Då vara alla böckerna tillbaks på hyllan i biblioteket! Det blev inget lagat från kokboken, men det var vackra bilder att titta på:) De andra tre plöjdes igenom med lätthet. Dorothy Koomson är en ny bekantskap för mig. Engelsk författare, journalist och dramatiker född 1971, som gett ut flera titlar översatta till svenska. Bland annat de som jag nyligen lånade.
Jag är allt som allt ganska nöjd över denna nya bekantskap, som visade sig ge mig avkopplande lässtunder. Något som jag, i och för sig, hade väntat mig redan från början.
Första boken, Min bästa väns dotter, hade allt vad jag tycker en feelgood story ska innehålla - kärlek, tragik, sorg, glädje, svaghet och styrka. Allt i en makalös blandning. Även om slutet kanske kändes lite snabbt hopsytt, så var det precis så som jag suttit och väntat och hoppats på att det skulle bli.
Men missförstå mig inte, jag gillar egentligen överraskningar när jag läser. När handlingen helt plötsligt tar en oväntad vändning eller slutar på ett sätt du aldrig kunde förutspå genom boken. Men visst är det skönt ibland, när vi liksom inte behöver bekymra oss utan kan följa händelseförloppet som hela tiden tar sig i den glada och positiva riktningen. Som en romantisk komedi, du vet precis hur det kommer att sluta och ändå är det så mysigt att titta på den. Allt handlar egentligen om vad jag är sugen på att läsa för stunden.
Andra boken, Marshmallows till frukost, ger mig en dystrare känsla även om själva intrigen borgar för en feelgood även denna gång. Och det blir det, på sätt och vis, även om berättelsen tar vissa vändningar som kanske är vardagens dystra verklighet. Det gör den mer trovärdig, men lämnar också en känsla i magen som jag inte förknippar med genren.
Tredje boken, Kvinnan han älskade, antydde spänning på baksidan och verkade skilja sig ganska mycket från de övriga. Och mycket riktigt, jag tycker nog att den är berättad på ett annat sätt än vad de andra är. Man får följa två kvinnor parallellt, en berättare och en genom dagböcker. En mörk historia tonar fram och spänningen infinner sig absolut, men inte som en regelrätt deckare utan mer som en psykologisk thriller.
Jag fann alla tre läsvärda, helt klart! Det är alltid roligt att hitta nya författare, ibland blir det favoriter som jag bara väntar på att nästa bok ska komma eller plöjer nätet för att hitta andra titlar och ibland känner jag att deras språk och sätt att skriva inte passar mig. Nu läste jag tre på rad av samma författare, två väldigt lika i språket och den sista något annorlunda.
Nu skiftar jag över till sommarens pocketskörd -
En man som heter Ove - Fredrik Backman
Mor Mamma Morsan - Blandade kulturpersonligheter
När skönheten kom till Bro - Anna Jansson
Major Pettigrews sista chans - Helen Simonson
En liten smula underbar - Dawn French
Härligt när det största problemet är med vilken jag ska börja:)







