Jodå, lätt att häva ur sig en massa tips på hur vi ska härda ut höstmörkret och regnet ... hur lätt är det inte att hamna vid datorn eller i soffan under filten istället? Men ett par timmar spenderades faktiskt i lilla klädkammaren efter jobbet. Men jag tyckte mest att jag flyttade runt lådorna och kollade vad det var i dem, rensade bort en massa smålådor och konstaterade att det mesta är en ren familjeangelägenhet. Vi behöver ta i det här projektet allihop på en gång. Vad ska sparas, sorteras bort och eventuellt packas om lite vettigare? Mycket nostalgi, gamla tavlor, leksaker, de där kläderna man bara inte nänns sortera undan som brudklänning, dopklänning, ett gammalt par chaps, barnskor och barnkläder. Och mjukdjur - i mängder! Jag vet att en del kommer att få stanna, så är det bara.
Kalendern för 2015 fick jag i varje fall färdig igår. Bara för att upptäcka att den där 40 % rabatten man skulle få, den gällde bara om man beställde för 500:- eller mer - trött jag blir! Men nu är den klar i varje fall, undrar om det inte låg ett nytt rabatterbjudande av något slag i mailen. Någon gång blir den nog tryckt;)
Ni undrar kanske vad citatet på bilden har med det här inlägget att göra? Tänkte komma till det nu. För när det går mot mörkare tider är jag definitivt typen av människa som ofta fastnar i tankar och funderingar. Inte nödvändigtvis trista och tunga. Det är nog mer en stilla form av utvärdering och tankar om var jag befinner mig i livet och om jag behöver läsa av kompassen lite bättre.
De här orden (på bilden) dök upp på min tepåse i förmiddags. Och min allra första tanke var att det kändes mitt i prick. Många gånger är det nog just så när jag känner mig lite liten och kanske inte som den mest lyckade personen i världen. Att jag säkert försökt imponera på andra. Tyckt att alla andra varit så himla lyckade och perfekta. Men är det någon jag ska impa på så är det mig själv!
Om jag själv är nöjd över något jag gjort eller sagt, då är det fullt tillräckligt. Vilken inställning andra har till mig och mina handlingar får jag mycket sällan reda på, såvida det inte är helt uppåt väggarna. Och vad är det för mening med att försöka upprätthålla en fasad som ska verka imponerande. Om du inte känner dig sådan kommer ändå ingen att gå på det. Dessutom är det mycket enklare att slappna av och känna sig trygg i förvissningen att om jag bara blir nöjd själv - då är mycket mer än hälften redan vunnet.
Ta nu hand om er, go vänner! Ni är så mycket värda och vad vore jag och min lilla blogg om ni inte fanns.
Trevlig helg<3