Det är aldrig för sent att lära sig nya saker. Att utföra. Om sig själv. Konstnärligt. Tekniskt. Praktiskt. Historiskt. Ja möjligheterna är oändliga, det är bara du som vet vad du vill. Din förmåga är större än vad du tror. Begränsningarna finns oftast i din hjärna. Valen är dina egna.
Nej, säger många! Det där stämmer inte! Jag har inte råd, jag är för blyg, jag hinner inte med, jag har familj och hus, jag har ett bra jobb, jag vågar inte, jag ... argumenten är hur många som helst. Och jag instämmer till viss del. För det kan bero på var vi är i livet. Men att lära sig nya saker behöver inte innebära en total livsförändring. Det kan bara vara en liten ny lärdom som berikar ditt redan goda liv ytterligare eller kanske får din tillfälliga svacka att vända och du susar upp på toppen igen.
Är din högsta önskan att skriva en bok så kanske du skulle börja med en liten berättelse. Eller börja blogga, det har givit mig mod att börja använda orden igen. Och jag är så glad för detta! Jag hade glömt hur mycket jag tycker om att skriva. Alla gillar säkert inte mina texter och funderingar, men vi är alla olika och jag hoppar också förbi när det är något jag inte gillar. Kanske kan det jag skriver väcka någon idé eller fundering hos någon och då blir det extra bonus. För min tanke är inte att jag skulle göra en helomvändning och kunna leva på det. Tror jag skulle ha otroligt svårt för beställningsjobb och deadlines när det kommer till kritan. Och nu satte jag en gräns för mig själv - hörde ni? Skulle inte kunna och svårt för, lite undermedvetet också att så bra är jag inte. Men jag är fullkomligt nöjd med nivån jag är på just nu, lite bloggtexter, en och annan egen fundering i min alldeles egna skrivbok och något brev eller mail till vänner. Och jag lär mig, hela tiden ... vem vet var det leder en gång i tiden? Allt måste inte ske idag.
För nu är jag tillbaka till vad jag upptäckt om mig själv sedan en vän visat mig artikeln om StarkSköringar, som jag skrivit om tidigare i veckan. Att ta starkt intryck av mycket och behöva smälta detta stämmer väl in på mig och gör att jag förstått varför jag emellanåt känner mig så trött och behöver pauser. Små stunder med tid att reflektera. Tid som kommer alldeles automatiskt när jag till exempel är ute och går i skogen. Alldeles perfekt tid för att låta tankarna komma och gå, låta intryck smälta in och rensa huvudet på sånt som inte behöver vara kvar, sånt som ligger och pockar på uppmärksamhet helt i onödan.
Pratade med en annan vän igår som kände de där nyttiga promenaderna som onödig och ineffektiv tid och ville bara klara av motionen så fort som möjligt. Men om du läser detta - tänk på det som en liten egen stund när du kan rensa hjärnan, sortera begreppen och i tanken göra en prioriteringslista. Då blir det en effektiv stund med både motion, en form av meditation och planering. Tre saker på en gång - hur effektivt är inte det?
Ja tänk att det ska ta så lång tid att lära sig saker om sig själv och varför man reagerar som man gör. Om man nu är en människa som överhuvudtaget tänker i de här banorna. För alla tycker inte det är nödvändigt att fundera över sånt här. För mig gör det nyttan att jag upptäckt att jag behöver kanske lite mer tid än många andra att vänja mig vid nya situationer, det tar lite längre tid för mig innan jag känner mig modig nog att göra nya saker, innan jag smält vad det innebär, att jag kanske tar åt mig mer än många andra av både intryck vid nya miljöer eller i möten med andra människor. En självinsikt som kan vara riktigt bra att bära med sig när jag tycker att jag känner mig lite udda.
Och en fin sak är att vi kan själva lägga ribban, vi kan leta upp likasinnade för erfarenhetsutbyte när vi vill det men vi kan också umgås och acceptera varandra som vi är. I mötet med andra kan vi också lära oss ofantligt mycket nytt. Vi har olika intressen att dela med oss av, olika livserfarenheter och upplevelser, massor av saker att dela med varandra!
Kanske dags att lära sig något nytt?
Ha en fin lördag!
.JPG)
