bordet ute på terrassen ...

 

... bredvid nytillskottet hos oss, en Muurikka. Mannens födelsedagspresent från dottern och mig förra året! Som han gått och tänkt och tänkt på, men inte blivit färdig att välja vilken modell och komma till skott förrän nu ... när nästa födelsedag närmar sig med stormsteg. Månne tänkte han att han inte skulle få något i år:)

 

Den här presenten kommer nog att utnyttjas flitigt och komma hela familjen till gagn, det smakade helt underbart och gick väldigt smidigt. Det visste vi ju, i och för sig, eftersom goda vänner redan har en sådan och bjuder på läckerheter tillagade där.

 

Premiären blev laxbitar och pilgrimsmusslor hastigt marinerade i lite olivolja, citronsaft, honung och Tabasco som sedan snabbt stektes upp på hällen. Några paprikabitar fick också hänga med där. Och som sagt, en sallad och aioli till detta. Några varv med salt- och pepparkvarnarna och det hela var klart. Och smakade helt fantastiskt!

 

Liksom bubblet. En solig lördagskväll hemma på terrassen. Semestern har inte börjat än, men det känns ändå gott. Att njuta av tillfället. Ta en lugn hemmakväll och bara vara. Det gäller att ta vara på stunderna. Och ibland går det alldeles utmärkt att improvisera.

 

Ha en fin söndag!

Ombytligt

 

Tänk vad vädrets makter kan spela oss spratt och ställa till det en hel del i vår tillvaro. Den här veckan har verkligen bjudit på ombytligt väder, så här långt.

 

I tisdags morse låg daggen så vackert över ängarna och cykelturen till jobbet blev väldigt behaglig. I varje fall om man bortser från den där förfärliga uppförsbacken ... vem sa att Skåne är platt? Men vackert morgonljus, bräkande får och ljuvliga vyer får kompensera.

 

I tisdags eftermiddag drog det här ovädret in, gissa om jag var glad att jag kommit hem igen. Det där vill man inte hamna i på cykel, vill jag lova! Från strålande solsken och klarblå himmel med några enstaka stackmoln till blåsvart och hotfullt på några minuter.

Men om jag vetat vad den här torsdagen skulle bjuda på hade jag inte tyckt att åsksmällarna i tisdags var något att orda om överhuvudtaget.

 

Det här mötte mig när jag kom hem i eftermiddags. Hagelkorn, stora sådana, låg kvar i drivor lite varstans. Det regnade inte, det var skyfall och jag är övertygad om att åskan var rakt över mig när jag närmade mig vår lilla by. Det spelade ingen roll att jag skruvade upp radion, jag hörde smällarna och dundrandet ändå och blixtarna ska vi inte tala om. Jag har nog aldrig sett något liknande i dagsljus förut! Hade jag kunnat så hade jag blundat, men då blir man ju ingen bra bilförare precis.

 

Dock mötte jag en bil som kom körande mitt på vägen och inte flyttade sig en millimeter, det var när jag behövt köra i diket för att inte kollidera med honom. Vad är det med folk nu för tiden? Igår var det likadant, dottern körde när vi varit och plockat jordgubbar och vi fick möte där de mötande hade gående på sin sida och ändå tar de "vår" väghalva i anspråk och gör så att vi får bromsa in och släppa förbi dem. Den ena bilen höll nästan på att köra på de gående. Definitivt inte vad varken jag eller dottern fått lära oss när vi tog våra körkort! Skärpning säger jag till medtrafikanterna.

 

Hur det gått med trädgården? Ja, vad ska jag säga - salladen såg ut som om det varit ett galet marsvin i farten tyckte dottern, lobelian helt sönderslagen som ni ser på bilden, örterna kommer nog repa sig igen och kanske till och med salladen men den vackra dahlian slokar och nerium oleander kan nog tänka sig bättre väder. För att inte tala om funkian - stora hål i bladen, ser ut som om den blivit drabbad av en jätteinsekt (skjuten med hagelbössa enligt mannen min).

 

Uterummet var översvämmat och jag fick tillbringa ett par timmar med att svabba och torka och rädda växter som blivit ganska övervattnade. Inte precis vad jag tänkt mig idag. Men jag överlever och tänker mer på lantbrukarna och odlarna som blivit drabbade av det här, vilken katastrof att få skördar förstörda och se sin inkomst gå till spillo! Då kan man prata om problem.

 

Men jag ska erkänna att jag är ganska trött nu, både i kropp och knopp. Jag behöver en mental flytväst som Ernst sa ikväll, vad jag skrattade - vilka uttryck den mannen har:) Men visst är det ett bra ord, tänker jag absolut använda.

Och med risk för att trampa på någons tår, vare sig ljusstakarna eller kronan föll mig i smaken. Lika bra att vara ärlig. Men vilket hus! Kan nog bli bra det där. Och så lite skärpning åt Ernst också, det är väl självklart att Ester har kört mjölkkannor på kärran! En sådan hade farmor och farfar också, även jag fick åka på den ibland:)

 

Nej, nu får det vara nog för idag. Det blev inte bloggat varje dag den här veckan och jag har inte härjat inne hos er, men jag "chillar" och försöker återfå inspirationen, energin och skaparlusten. Imorgon är det ledig fredag, avslappningsmassage och jag vet i sjutton om jag inte skulle ta och sätta mig i kreativitetshörnan min och dra igång ett projekt;) Strunta i alla måsten och borden och bara slappna av i ordets alla bemärkelser.

 

Tack för alla era härliga kommentarer, ni är underbara<3

 

Stora bamsekramen till er allihop!



Livstecken

 

Jag finns kvar här, bara inte så flitig vid datorn. Jag har nog tröttat ut mig lite på alla plan. Kroppen känner sig lite sliten, mentalt är det skralt med nya uppslag och tron på min egen förmåga att göra några större insatser har sviktat lite.

 

Några rundor i trädgården med kameran (den lilla kompaktkameran) har det blivit, men bilderna har legat kvar på minneskortet och varken tid, energi eller intresse har funnits att göra något mer. Men synd på så rara lingon, eller hur? Alltid roligt att dela med sig lite från lilla täppan. Dagliljorna som stolt blommat med sin vackra form och sin intensivt gula färg. Det finns fortfarande några kvar som lyser upp lite extra när det kommit regnskurar som inte liknar något emellanåt.

 

Lavendeln är på god väg att slå ut och jag längtar än en gång efter att se odlingarna i Frankrike, men är oändligt nöjd med att för tillfället gå här hemma och njuta av våra egna. Stryka med fingrarna över stänglarna och känna den ljuvliga doften sprida sig. Jag längtar efter semester men har inget behov av att åka bort. Jo gärna för att hälsa på hos våra kompisar, men inga långväga resor och vara hemifrån när vi faktiskt ändå har den bästa årstiden just nu.

 

Våren har varit helt fantastisk och sommarens inledning likaså. Att det kommit av sig en aning får vi bortse ifrån och hoppas att den ljuvliga solen återtar makten över regnmolnen. Oavsett hur det blir ska jag i varje fall se till att verkligen njuta av ledigheten när den väl kommer om ett tag.

 

Just för tillfället känns det som om jag har massor jag borde göra men får inget ur händerna. Massor också som jag vill göra, men även på den fronten sker inte ett skvatt! Vad är det med mig? Varför springer tiden iväg och jag tycker att jag inte hinner något alls?

 

Jag tror att det varit lite för mycket logistiktänk den sista tiden och jag behöver helt enkelt komma ifrån en massa planerande och organiserande. Men saker och ting börjar äntligen falla på plats och snart kan jag känna mig nöjd med att ha skickat iväg en del meddelanden, bokat in lite småsaker och klarat av de där "kom-ihågen" som stod på veckans agenda. Det blir nog bra det här, på ett eller annat sätt. Snart kan även jag luta mig tillbaka och bara vara nöjd med livet en stund.

 

Att jag satt ordet nostalgi på bilden med våra gulröda bigarråer har sin förklaring i att jag som liten ofta satt uppflugen i farmor och farfars träd och åt så många jag bara kom åt (och så länge jag fick sitta kvar innan farmor blev orolig över min mages kondition). Tyvärr verkar det inte bli så många i år heller, de ramlar helt enkelt av innan de hinner mogna och sen gör ju fåglarna sitt förstås. Men jag har hunnit äta ett par stycken. Inte barndomens söta, saftiga bär utan ett par hårda stackare. Vi får väl ha tålamod ytterligare några år antar jag.

 

Jag är ledsen att jag inte varit så flitig och läst inne hos er alla fantastiska bloggvänner, men nu börjar gnistan så nätt vakna till liv igen och det blir nog en stunds bloggande varje dag framöver om jag känner mig själv rätt. Det kan vara ett sätt att hitta tillbaka till inspirationen igen. Det ligger så många små projekt på lut att jag gärna vill hitta lite mer energi igen. Inte bara lägga allt krut på att orka cykla och försöka komma igång med joggandet!

 

Ha det fint och stort tack till alla er som inte glömt bort mig! Utan era uppmuntrande ord hade bloggvärlden inte varit densamma<3

 

Ha det fint, hoppas ni har en skön sommar!



Glad Midsommar!

 

Vallmo, ett hav av de vackraste röda blommor!

Visst hör de midsommar till?

Vi hittade den här vackra vyn utanför Ystad för några år sedan.

Men de är mer sällsynta nu för tiden, åkrarna besprutas för att slippa

bli överhopade av "ogräs". Full förståelse för lantbrukarna, men jag

saknar barndomens överflöd av midsommarblomster på alla åkrar.

 

Nu är det långhelg igen och sommaren är i full gång.

Utanför strilar regnet, undras tro hur det blir imorgon.

På tv rullar fotboll, jag är totalt ointresserad!

Men jag kan ju få annat gjort, som att läsa, blogga och fundera.

 

Behövde ha armbandet med stjärnan idag.

Fingra på berlocken och känna mig lite stärkt.

Jag kan också uträtta saker, jag vet att jag kan.

Fastän jag ibland står utan mål och fokus.

Den finns där någonstans, min uppgift i livet.

Kanske har jag många?

Är det möjligt att vi är ämnade för något speciellt eller

är det meningen att vi ska göra det som faller oss in?

 

Tack för alla fina kommentarer på mina senaste inlägg,

de stärker mig oerhört ska ni veta! Stora kramen till er.

 

Ha en riktigt fin midsommar<3

 

Grattis Bloggen!

 

Tre år, helt ofattbart!

Idag fyller min blogg tre år och jag förstår inte hur tiden sprungit iväg.

Men jag lägger in en bild på samma växt som jag började med,

jättedaggkåpa i trädgården. Den här gången i blomning.

 

Och så säger jag Grattis, men kanske mest till mig själv.

För utan bloggen hade jag inte hittat er, härliga läsare!

Och alla nya bloggvänner:)

 

Vi får se hur framtiden ser ut, men än så länge har jag inga planer på att sluta.

 

Ha det fint därute och stort tack till alla som kikar in,

lämnar ett litet avtryck och supportar min blogg -

utan er hade det inte varit lika roligt att blogga!

 

Var rädda om er!

 

PS. Egentligen hade jag inte tänkt göra något blogginlägg ikväll, jag skulle sova. Men vad gör man när grannarna har gäster i lusthuset och inte är direkt tystlåtna, en lugn sommarkväll utan vindar som trollar bort ljudet och det är alldeles för varmt för att stänga fönstren!? Klart jag unnar dem att ha trevligt, men våra sovrumsfönster är då sannerligen alldeles för nära;)

 

Grattis till studenten!

Att hålla ett tal ligger inte för alla och i synnerhet inte dina föräldrar! Men att i lugn och ro får fila på några ord passar oss betydligt bättre och det verkar som om detta även är din melodi. Därför tror vi att du, med både glädje och förståelse, tar emot vårt sätt att ge dig några rader på vägen ut i livet. Kanske besparade vi dig några extra tårar i fredags och vi slapp definitivt risken av gäster som somnade!

Fina Sofie, du är vår underbara tjej och vi vill gärna uttrycka vår glädje över att ha dig i vårt liv. Ge dig några små reflektioner och kanske ett och annat litet råd. Vi är så stolta över att vara dina föräldrar och vad som än händer vet du att du alltid kan komma till oss, det har varit ett självklart budskap från oss till dig under hela din uppväxt.

Du kom till världen en riktigt kall och gnistrande vinterdag för nitton år sedan. Genast tog du en gigantisk plats i bådas våra hjärtan. Platser som för alltid kommer att vara dina, trots att vi nu börjar vänja oss lite vid tanken att släppa taget. På samma gång som vi känner en enorm lycka varje gång du klarar något på egen hand, vare sig det gäller dagen för många år sedan när du började cykla själv eller när du förra året tog ditt körkort, så finns det en liten gnutta vemod i våra föräldrahjärtan - för snart klarar du dig helt utan oss. Det är bara tjatet om städning och olika uppfattningar om vad som behöver prioriteras som du kanske får stå ut med ett tag till, i varje fall så länge du bor kvar här hemma hos oss;) Det kommer en dag när du förstår vad vi menar med dessa bitar också ...

 

Nu är det dags för dig att pröva dina egna vägar och inte nödvändigtvis längre vara styrd av skolvärlden. Förhoppningsvis har du inte känt dig styrd av oss utan känt att du kunnat göra dina egna val och sett oss mer som dina ledsagare ut i livet, från dina första stapplande steg som ettåring och fram till den stora stunden när du sprang ut som student i fredags. Vårt stöd har du alltid kvar och vill du ha råd så finns både vi och andra i din närhet till hands.

Din egen vilja och envishet har alltid varit enormt stark, att fatta beslut och vara målinriktad har inte varit lika enkelt. Tvekan över dina gymnasieval har funnits, lärarbyten och nytt betygssystem har inte gjort livet enklare. Att hitta sig själv i tonårstiden och stå stark bland kompistryck och ett gäng "drama Queens" tar också mycket energi. Tur att du har haft dansen att "försvinna in i", som fått dig att koppla av och rensa hjärnan.

Men du har tagit dig vidare och avslutat även gymnasietiden med fina resultat. Vi har fått upprepa många gånger att det är för din egen skull du behöver kämpa, inte för oss och inte för lärarna! Vi vet att du vill göra oss stolta och det kan du tro att vi är, men att mäta det i enbart betyg vore en helt galen väg att gå!

Vi är så stolta över dig, vår  härliga dotter, som växt upp och mognat och som oftast tar väl genomtänkta beslut, som bryr sig om sina medmänniskor (förutom slängar av en tonårings självupptagenhet då och då förstås) och som gärna tar på sig både det ena och det andra för att det ska hända något. Så till den milda grad att vi ibland fått påminna dig om att det kanske skulle vara nyttigt för dig själv att låta andra ta över.

Du, underbara tjej, som har en konstnärlig ådra som fått dig att prova både musik i form av flöjt och gitarr och tagit danslektioner i flera olika stilar. Du kan sitta och teckna i timmar och du tar härliga foton och redigerar också jättebra, oavsett vad du själv anser! Skriva texter är du också bra på, speciellt om du har lite tålamod att fundera lite. Att sporta har kanske inte riktigt varit din grej, men både gymnastik och simning stod ett tag på schemat - tills dansen fick hela din uppmärksamhet. Du har sinne för makeup och hårkreationer och ett modeintresse som snart spränger klädkammaren. Vi hoppas att din dröm en dag går i uppfyllelse och du får din efterlängtade walk in closet.

Kanske står du där som modefotograf i New York en vacker dag eller som stylist, makeupartist eller illustratör, vem vet? Oavsett drömmar och mål så är det ingen som kan allt från början. Det blir till att träna och öva, prova olika saker och börja om på nytt hundra gånger om ... kanske känns det som den hårda vägen, men det finns inga enkla genvägar. Det kallas livet. Med alla sina nyanser.
Livet, som är fyllt med "tappade sugar" och människor som kastar ur sig förflugna kommentarer som kanske svider och ibland får dig att tappa tron på dig själv och din egen förmåga. Drömmar som kommer och går. Det praktiska som tar över och verkligheten som kommer ikapp. Men sluta ändå aldrig drömma och vara nyfiken och låt hjärnan skapa nya tankebanor - någonstans finns din väg till det liv du vill leva.

Just nu känns det kanske mest som om det bara är snåriga stigar och återvändsgränder. Du suckar över alla välvilliga kommentarer om att du har hela livet framför dig och att du kan göra vad du vill. Du vet ju inte vad du vill! Men det är okej att inte hela tiden veta vad man vill!

Passa på att landa nu såhär efter studenten. Ta dig en rejäl funderare. Prova olika jobb när det dyker upp en öppning, var inte alldeles för kräsen för kanske öppnar det sig vägar du inte hade skänkt en tanke. Kämpa på, var som en liten igel, det kommer att komma tillfällen och tåg att hoppa på. Kanske när du minst anar det!

Använd din envishet och din starka vilja att ta reda på hur du kan nå dit du så småningom skulle vilja ta dig. Träna ditt tålamod och öva, öva på saker du vill bli bättre på och saker som du har talang för. Kanske måste du ibland hoppa på jobb som, i dina ögon, inte är så roliga men som ger dig en chans att spara ihop till att ta dig iväg på den där resan ut i världen (det finns ju ett litet startkapital i vår present) eller som ger dig nödvändiga erfarenheter i livet.

Ta hjälp av oss alla i din närhet, det är inte att vara svag att be om ett råd eller hjälp av något slag. Tvärtom, det är en styrka att kunna lyssna, prata, fråga och bolla idéer - inga frågor är någonsin för dumma att ställas! En tanke kan föda en annan tanke och värdefull information kan inhämtas.

Var aldrig rädd för att misslyckas - bättre pröva om idén bär än att aldrig veta om det skulle fungerat. Se inte ett bakslag som ett nederlag, se det istället som en livserfarenhet. Att lyckas behöver heller inte innebära att göra karriär och tjäna tonvis med pengar, bli kändis eller ens få beröm - att lyckas kan vara att känna att du är på rätt plats i livet och nöjd för din egen del med vad du åstadkommer.

Känn tilltro till livet - vi finns vid din sida när du behöver oss!

 

Många kramar och ett stort Lycka Till!

Mamma & Pappa

Vips så var den borta ...

 

Kikar bara in en snabb sväng idag, fullt upp här som ni vet. Ville bara säga att jag lever och har hälsan än så länge (peppar, peppar ...). Jag har tagit avstånd från träningspass den här veckan efter att ha insett att det är så mycket annat som står på agendan och som absolut inte ger utrymme för några längre stunder sittandes. Jag tror det är lite nyttigt att inse sina begränsningar ibland. Dessutom ger halsen ifrån sig tecken jag inte alls gillar, motar med alla medel!

 

Den lilla vallmon på bilden var faktiskt den enda som kom upp av mina vinstfrön! Något fel måste jag väl ha gjort, men en liten stackare överlevde i varje fall. Det stod i beskrivningen att man skulle gallra bort de röda för att få fler rosa ... det var aldrig något alternativ för min del, som ni förstår. Jag ville ju faktiskt kunna få njuta av någon blomma:) Men ack så förgänglig, ett par timmar stod den där så vackert sen var blombladen borta. Tur att jag har min aprikosfärgade trädgårdsvallmo att njuta av. Jag visste ju att jag inte var försedd med några gröna fingrar så ingen större skada skedd - mer än att någon annan, lite skickligare trädgårdsperson kunde ju förstås ha vunnit.

 

Nu ska jag hämta något att dricka, det är vanvettigt varmt ute idag och jag tog min tillflykt till datorn inomhus en stund. Behövde fixa lite studenthälsningar och så ett par fakturor som skulle betalas. Sen är det dags för studentfirande hos vänner ikväll. Sval klänning ska på och kofta med för en kväll i tält.

 

Over and out, det är inte säkert att ni får fler livstecken från mig förrän dotterns student är över på fredag ... håll ut "I will be back":)