Bara vara

 

 

Jag tar mig tid att bara vara idag.

Vilar och kurerar mig från den där påflugna förkylningen.

Lite sur för att jag liksom inte orkar få något gjort,

men glad att det bara är en sån bagatell.

Jag är snart "back on track" igen.

Planerar jag i varje fall.

 

Ute snöar det stora flingor fastän det regnade nyss.

Jag fotograferade med mobilen och plötsligt var det borta.

För att bara några minuter senare börja snöa igen.

Novemberväder och i Skåne även typiskt i december.

Men vi gillar läget, inget att göra och en bagatell.

Egentligen. Men visst är det vackert med snö.

 

 

Jag minns inte var jag hittade den här bilden,

men jag gillar citatet. Lite så är det.

Dagarna susar förbi och snart är det nytt år.

Och tiden vill inte räcka till för allt jag vill.

 

Brukar ni ta er tid att reflektera över året?

Fundera över bra och dåligt,

nådda och ouppnådda mål.

Eller ser ni bara framåt och sätter upp nya mål?

 

Att sätta upp mål är enkelt.

Det är att nå dem som är trixigt.

Viljan är viktigast, tror jag.

Jag hamnar oftast i att vilja för många saker.

Och då är det svårt att prioritera,

hitta tillräckligt med vilja till varje sak.

 

 

Snart är det dags igen, för fullmåne.

Och jag försöker samla sömn på hög fastän jag vet att det inte funkar.

Och rätt omöjligt med en hosta som envist väcker mig.

Jag stålsätter mig för veckan, beredd på känslorna.

De som ligger på ytan när fullmånen drabbar mig.

 

Den dåliga sömnen, huvudvärken och svullnaden i kroppen.

Som gör mig lättirriterad och ledsen på mig själv.

Men jag lär mig för varje gång.

Sätter inte så höga krav just då och är förlåtande.

Planerar inte in några stordåd och inget pressat schema.

Det är en bagatell. Egentligen.

 

Jag lutar mig mot min familj och är så tacksam för att de finns.

Det är så fint och värdefullt med familj och vänner.

Det är alltid prio ett,

att vårda relationerna.

 

Önskar er en fin söndag<3

Fina stunder

 

Vi har haft lyckan att få spendera flera fina stunder med vänner de senaste dagarna. Sånt som värmer ända in i hjärteroten. Alltid! Inte bara när världen känns upp och ner.

 

I söndags var vi i Höganäs och åt en härlig brunch i Saluhallen med fina vännerna Lotta och Magnus. Jag är så glad att jag började blogga för en del år sedan och hittade Lotta där! Det är stort varje gång vi finner nya vänner, hittar människor som på något sätt känns på samma våglängd och när samtalsämnena studsar runt i allt mellan himmel och jord.

 



 

Vi passade på att strosa runt och insupa atmosfären i Saluhallen och de olika butikerna. Där fanns en hel del vill-ha-saker bland inredningsdetaljerna, men de passade inte min plånbok direkt. Och i Saluhallen kan jag bara gå runt och njuta av de vackra exponeringarna av alla varor. Dessutom var jag inte helt sugen på att handla något egentligen. Galet mätt efter brunchen och enbart inställd på att kika runt och fotografera lite.

 



 

Men något att sätta upp på önskelistan kanske?

 

I tisdags hade vi förmånen att få lyssna på ett fantastiskt gäng killar som kör en föreställning som heter "Snacka om förändring". Läs mer här. Som stark inledningstalare dyker Olle Jilkén upp på scenen och sedan fortsätter en kväll som vi kommer bära med oss länge! En fullsatt teater i Ystad åker berg- och dalbana mellan skratt från hjärtat och stunder då vi har nära till tårarna. Se den om ni har möjlighet!

 

Bara för att göra veckan lite mer fullspäckad hade vi bjudit in lite vänner till ett litet höstmingel hos oss där vi bjöd på soppa och hembakat bröd och kaka. Det är sånt vi har förmånen att kunna göra när jag har lediga dagar och kan lägga lite tid i köket. Sånt som jag tycker är roligt! Men att samla vänner behöver inte innebära hemlagat, det kan också handla bara om att verkligen träffas och prata bort en torsdagskväll. Känna lite samhörighet och dela några skratt. Nästa gång blir det troligen Soldatens ärtsoppa och punsch eller något annat färdigköpt;)

 

Och igår spenderade dottern och hennes pojkvän kvällen med oss, alltid lika mysigt. En god middag, prat och lite spel. Tända ljus och brasa i spisen, inte fy skam en fredagskväll minsann. Att få stunder med ungdomarna är guld värt.

 

Vad jag inte riktigt räknat med var att dra på mig världens förkylning, så nu ligger jag här i soffan och dricker citronvatten och te hela dagen. Men det kunde varit värre och jag ska inte gnälla, bara kurera mig.

 

Ha en fin lördagskväll och sköt om er<3

 



Tankar i kollision

Lånad på Facebook

 

Jag sitter vi datorn och känner orden flyga omkring i huvudet, men oförmögen att få ner något som verkar vettigt. Igår hade jag inlägget helt klart i tankarna.

 

Jag brottas med mig själv över hur kan jag ens nudda vid de tänkta ämnen när händelserna i Paris lägger sorgens täcke över världen. När oskyldiga människor får sätta livet till när de går ut och förväntar sig en glad och lättsam fredagskväll tillsammans med sina vänner. Ofattbar grymhet har återigen slagit till. Rädsla och oro sprider sig. På tv rullar nyheterna först bara på franska i natt och vi kan inte riktigt ta in vad som hänt. Terrorattacker på flera ställen samtidigt. I morse och under dagen har vi följt ytterligare rapporter. Nyss intervjuades Martin Fourcade efter sitt genomförda skidlopp, där han ber oss alla att vi inte får vika oss för terroristerna och låta dem vinna genom den skräck de sprider. Att vi tillsammans måste visa oss starka.

 

Det går naturligtvis inte att skaka av sig de hemska händelserna och mina tankar går till de drabbade och deras anhöriga. Men jag har ju tidigare skrivit att härinne på bloggen får jag värja mig lite från omvärlden och till och med vara lite ytlig ibland. Vill återigen poängtera att det är enbart för att ha ett andningshål från den grymma verkligheten som emellanåt kryper väldigt nära oss på olika sätt.

 

Så jag lägger några minuter på att ta fram något ljust i sinnet för fredagen den 13:e. Försöker skingra den skugga som infann sig igår kväll och som inte kan lämna någon oberörd. Jag tänker att jag ändå skriver lite om min fredag. Går på min ursprungsplan.

 



 

Ett litet inlägg om matlagningskursen jag går och som är den där grejen som jag inte provat tidigare. Att lära sig nytt och prova på. Träffa nya människor och få ny inspiration. Kursen som hette Medelhavsmatlagning men som visade sig vara grekisk matlagning - i ett minimalt kök.

 

Och om hur jag blev lite "starstrucked" igår när jag hjälpte den duktige och framgångsrike handbollsspelaren Kim Andersson att hitta kondenserad mjölk på ICA. Hur jag körde hem med ett leende på läpparna efter att ha fått ett ödmjukt tack för hjälpen av vår tidigare landslagsspelare.

 

Glädjen att komma hem och plocka äpplen i trädgården och ta en stund i köket med pajbak. Känna doften av äpplen och kanel sprida sig medan pajen gräddas i ugnen.

 

Saker som ger en helt vanlig fredag lite stjärnglans. Följt av fredagsmiddag delad med familjen. Ren och skär vardagslycka skulle jag vilja säga. Så innerligt tacksam för det liv vi kan leva. En sådan kontrast mot nattens händelser att det känns alldeles bisarrt. Jag hittar inte ord att avsluta på ett bra sätt. Det blir kollision i tankarna mellan vår vanliga vardag och den ofattbara grymhet som drabbat Paris och dess invånare. Jag är långt ifrån ensam om att önska att krig och terror inte existerade och kan bara säga

 

Sköt om er och ta hand om varandra<3



 

Tillbaka till verkligheten

 

Jag är tillbaka. Mitt i verkligheten. I höststormarna. Rutinerna återfunna. Kan inte värja mig från nyheterna längre. Nås av nyheter som berör, både från omvärlden och mer i närheten. Ibland skulle man bara vilja låta bli att lyssna och stanna i en egen liten bubbla.

 

Men i en vecka lät jag min hjärna vila från eländiga nyhetsrapporter och ägnade mig åt att bara njuta av vackert väder, värme och svalkande dopp. Umgänge med familjen och mina föräldrar, firade pappas födelsedag, skålade i Cava, åt god mat och latade mig vid poolen med en spännande bok.

 

Vi kan väl helt enkelt säga att vi laddade batterierna, lapade solsken och värme. Och det var otroligt skönt att koppla av och koppla bort. Tog en paus från de sociala medierna också. Kanske är det en ren nödvändighet att emellanåt stänga av allt som har med statusuppdateringar att göra. Bara vara här och nu och ta dagen som den kommer.

 

November är inte riktigt min månad. Oftast grå och mulen och med höststormar som viner runt husknutarna. Idag har det regnat sådär fint, men intensivt så att man blir alldeles genomblöt om man är ute en längre stund. Vi befinner oss mitt i ett slags vakuum före alla julförberedelser och mitt sinne dyker lite neråt på något oförklarligt sätt. Följer lövens riktning i deras färd ner mot marken. Virvlar visst till lite då och då, men lite tungsint blir jag allt.

 

Men livet spinner på och vad som än händer rullar det vidare. Att försöka se det mesta från den ljusa sidan hjälper oftast bra nog och när vi sedan låter lite roligheter slinka in emellanåt så flyger tiden iväg. Stanna upp och ta en liten fundering på vad som är viktigast och att inte oroa sig i onödan för saker och ting är punkter jag tar fasta på.

 

I veckan har jag flera roliga saker på gång men först en jobbdag till. Och inte kunde jag motstå en tidning med en massa juluppslag, den ligger fortfarande oöppnad och får nog sparas till en lugn torsdagsfrukost med en stor kopp te:)

 

Sköt om er vänner<3

 

PS. Lovar inlägg om symaskinen, fler bilder från semestern och så lite info om den där nya grejen jag gett mig in på. Vi hörs snart igen!

Do what you can

Visst är det så, att vi får göra vad vi kan. På alla plan i livet. Så länge vi försöker göra vårt bästa i olika situationer tycker jag vi ska vara nöjda. Vi kan inte gå omkring och ha dåligt samvete eller känna oss små och obetydliga. Så länge vi gör vårt bästa är det gott nog.

Ha omtanke om varandra, var medmänniska och agera efter din egen förmåga.

Lev väl och sköt om er!

 

 

Balans, höstvindar, rensning och ny kompis?

 

 

Ute stormar det och de vackra, höstfärgade löven faller till marken. Här inne rensas det fortfarande! Det märks att det var länge sedan vi tog en ordentlig titt på hyllorna. Men nu börjar det verkligen få resultat och idag tar jag sista hörnet:) Min kreativitetshörna.

 

Tänkte försöka sätta ihop en liten fyndlåda till julmarknaden på Musteriet. Kvarvarande saker från lilla webbutiken VarDagsSaker kan bli fina julklappar till riktigt bra pris. Sortera upp alla grejerna som ska bli nya julkort och rensa duktigt bland alla bra-att-ha-saker även i dessa skåp och lådor.

 

Sen ska minsann en ny kompis få flytta in! Ja, jag tror åtminstone att vi ska komma ganska bra överens - min nya Viking och jag:) Hoppas hinna sy några sömmar idag. Ni förstår säkert att det är ny symaskin jag pratar om ... den gamla gav upp i somras och den får inte fler chanser nu. Har aldrig varit riktigt nöjd med den och när jag nu provsydde den nya i butiken trodde jag knappt det var sant, rena drömmen! Men det är klart, det skiljer ju nästan trettio år på dem så någonting har väl hänt.

 

Dessutom har jag bytt märke, det var helt och hållet priset som styrde första gången och även om det inte var oviktigt den här gången heller så fick kvalitet och känsla styra lite mer. Valet föll på en Husqvarna Viking Emerald 118, inköpt lokalt och erbjuden hjälp om jag fastnade i någon teknisk  syfråga. En enkel basmaskin med nyttosömmar och några små finesser, inget väldigt avancerat och precis vad jag letade efter. Jag återkommer gärna med ett utlåtande när jag "sytt in" mig lite:) Om någon är intresserad alltså. Själv försökte jag hitta information på internet före mitt köp, men hittade mest trådar om vad som skiljde de olika maskinerna åt och sällan någon som verkligen berättade plus och minus om sina maskiner. Och infon från de olika leverantörerna är ju hopplös, då är alla lika fantastiska och du blir en fena på alla möjliga kreationer om du väljer just deras maskin;)



 





För att återknyta till bilden, som jag hittade på Pinterest, så är det väl just precis så! Somliga dagar är du flitig och hälsosam för kroppen och andra dagar släpper du måstena och myser till det. Och det här kan ju självklart göras på olika nivåer beroende på var du befinner dig i livet. Om du, precis som vi, är i början av en förändring och försöker få till ett hållbart levnadssätt (som vi för övrigt haft tankarna på länge men som vi liksom aldrig fått till) då kan pekpinnar och förbud bli rena fördärvet och återfall till stillasittande korvstoppning vid tv:n bara ett faktum. Men jag är också medveten om att det finns de som måste hålla sig till strikta regler och här får var och en känna vad som är bäst för dem.

 

Vi tillåter oss fredagsmys med klassiska tacos, pannkakor efter torsdagssoppan och en äppelpaj till dessert på lördagskvällen, men kanske inte varje vecka och mängden kan absolut begränsas! Jag drar in lite fler hälsosamma recept i veckoplaneringen och vi försöker få in mer vardagsmotion samt ett träningspass på utegymmet i veckan.

 

Första steget jobbas det på och jag tror på små förändringar, jobba in tills det känns bekvämt och hållbart och sen jobbar vi oss vidare. Dessutom ger det ena det andra, för när du väl tränat känner du dig på sätt och vis värd att få ta den där extra kakan, portionen eller glaset vin men det har också dykt upp en annan liten rackare på den andra axeln som säger "men det är klart, tar du en extra portion nu gjorde ju motionen ingen som helst nytta ... eller hur, eller hur??".

 

Det är rosa månad och det pratas en hel del om betydelsen av vårt sätt att leva. Och då kan vi ju också tänka på diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar som bovar. Mannen min och jag behöver absolut tänka mer i dessa banor och får dottern på samma gång också upp ögonen ännu mer så är det bara ett plus. Alltihop handlar ju egentligen bara om sunt förnuft och vi har alltid ätit ganska bra mat, men är alldeles för svaga för sötsaker och har alldeles för lätt för att säcka ihop i soffan.

 

Det är nyttigt att tänka efter, att bli mer medveten om våra val och handlingar när det kommer till vardagen och i fråga om kost och motion. Prioritera vad vi själva tycker är viktigt och inte ha dåligt samvete om det kommer en sån där "cupcakesdag" utan vila i det och sedan ta en ny "gym- och salladsdag". Och kanske är din "cupcakesdag" bara en pytteliten chokladbit till eftermiddagsteet.

 

Sköt om er<3

 

På väg

 

Det är inte alla dagar som börjar så vackert som på bilden ovan, den 30 september var det. En ovanligt vacker morgon, men det var många morgnar i september som var helt underbara. Kunde helt enkelt inte låta bli att stanna bilen och ta ett foto. Lite tuffare har det varit i oktober, eller vad säger ni?

 

Men vi är ju på väg in i höstmörkret. Det är bara att acceptera och göra det bästa av det. Och på tal om att vara "på väg" - är vi inte det mest hela tiden! Ständigt nya tider som ska passas,  nya händelser som planeras in, vi ska vara här och där och överallt och varför inte planera in lite nya mål också att vara på väg mot ...

 

Missförstå mig nu inte, det är roligt att det händer saker. Men emellanåt så är jag så väldigt dålig på att stanna upp och njuta av stunden. Då menar jag verkligen vara här och nu. Jag klarar av att uppskatta det vi gör och njuta av det, men tankarna far så himla lätt iväg till nästa punkt innan det är nödvändigt. Och vips så är alla de där sakerna passerade och det gick alldeles för fort. Speciellt som jag misstänker att jag under en del av tiden redan var i planeringsstadiet för nästa grej.

 

Och jag förstår inte var helgerna tar vägen! Återigen på väg, ständigt på väg genom veckorna som går i rasande fart. Vi tänkte att vi skulle vara lite sociala med människor vi uppskattar att vara tillsammans med innan den där pressade julmånaden börjar och alla blir nästan helt desperata. Till exempel ta en sån där mysig söndagsbrunch någonstans så att ingen behöver fixa något utan alla bara kan slå sig ner och njuta ... och vad händer? Plötsligt är vi en bra bit in i oktober och det försvinner fyra söndagar på rad med andra begivenheter och roligheter. Nästa lediga söndag blir i mitten på november. Bara att smida medan järnet är varmt eller hur är det man säger? Annars är vi ju snart inne i veckorna när julborden tar över totalt och det nästan inte finns något annat att få en helt vanlig ruggig eller vacker höst/vintersöndag.

 

Hur får vi in det där med att vara här och nu? Det blir till att ta små stunder i taget av varje sak. Och så lite planeringstid emellanåt, för att kunna bena upp tillvaron lite. Vi är ju dessutom i stora rensningstagen och det går bra, väldigt bra. Nu ska det bara rensas i ett par sådana där förrädiska skåp med pysselgrejer och dylikt och sen ska allt till tippen, återvinning och klädinsamling, en rejäl omgång! Möjligen blir det någon loppislåda också. Vi klappar oss själv på axeln och nu är vi minsann på väg ... hädanefter ska vi inte bara spara utan försöka ta besluten direkt.

 

Ha en fin vecka<3