Inte bara människor ...

 

Visst är det så, att vissa människor tenderar att fullkomligt dränera dig på kraft och energi. Medan andra får dig att nästan flyga fram. Men det är inte bara människor som kan göra det. Även händelser, vissa tillstånd vi hamnar i och saker som på något sätt är i vägen för oss. Eller hjälper oss att växa.

 

Ibland har vi möjlighet att välja bort och andra gånger inte. Men vi kan alltid försöka begränsa det som verkar tömma oss mest på energi. Och försöka fylla på så mycket som möjligt av det som får oss att känna oss starka och fulla av kraft, energi och glädje.

 

Och när vi inte kan välja bort, måste finna oss i en situation som tröttar ut och tär på humöret. När vi tyvärr bara har att välja alternativet att vänta ut bättre tider. Ja då behöver vi massor av stunder då vi samlar kraft och får humöret att svänga. Och komma ihåg kraften av att tänka positivt.

 

Och tänka på fina vänner<3

 

Lite yta och lite djup

 

Jag tar mig tid att sitta i solen idag. Efter en dag på jobbet, inomhus. Tar mig tid att njuta där i hörnet på terrassen dit vinden inte riktigt når med samma styrka som i trädtopparna. Hör hur det viner men känner bara en svag vind mot kinden, där jag sitter i solen. Behöver tanka all energi som bara är möjligt. Förkylningen vill inte ge med sig.

 

Idag bjuder jag på lite bilder av senaste fynden. Så lite yta, kläder och konsumtion. Men ibland behövs det också. När verkligheten kryper inpå och tar över tillvaron. Med små bagateller som seg förkylning som ger envis trötthet, lite tyngre när de nära och kära inte mår prima och med det politiska klimatet som når en styrka som inte ens jag kan värja mig från som annars är ganska ointresserad för att inte säga har noll intresse.

 

Jag tycker alltid att politiska diskussioner urartar till käbbel, smutskastning och ovänskap istället för att aktivt lyssna på varandra och försöka möta varandras olikheter. Det känns som om en öppen dialog är viktigare än någonsin. Och jag ger mig ogärna in i diskussioner, jag har alldeles för lite fakta att luta mig emot. Och just fakta tycker jag det bollas väldigt mycket med. Vem ska jag kunna lita på? Jag vill ändå skriva att jag verkligen vill vara öppen, medmänsklig och gillar olika och att jag värnade om vår rösträtt i söndags. Nog sagt om detta i det här forumet. 

 

Vi går raskt över till senaste tidens betydligt ytligare göromål. Som att hitta lite fynd till garderoben. Ett mjukt och skönt nattlinne för 99:- till exempel.

 

Och en härligt mjuk sjal för ynkliga 50:- på rea!

 

Kunde jag motstå?

 

Fanns i två färger så jag slog till ...

 

... på båda:)

 

En halsduk i mjuka höstfärger känns rätt till nya kappan. Och kappan fyndades i somras på Freeport i Kungsbacka. Hade aldrig gett ordinarie pris kan jag lugnt säga, jag har gränser för vad jag tycker är rimligt. Men till outletpris kändes det mycket överkomligt. Lagom tjock till vår och höst.

 

Det var lite yta och lite djup. Många tankar trängs i huvudet och jag tog till anteckningsboken för att pränta ner lite listor igen. Mest för att få ordning, reda ut begreppen och ha möjlighet att lugnt och sansat göra en prioritering. Jag uppskattar dessa stunder av stillhet, där jag kan sitta och stirra på de vackra vipporna i gräset och tänka på vad jag vill göra, vad jag behöver göra och i viss mån kanske också sånt jag måste göra.

 

Nu över till köket, jag tror det finns två tjejer som kan tänka sig lite mat. Kanske även jag kan tänka mig en liten tallrik. Och jag ska stå där och röra i grytan och tänka lite på att det är så typiskt att våra goda vänner ska till London just den här helgen, den enda helgen vi har inbokad på hela hösten och har haft sedan nästan ett år tillbaka. Annars hade de lugnt kunnat räkna med att vi hade sammanstrålat med dem i den brittiska huvudstaden! Attans också.

 

Ha det gott alla fina läsare och tack för er härliga respons:)

"Där varje dag börjar ..." fotoutmaning vänner emellan

 

Jag vill att dagen ska börja mjukt.

Det är jag nog inte alls ensam om.

Bredvid mannen min och med värmen från hans hand i min.

Mina bilder idag blir det första jag ser när jag vaknar. 

 

Tavlan är en bra påminnelse om vad som är viktigt.

Bra att starta dagen med dessa ord.

Det kan vara fint när morgonljuset speglar sig i glaset.

Lite andra vackra saker skänker också lugn.

Tyvärr är glasögonen numera också ett dagligt inslag.

 

Kunde inte låta bli att leka med PhotoScape lite idag.

Men nu är det dags att utföra lite nyttigheter också.

Även om energin inte vill infinna sig idag heller.

Jag gör det nödvändigaste och låter resten vänta.

 

Se fler bidrag i dagens fotoutmaning här.

Ha en fortsatt vilsam söndag<3

 



Roadtrip en helt vanlig fredag

 

Det har blivit lite av en tradition att mannen min och jag tar en liten dagsutflykt när den lilla av våra bilar ska servas ute på Österlen. Lite frukost, lunch och kanske eftermiddagsfika, möjligen lite shopping och en massa tid att strosa och prata. Igår blev det en massa strosande och en massa ätande. Men väldigt lugnt och skönt. Välbehövligt. Passade också på att handla lite fisk. Och så Apotekarns trädgård för en liten eftermiddagsfika.

 

Hela dagen tillbringades i Simrishamn och vi tog även en sväng ut till Tobisvik. Vågorna brusade skummande in mot stranden, men det var inte speciellt kallt. Som en typisk sensommardag.

 

Lite sjalfynd gjorde jag, medan mannen min deltog i telefonmöte;) Visar en annan dag, har inte hunnit ta några bra foton än och idag är ljuset alldeles förfärligt tråkigt med allt regnande. Grillen skulle dras igång, vi får väl se hur det går. De där härligt kladdiga revbenen blir absolut godast på grillen. Och så lite klyftpotatis och coleslaw. Kanske kan lite god mat värma våra själar idag.

 

Funderar lite på morgondagens fotoutmaning "Där varje dag börjar ..." och har ännu inte kommit på någon klurig eller fin bild. Men det är ju ett litet tag kvar.

 

Ha en fin lördagskväll!

Godsak och lite annat

 

Torsdag, snart helg! Vad kan väl vara bättre än ett litet tips på en godsak att sno ihop till en riktigt god fika i helgen? Jag lovade ju det i helgen, om jag inte minns fel. Och inte behöver ni slå knut på er själva, få en massa disk och sånt - nej, det här är faktiskt busenkelt! Ett stort tack till någon av mannens före detta kollegor. Det här kan faktiskt betraktas som ett recept som kan bli räddaren i nöden, när det dyker upp gäster bara sådär. Något som i och för sig händer alldeles för sällan nu för tiden, men ändå.

 

Hallon- och blåbärspaj

 

Sätt ugnen på 200 grader.

 

3 dl vetemjöl

1 dl socker

150 g smält smör

1-2 paket frysta hallon/blåbär (tror de är på ca 225-250 g/pkt, utifall ni är så duktiga att ni plockat själva)

 

Häll i socker och mjöl i det smälta smöret. Går alldeles utmärkt att blanda ihop i kastrullen du smälter smöret i. Blanda med en gaffel till en jämn smet, häll ner i pajform och tryck ut smeten med gaffeln. En trägaffel/slev är att föredra. Pajformens storlek bör vara ca 24 cm i diameter.

Förgrädda pajskalet i 5-8 minuter (jag brukar köra den 10 minuter).

Häll på bären. Sockra om ni vill.

Grädda ca 20 minuter.

Servera ljummen med vaniljglass.

 

(Jag har inte testat med annat mjöl eller socker, men det skulle nog kunna gå egentligen. Tänker på er som försöker leva utan vetemjöl och dra ner på sockret. Sockret gör dock den här pajen väldigt knäckig och läcker, vet inte om det går att få till med annan sort. Men om ni provar, hör gärna av er med resultatet. Spännande att få höra och alltid bra att känna till.)

 

Kan det bli enklare? Ja, ja köpa färdigt men om du bor på landet är det inte så snabbfixat. Och handen på hjärtat, nog är det oftast godare med hembakt:) Såvida du inte har ett sådant där mysigt litet fik i närheten, där det liksom smakar hembakt.



 

Jodå, en sådan dag idag. När jag känner mig pytteliten och småeländig. En sån där dag när det är långt till tanken att det definitivt finns de som har det mycket värre. Dålig nattsömn ger känslan av att vara helt urlakad av den här segdragna förkylningen. Fortfarande lock för öronen vilket gör mig helt vimsig av allt surrande inuti huvudet och så sömnig att jag skulle kunna lägga mig rakt ner och somna. Jag blir alltid såhär när jag äter penicillin, tur att jag inte gör det så ofta (peppar, peppar). Men nu vill jag faktiskt få energin tillbaka! Vilken energitjuv en helt vanlig förkylning kan bli! Jag tror banne mig att jag tar mig en tupplur. Men så borde jag köra veckostädningen, borde köra fler maskiner tvätt (en är faktiskt precis klar), borde byta sängkläder, borde ... ja men det kan ju bara mala på i evigheter om jag inte själv sätter stopp.

 

Jag ska lyssna på kroppen och ta det i omvänd ordning. Brukar sällan göra det. Sitter liksom i ryggmärgen att först gör jag allt det "tråkiga" och sen får jag slappna av. Men vad gör det om jag inte hinner all städning idag? Det är faktiskt viktigare att jag får energin tillbaka. Och nu väntar tre lediga dagar att ladda batterierna och få både "borde"-sakerna och annat gjort. Och en utflykt med mannen min är välkommet. Tror bestämt också att grillen får tändas i helgen. Och så läsa lite om bibliotekskatten Dewey.

 

Ha det fint och sköt om er,

lyssna på era kroppar!

På plats

 

Så var den äntligen på plats, bänkskiva nummer två. Tack vare mannens envishet och hjälpsamma vänner:) Jag har bara varit med på litet hörn, hantlangat och lite moraliskt stöd och sådär ni vet.

Men snygg är den här skivan, slät och fin och en härlig grå nyans. Någon liten sensommar- eller höstmåltid kommer säkert att tillagas här.

 

Igår blev det paella med kyckling och skaldjur på Muurikkan. Tänk att kunna sitta ute på terrassen i strålande sol och med klarblå himmel och äta lunch - i september! Tror det blev en ganska bra uppladdning för tjejernas start i Midnattsloppet:) Ja, det blev ju bara tjejerna som deltog eftersom mannen min och jag dragit på oss både det ena och det andra. Vi var med inne och hejade och de gjorde jättebra lopp båda två, härlig stämning och fantastiskt väder. Mannen min och jag blev andfådda bara av att ta oss upp fyra trappor i parkeringshuset när vi skulle hem ... så det var helt rätt beslut att låta bli.

 

Idag åker bästaste A hem igen och vi önskar henne en skön resa, en härlig höst och spännande äventyr framöver. Längtar efter att träffa dem allihop, hennes sköna familj, men det får nog vänta ett bra tag till.

 

Lägesrapport från sjukstugan, mannen min hostar och dricker hostmedicin och jag knaprar penicillin som jag gott tycker borde verkat ordentligt vid detta laget. Kanske är jag bara otålig, har ju inte fullt lika ont i öronen men blir så trött av allt ringande i huvudet och att jag inte hör vad människor säger.

 

Nu är det fikadags, superenkel bärpaj som jag inser att jag inte delat med mig receptet av tidigare. Vi tar det i veckan, det får inte undanhållas. Enkelt och gott, kan det bli bättre?!

 

Ha nu en riktigt god fortsättning på söndagen

och en härlig start på veckan!



 

Fredag igen!

 

Vips så var det september! En hel vecka har försvunnit i feberdimma och öronvärk:( Men vad sjutton, inte kan jag hänga läpp för det! Idag kommer finaste A och hälsar på oss, lite energi får jag leta fram.

 

Och nej, jag lovar, jag ska inte ödsla någon tillfrisknandetid eller energi på städning och sånt strunt. Bara en pytteliten uppfräschning mellan någon powernap och kopp te. Jag prövar Gourmetmorsans pulled chicken och behöver alltså inte stå och hänga över maten och dottern får köpa någon form av bröd med sig hem för några hembakta tortillas blir det inte.

Och morgondagens matbestyr har jag fortfarande inte löst, jag tror det får bli ett litet diskussionsämne ikväll och låta dem som ska delta i morgondagens lopp bestämma vad som blir bäst.

 

Själv är jag nu ägare till en snygg tröja med texten "Midnattsloppet 2014" eftersom mannen min var och hämtade ut alla våra startpaket igår. Nej, jag tänker inte ens vara med och starta, bara för att springa över startlinjen. Det ringer i huvudet, jag blir fasligt yr med jämna mellanrum och öronen värker. Febern verkar visserligen ha gett med sig rätt mycket, men jag tänker inte befinna mig i startfållan bland tusentals andra människor. Det är väl egentligen tveksamt om jag ens borde befinna mig där överhuvudtaget, då de flesta ljud låter som små explosioner i mitt huvud. Men heja vill jag så jag hoppas det är lite bättre imorgon:)

Och tröjan, den kan fint användas till kommande träningspass, men den kan också fungera som en ordentlig påminnelse! För öroninflammation eller inte, träningen kom av sig totalt i sommar så det är tveksamt om jag hade kunnat fullfölja i vilket fall. Vi hade till och med träningskläder med oss när vi skulle fira mannen mins födelsedag där i början på juli! Men på grund av händelsen med mitt öga blev det aldrig något tränat där, och när jag väl var i lite bättre skick igen blev det liksom aldrig svalt nog, eller lämpliga tillfällen, eller uppbådande av energi nog helt enkelt. Tusen ursäkter, men det handlar ju bara om en sak egentligen - att bestämma sig och hålla sig till det! Och ha tålamod.

 

Så när den här envisa infektionen är över, då startar jag på nytt! Och kommer får göra det om och om igen, för det tar tid att rota in en vana. Och jag ska inte ha några överdrivna (eller ens större) krav på vare sig resultat eller kilo. Bara ge mig tid att få in vanan att röra mig regelbundet och förhoppningsvis också längta efter det. Det första jag gör kommer inte vara att springa, det får bli lite olika motionsformer istället. Skogspromenader hade varit toppen men de satans vildsvinen (ursäkta svordomen) har förstört det nöjet för mig! Jag känner mig inte tillfreds att gå ensam längre och det gör mig ledsen. Men det finns andra sätt att röra sig och cykeln får hjälpa mig att hämta kraft från naturen:) Trädgården kan också utnyttjas och när vädret är trist går det lika bra att motionera inomhus.

 

Kanske borde jag sporra mig att lägga ut veckans träning här på bloggen? Eller blir jag tråkig då:) Jag har prövat någon sån där träningssida på nätet, med kalender och allt, men jag blir ju så nedslagen av att alla verkar så otroligt vältränade redan. Och vad är väl bättre än att kunna överträffa sig själv, steg för steg. Om än pyttesmå steg. Och inga fler anmälningar till några lopp, i varje fall inte utan att redan vara hyfsat tränad nog och redan ha motivationen till att springa inrotad.

 

Ha en fin fredag!

 

PS. Och Pernilla, med fina bloggen Flower of Fame jag önskar dig en fin fredag och helg:) Det är något med min webläsare eller dylikt som gör det omöjligt för mig att kommentera hos dig, Blogger ger mig bara felmeddelande och slänger bort min kommentar. Men du ska veta att jag kikar in hos dig och att jag är så glad för dina kommentarer hos mig, de värmer gott<3