Vips så var den borta ...

 

Kikar bara in en snabb sväng idag, fullt upp här som ni vet. Ville bara säga att jag lever och har hälsan än så länge (peppar, peppar ...). Jag har tagit avstånd från träningspass den här veckan efter att ha insett att det är så mycket annat som står på agendan och som absolut inte ger utrymme för några längre stunder sittandes. Jag tror det är lite nyttigt att inse sina begränsningar ibland. Dessutom ger halsen ifrån sig tecken jag inte alls gillar, motar med alla medel!

 

Den lilla vallmon på bilden var faktiskt den enda som kom upp av mina vinstfrön! Något fel måste jag väl ha gjort, men en liten stackare överlevde i varje fall. Det stod i beskrivningen att man skulle gallra bort de röda för att få fler rosa ... det var aldrig något alternativ för min del, som ni förstår. Jag ville ju faktiskt kunna få njuta av någon blomma:) Men ack så förgänglig, ett par timmar stod den där så vackert sen var blombladen borta. Tur att jag har min aprikosfärgade trädgårdsvallmo att njuta av. Jag visste ju att jag inte var försedd med några gröna fingrar så ingen större skada skedd - mer än att någon annan, lite skickligare trädgårdsperson kunde ju förstås ha vunnit.

 

Nu ska jag hämta något att dricka, det är vanvettigt varmt ute idag och jag tog min tillflykt till datorn inomhus en stund. Behövde fixa lite studenthälsningar och så ett par fakturor som skulle betalas. Sen är det dags för studentfirande hos vänner ikväll. Sval klänning ska på och kofta med för en kväll i tält.

 

Over and out, det är inte säkert att ni får fler livstecken från mig förrän dotterns student är över på fredag ... håll ut "I will be back":)

Små ljuspunkter av vardagslycka

 

"Det är de små ljuspunkterna i vardagen som gör den stora skillnaden" står det på servetten ni skymtar på bilden. Det är allas vår Ernst som varit i farten. Ett fint litet meddelande vid eftermiddagsfikan. En stund i uterummet, med sänkta axlar och djupa andetag. Nog kunde jag väl få unna mig ett vaniljhjärta när regnet öser ner, jag känner mig som en yrpanna och upptäcker att jag bakat en tårta mer än jag hade planerat:)

 

Jag har haft lyckan av flera små ljuspunkter idag. Ett mail mötte mig i morse på jobbet, med lösningen på hur jag skulle rätta till gårdagens elände. Visserligen en massa ogjort jobb, men ändå - en lösning! Om ni bara visste vilken lättnad det var för mig.

 

Ett meddelande om att svärfar är mycket bättre känns också ända in i hjärteroten. Sånt vill man höra! Där sjönk axlarna ytterligare en bit.

 

Dottern kände sig inte riktigt kry idag men hörde av sig under en paus i lärarmiddagen de har ikväll och meddelade att talet hon och hennes kompis hade underhållit sin klass och lärare med hade gått bra. Tårar hade fallit men det hade gått bra. Vila blir nästa punkt på hennes lista! Känns bra att få hem henne ikväll.

 

Och så öppnar jag mailen här hemma och hittar ett långt, fint mail från en kär bloggvän! Så otroligt glad jag blir<3 Både över allt du skriver och att du tänkte på mig just nu. Tack fina du för en hälsning som kom precis i rätt stund när jag behövde höra dessa ord. Och stort grattis till den nya bloggen och er fina hemsida, supersnygga båda två! Kika in hos A kitchen in the country. Jag ser så mycket fram emot att få följa dig här, på nya äventyr:) Och vi hörs snart, var så säker. Men jag känner ingen stress, jag sitter här med sänkta axlar och har det bra.

 

Tog mig i kragen och insåg att det var absolut ingen mening med att ge mig på städning idag, vi ska ändå putsa fönster i helgen. Så sista kakbaket är avklarat och en skön fika i uterummet med regnet smattrande mot taket. Vardagslycka! 



 

Och lita ytlig flärd också, rea på nagellack i vanliga livsmedelsbutiken som numera är rustad med en hyfsat stor kosmetikavdelning. Glädjande nog passar båda bra till nya lilla nätta jackan som jag ska ha till min klänning nästa vecka på studenten:)

 

Tack för alla peppande kommentarer

och ha en superhärlig långhelg<3

PAUS

 

Med stora bokstäver för att det behövs! Sägas till mig själv. Ta en paus. Och tack ni underbara läsare för de omtänksamma kommentarerna<3 Ni har så rätt - jag lovar att andas och landa i att det blir bra hur det än blir. Och skriva listor. Och känna efter var prioriteringarna ligger högst.

 

Vad kan vara bättre än en kopp starkt Earl Grey, en kaka i ugnen och så ett litet blogginlägg innan nästa kaka ska in i ugnen och listorna ska påbörjas. Ja, det blir listor i plural. Först en där jag skriver ner allt som jag vill ha gjort, rakt ur hjärtat utan inbördes ordning. Utav den här listan plockar jag in i min planering det jag själv ska göra och det jag kan be andra göra får bli en lista. Blir det något kvar får det bli en "om vi hinner"-lista:) Alltså före studenten ... några andra planer existerar inte för tillfället;)

 

Utom kanske just motion då, för det får mig faktiskt att må himla bra även om det är nog så tungt innan man kommer igång. Och det rensar hjärnan min. Precis lika bra som kakbaket gjorde idag när jag kom hem. Att få känna att jag klarade av något, härligt! Och att stå där i köket i lugn och ro och röra i skålen - ren meditation!

 

Det har nämligen varit en sån dag på jobbet - när jag måste ge mig på sånt jag egentligen inte riktigt behärskar och bara har fått en liten ynka genomgång av. Och så blir det fel på vissa delar. Det går att rätta till, men dagens jobb är i princip ogjort och sånt gör mig onödigt frustrerad. Och jag har ännu inte fått svar på hur det ska gå till att göra rätt. Så idag är det en sån där typisk dag när jag undrar vad jag ska bli när jag blir stor - eftersom jag då rakt inte önskar stanna kvar i samma yrke tills jag blir pensionär. Som för övrigt väl inte kommer att bli förrän runt sjuttio om man ska ha råd att ha tak över huvudet!

 

Så familjen kan vara glad för att jag hade tårtbak att ta itu med när jag kom hem idag:) Och nu är tårta nummer två i ugnen, teet var ju så himla varmt att jag knappt kunde röra det!

 

Sköt om er, "finingar"!

Lite ur slag ...

 

... kan man säga så? Ur slag. Spretig, velig och beslutsångest. Ja, det består mina dagar av just nu. Hur kul det än ska bli att fira dotterns student så börjar jag känna en lätt panik stiga. Det är fortfarande så mycket kvar att ordna och tiden springer iväg. Börjar allvarligt fundera på att be om ledigt ytterligare en extra dag nästa vecka! Och jag blir så velig när jag måste bestämma mängder som ska köpas in och tillredas.

 

Och som vanligt vill jag ju så mycket och en hel del kan inte förberedas hur långt i förväg som helst ändå. Men köket är intaget och tårtbak på gång, för de är av det slag att det funkar alldeles utmärkt att frysa dem. De blir nästan ännu godare på det sättet! Och dygnet har bara 24 timmar, allt kan inte göras in i det sista ...

 

Sen är tanken att det ska motioneras idag, det är dags för nästa joggingpass. Men jag är verkligen ur slag, cyklade till jobbet igår och naturligtvis hem igen på eftermiddagen. Det är 9 km enkel resa och en ovan cyklist. Så en något molande värk har uppstått i benen och knäna.  Men morgonen var helt fantastisk, underbart väder med solsken och alldeles vindstilla, doften av nyslagen vall, hinna se alla blommorna i dikeskanten och susa förbi häst- och fårhagar. Synd bara att jag körde lite vilse och sen behövde åka förbi en folkilsken hund som ägaren knappt rådde på!

Hemfärden blev dock betydligt jobbigare, ett rejält uppförslut och några mindre och motvind nästan hela vägen hem. Men jag säger bra jobbat till mig själv! Med allt som ska fixas och fler studenter som ska gratuleras tror jag inte det blir cykeln mer än kanske en gång nästa vecka också, men sen förhoppningsvis åtminstone två gånger per vecka i sommar:)

 

Idag öser regnet ner och det blev bilen till jobbet för att sedan kunna göra lite mer inköp både för att fylla på kylen och kunna fortsätta med bakningen. Jag skulle helst krypa ner i soffan med en kopp te och en god bok, men det får väl vänta till andra hälften av juni;)

 

Ha en skön tisdagskväll!

Lärodikt den 1 juni

 

Lärodikt den första juni

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
imorgon är den andra.

(Kajenn)

För många år sedan fick jag denna dikt på ett inbjudningskort till en sommarfest med mina dåvarande kollegor. En väldigt trevlig tillställning vill jag minnas. Kortet har tyvärr försvunnit men jag kom ihåg att det var ord från Kajenn och behövde inte leta länge på nätet för att hitta dessa tänkvärda rader.

 

Med det vackra väder vi blivit bortskämda med många dagar under våren känns det som om sommaren har tjuvstartat och vi får i år alltså mer än hundra dagar! Vilken lyx. Och visst känns det som om vi ska ta vara på detta och passa på att må så bra vi bara kan. Ta hand om oss själva och unna våra kroppar att få en chans att samla energi under de ljusa, sköna sommarmånaderna.

 

Inga storslagna planer tar plats i mitt sinne, men väl några små strategier. Att familjen ska peppa varandra att motionera. Att få in så mycket färska bär och grönsaker jag bara kan i våra måltider. Att leta reda på och besöka gårdsbutiker i sommar. Att bejaka min kreativitet och testa lite olika projekt jag gått och funderat på. Att ta mig tid för det jag vill. Att njuta av sommardagarna oavsett väder.

 

Vi har redan planerat in två roadtrips, båda på västkusten. En tredje är i planeringsstadiet och jag försöker få mannen min att bestämma sig för vad han vill göra på sin jubileumsdag. Inget storslaget, det vet jag är inte hans stil. Så jag funderar över hur vi enklast ska få till det jag tror han skulle uppskatta mest. Vi får se om det kan bli verklighet.

 

Men först är det student och midsommar - sommar i allra högsta grad! Och jobbar på gör vi, det är ju ett tag till innan vi får ta semester på riktigt och inte bara i tankarna;)

 

Önskar er en fin "första" sommardag!

 

 

På vift

 

Igår var vår familj på vift. Vi tog bilen, åkte över bron till grannlandet, fortsatte ett antal mil och sedan blev det båten till Tyskland. Körde lite fel, provianterade lite och försåg oss med en rejäl schnitzelportion innan vi återvände hemåt. Himlen bjöd på härliga färger under hela dagen, men båtturerna var väldigt kalla och blåsiga.

 

Vad gör vi annars då? Idag blir det lite mer studentförberedelser här för min del och jag misstänker att dottern ska städa sitt rum, det är otroligt nödvändigt ... mannen min vilar nog ut idag, från bilkörningen igår. I och för sig en sysselsättning han trivs väldigt bra med, men trafiken är intensiv och det blev en del mil igår.

 

Jag har för avsikt att kika runt hos er idag, mina bloggvänner, om tekniken är på min sida och inte hela tiden upplyser mig om att jag har fel adress, inget internet eller att sidorna inte är tillgängliga och har flyttat ... så ser det tyvärr väldigt ofta ut när jag väl ger mig i kast med mina bloggrundor och vill kommentera hos er. Men jag hoppas på tur idag:)

 

Ha en superfin sista maj!

Överraskning och ännu en upp och ner vecka

 

I söndags hämtade vi hem dottern igen, efter en weekend med sin engelskgrupp i Dublin. Regnigt och 10 personer i samma rum om en toalett verkade vara en bra sammanfattning, men de hade haft en händelserik och rolig helg trots allt.

 

Med sig hem hade finingen köpt mugg och bokmärke till mig ... kunde ju inte passa bättre och jag som dessutom är så förtjust i får:)

 

Black sheep, undrar om det är jag? Söta är de i varje fall och en irländsk klöver finns också med. Någon bokhandel hade de inte träffat på, men pubar fanns det en och annan;)

 

Vackert bokmärke med fin text och dessutom en lyckobringande fyrklöver. Den är numera fint placerad i boken som jag just läser "Drömbokhandeln".

 

Kortvecka med ännu en överraskning - jag har anmält mig till Midnattsloppet i Malmö den 6 september. Ganska otippat faktiskt. Vet inte riktigt hur det gick till. En nödvändighet kanske. Behöver komma igång ordentligt och som det ser ut nu blir det familjeträning och kanske kan det hjälpa om vi pushar på varandra att komma ut i spåret. Ett är säkert, det går otroligt långsamt än så länge.

 

Kundjippo på jobb som fortfarande får mig att känna grilloset i näsan, vernissage med fina foton från dottern och hennes klasskompisar, första "löp"-träningarna avklarade och nu väntar början på studentförberedelserna. Livet rullar på med sina "ups and downs". Vi tänker positiva tankar.



Ha en fortsatt fin långhelg!