Söndagsmys

Sen frukost, väldigt sen ... vaknade tidigt, men låg kvar och läste ut en bok. Maria Wern hade återigen gett sig in i en dumdristig situation, klart jag behövde avsluta. Mannen min snusade gott bredvid mig, nöjd med sovmorgon efter gårdagens gatukräftis.

Så det blev en lat sconesfrukost, sådär hemskt onyttigt som det blir ibland. Men oj så gott! Fördelen med de här små godingarna är att de är så mäktiga att ni endast orkar ett par små bitar:) Ni hittar receptet här. Te måste drickas till, gärna Earl Grey de luxe för att vakna till ordentligt. Och som kronan på verket - hemkokt jordgubbssylt!

Nostalgi med sylt i söta, gamla skålen och med lilla silverskeden

Återigen en sån där varmfuktig dag, kvalmigt och jag går omkring med en rastlös känsla i kroppen. Slår en flukt i kalendern och jodå, mycket riktigt, det väntar fullmåne i veckan! Tänkte väl det. Då förklarar det varför det kryper lite i kroppen på mig. Irritation som ligger på lur utan att jag egentligen är det minsta irriterad på någon eller något. Det är alltså inte söndagsångest och det är inte vemod för att sommaren går mot sitt slut för den här gången. Det är bara en annalkande fullmåne. Då tänker jag inte anta några större utmaningar just för tillfället, bara vara snäll mot mig själv.

Vi sa vid frukosten att idag blir det en riktigt slö och slapp dag idag och det tänker jag verkligen anamma. Det blir en sväng inom hos några av mina bloggvänner, lite småfunderingar över hur matsedeln kan komma att se ut för kommande vecka och så börja på en ny bok - "Major Pettigrews sista chans" av Helen Simonson. Förmodligen kommer jag flytta omkring mellan sitt- och liggplatser i trädgård och uterum. Kanske slumra en stund med boken i handen;)

Ha en fin söndag!

Ett hus och livets kontraster

Idag är det nitton år sedan vi flyttade in i vårt hus.

 

Som vi slet den där sommaren 1994! Varmaste i mannaminne. Fotbolls-VM blandades med sol, värme och renovering. Tapeter ångades ner, det knackades ner vägg vid spisen, heltäckningsmatta revs upp och nytt golv skulle in. Jag sov direkt på betonggolvet när jag behövde paus, gravidtrött som jag var. Mannen min slet med att få bort furubuskar och jag rensade i förvuxna lavendelgångar. Det tog många år innan jag kunde uppskatta lavendeldoften igen. Så extra känslig för dofter under min graviditet och det vill inte säga lite - min familj kan fortfarande bli tokig på min känsliga näsa. Men dottern ligger inte långt efter i doftkänslighet.

Huset och trädgården genomgick en stor förändring både innan vi flyttade in och sakta men säkert under årens lopp, men ändå såg vi potentialen när vi först var och tittade på det. Vi föll pladask!

 

Här har vår dotter bott i hela sitt liv. Nu vill hon egentligen bo lite mer centralt än i en liten by på landet, men hon säger ibland att huset skulle hon vilja ta med om vi skulle flytta.

 

Det här är den plats jag bott längst på, i mitt liv.

 

Det har hänt mycket under de här åren, både med oss, huset och i världen. Vi har definitivt blivit äldre och kanske klokare? Dottern är på väg in i vuxenlivet med stormsteg. Huset är vår trygga famn, att vila i tillsammans. Att umgås med nära och kära i.

 

Men hur många år det än går vilar ändå blandade känslor över just denna dag. Känslor av livets kontraster, lycka och sorg.

 

Då, för nitton år sedan, när vi glada och förväntansfulla flyttade in i vårt hus.

Vi väntade barn. Lyckan log mot oss.

 

Den dagen får vi också bud om att min fine, unge kusin varit med om en trafikolycka. Det var allvarligt fick vi veta. Svårt och ofattbart för oss, men ännu värre för hans familj.

 

Vi fick aldrig träffa honom igen.

 

Men minnena kan ingen ta ifrån oss.

 

 

Går lycka och sorg på något sätt hand i hand?

 

Den där rädslan som kan dyka upp när man är riktigt lycklig,

kommer den för att påminna oss om att verkligen uppskatta tillvaron?

Ta ner oss på jorden och göra oss ödmjuka.

Eller är det bara jag som känner så?

 

Varför måste någon var olycklig när jag är lycklig!

 

Att förnimma en oro när vi planerar saker framåt i tiden -

en oro att inte hinna leva livet innan det är för sent.

 

Så,

det enda vi kan göra är att

 

Leva här och nu!

En dos storstad

 

 

Igår eftermiddag tog vi en liten tur till Köpenhamn. Måste ju starta arbetsveckan på lagom sätt;) Så familjen bänkade sig i bilen och åkte över bron och rakt in i storstadslivet. Men dottern och mannen min hade liksom missat det där med att de skulle få i sig någon sorts lunch hemma, så de var ju bara tvungna att stanna vid en sån där kedja och ta snabblunch. Jag däremot, som redan ätit salladslunch, passade på att inta en nostalgisk fika - vanilj- och jordgubbspaj.

Löjligt gott och onyttigt!

 

 



Vi började med parkeringsletande som till slut resulterade i en plats på en gata precis vid sandskulpturfestivalen. Tretusen ton sand har byggts upp till skulpturer och visas på ett inhägnat område, ungefär där flygbåtarna la till för länge sedan. Det är fascinerande att det går att bygga upp de här kreationerna, men slingan runt de sjutton konstverken tog inte lång tid att avverka. Vi konstaterade att inte någon av oss är typerna som går omkring och analyserar till höger och vänster. Vi betraktar och uppskattar hantverken, läser gärna lite fakta kring evenemanget och sen är det nog för oss. Häftigt att ha sett, men jag tror inte vi kommer att besöka den om den återkommer nästa år.

 

 

Vi drog vidare till Nyhavn, där vi sakta flanerade längs restaurangerna och insöp atmosfären av kvarter som förändrats en hel del genom åren. Husen som ligger tätt och i vackra färger, vissa med fantastiska fönster där man endast kan drömma om vilka utrymmen som döljer sig bakom, båtarna längs kajen och människorna som i lugn och ro sitter och tar en öl eller dricker skumpa på uteserveringarna.

 

Vi fortsatte upp längs Ströget, men konstaterade ganska snart att det här verkligen inte är vår grej. Trängas med fasligt mycket folk och liksom slussas framåt av det fastslagna turisttempot, vilket gör det svårt att avvika om det är något speciellt man vill titta på vid någon av sidorna. Vi är ju mitt i en huvudstad, inget konstigt med detta fenomen. Inte vår grej bara. Dottern dök glatt in i några av butikerna, medan mannen min och jag mest nöjde oss med att fönstershoppa. Regnet började droppa och vi tog skydd i stora varuhuset. Kände på lite designerväskor och funderade över om produkterna verkligen är värda sitt pris - flera, flera tusen för en vanlig handväska. Visserligen i skinn, men ändå. Tänk så mycket kul man kan göra istället! Tur vi alla är olika:)

 

Vi tog parallellgator tillbaka till Nyhavn för en liten middag och sedan blev det hemfärd, eftersom vädret absolut inte visade sig från sin bästa sida lite senar på dagen. Dottern agerade chaufför med bravur genom Köpenhamn, bra jobbat! 

 

 

 

Såhär vackert var det på gatan där vi parkerade! Alltså kan vi konstatera att vi ska hålla oss ifrån huvudgatorna och promenera omkring på smågator istället, nästa gång vi får för oss att åka till storstan! Upptäcka egna pärlor, våga prova de små restaurangerna som inte är proppfulla med folk och gå i sakta mak längs gator med vackra hus.

 

 

Regnet dominerade hemfärden och idag har det regnat i princip hela dagen. Ibland till och med medan solen sken! Åskan har mullrat i hörnen och det har varit en dag som gjord för att åka till jobbet eller hålla till inomhus, antingen röjandes med projekt som legat bortglömda under alla soldagarna eller så myser man ner sig med en film eller en god bok.

 

Den här bilden tog jag igår, inne i bilen. Det är regndroppar på bilens glastak och jag tyckte effekten blev lite intressant. Den får spegla gårdagens och dagens kraftiga regnskurar. Vemodet stiger, kallt och ruggigt! Men det har varit en sommar att leva på länge, så vi deppar inte ihop för ett par regniga dagar inte! Istället myser vi i soffan och ser en film eller läser en bok. Tänder ett ljus eller två och tar en stor kopp te.

 

Önskar er en mysig kväll!

Det där med mat & bak

Så är vi där igen - vardagsrutinerna med försök att komma på vad vi ska ha i lunchlådan och vad som ska bjudas på tallriken efter jobb och skola. Under semestern har vi improviserat hemma, suttit vid grillen, besökt trevliga restauranger, bistron och café. Mycket sällan har det känts tråkigt under de här veckorna! Ska försöka upprätthålla den inställningen;) Det finns ju så många favoritkokböcker i hyllan att det inte bör vara några problem att finna inspiration.

Härlig söndagsgrill fixade vi med kamben som jag kokte tidigare i somras och stoppade i frysen. En härlig glace rördes ihop och penslades på, en stund på grillen och serveras tillsammans med tjocka pommes, sallad, guacamole och vattenmelon. Vad kan smaka bättre till detta än en Corona:) Men det är också nästan den enda sorts öl jag dricker, det där är inte min avdelning alls och jag tycker oftast det smakar alldeles för beskt.  Men maten - det var en superb avslutning på semestern! En av familjens favoritgrillrätter.

Och så hade vi då problematiken måndagsmat. När jag satt på jobbet och nyss hade ätit upp min portion spaghetti och köttfärssås (restportion snabbt ryckt ur frysen i morse, tillsammans med salladsrester från gårdagen) fick jag ett sms från mannen min - köttfärssås och spaghetti tyckte han och dottern vi skulle ha till kvällsmat! De kunde ju inte veta vad jag hittat i frysen, men det kom turligt nog ganska snart ett alternativ. Färska tortellini med ricotta- och basilikafyllning och lufttorkad skinka. För att piffa till det ytterligare tog jag cocktailtomater och strödde över lite socker, på med lite citronrapsolja och balsamicovinäger, salt och peppar och så fick det puttra en stund. Mums med parmesan och ruccola till! Ingen budgetmiddag men en klar familjefavorit.

Hur gör man för att komma på bra, snabba och näringsriktiga vardagsrätter?

När inte ens favoritkokböckerna räcker till!

 

 

Hur var det nu igen? Inte äta en massa sötsaker när jobbet börjar. Kan jag väl inte ha sagt! Jag som kände att baknerven kittlade när jag kom hem efter jobbet idag. Dessutom fanns det en del ägg i kylen som hade lite kort datum. Så jag grävde fram ett gammalt recept jag inte använt på länge, mormors svampkaka. Jag vet, det låter knasigt men hon kallade den så. Det blir en hög sockerkaka som sjunker något i mitten och som får en lite frasig yta. Nostalgi.

 

Men jag skulle ju såklart laborera lite. Tillsatte vaniljsocker och kardemumma och skakade frusna jordgubbsbitar i potatismjöl och tryckte ner i kakan före gräddning. Och så kommer jag på att jag glömde tillsätta det kokheta vattnet i smeten! För sent, det var bara att skjutsa in kakan i ugnen och grädda och hoppas på ett någorlunda resultat.

 

Facit=den sjönk ihop, mer än något! Jordgubbarna sjönk till botten, trots potatismjöl och mitten på kakan är väldigt kladdig. Men den ska strax avsmakas med en kopp te:)

 

Och när jag laborerat lite fler gånger kanske mormors gamla recept kommer här på bloggen, i min version.

 

Sätt guldkant på vardagen, det går att ta en liten bit;)

 

 





Det känns

Det känns ... vemodigt, lite söndagsångest. Sista dagen på semestern! Vad ska jag göra av den här dagen för att den ska bli så bra som möjligt?

Och där släpper vi den prestationsångesten, bums! Jag har läst ut ytterligare en bok, ätit brunch med mannen, bloggat lite och nu tar jag en stund vid symaskinen. Och det är klart att det blir en eftermiddagsfika, ute om det är torrt efter regnskuren annars i uterummet. Solen tittar fram - vi fikar nu, med detsamma:)

Börjar kanske med en ny bok, kikar lite i kalendern på veckorna och månaderna framöver och konstaterar att det redan finns roliga saker inplanerade. Fler kan det bli!

Behöver verkligen inte känna någon ångest, här har då sannerligen inte slösats bort någon tid! Det har njutits, ätits, åkts cabbeturer, träffats släkt och vänner men också slappats och vilats. Vi har verkligen haft semester!

Så jag summerar snabbt att det är den känslan jag ska känna - semesterkänslan! Ta den med mig in i arbetsveckan och uppskatta tiden.

Sköt om er och ha en fortsatt skön augusti!

Värdefulla stunder

 

Vakna ganska tidigt och röra ihop Malins bästa bröd, så började min lördag. Kröp ner i sängen igen och läste en stund. Sen hade vi turen att hinna med frukost ute i solen på trädäcket, men nu regnar det. Men jag tror vi överlever! Sannerligen ... har nog aldrig ätit så många utefrukostar som denna sommar:)

Härligt att få ha de här stunderna, familjen samlad vid en måltid och lite skönt småprat. Det blev det åtminstone idag, ska villigt erkänna att ibland skruvas volymen upp en aning och alla är inte helt överens. Livet, eller hur? Allting är inte guld och gröna skogar varje dag och i en familj, liten eller stor, är vi inte alltid helt på samma våglängd eller ens på samma planet ibland! Huvudsaken är ändå att vi tar oss tid att lyssna på varandra, försöker förstå, fostra eller diskutera. Ibland får det ett fantastiskt resultat och ibland behövs det "vapenvila" en stund.

 

Livet, eller hur?

 

Igår kväll hade vi också ytterligare tur med en fantastiskt skön, sen kväll under stjärnhimmeln tillsammans med goda vänner, god mat och massor av skratt men också allvar. Samtal om hur snabbt livet kan ändras, att inte hänga upp sig på bagateller och tycka att man ständigt har en evinnerlig otur. Plötsligt kan din tur vända och det blir ett livsavgörande ögonblick. Strunt i lottovinsterna som uteblir, vi lever här och nu och ska banne mig ta vara på varenda sekund! Men att ta vara på tiden behöver för den skull inte innebära ett ständigt jagande på aktiviteter. Det kan handla om något så enkelt som att bara tänka på att göra det du vill, inte vad andra förväntar sig eller vad du tror förväntas av dig.

Tack vänner, för en härlig kväll!

 

Nu tror jag bestämt att jag drar mig till sybordet igen, det fortsätter smattra på uterumstaket och familjen hänger vid sina datorer. Ibland behöver vi en regnig dag också. Stilla behovet av att surfa runt lite, uppdatera sig och kanske hitta lite inspiration. Tror nog att jag ska ta en sväng inom hos alla mina favoritbloggar också, kanske lämna ett litet avtryck eftersom jag inte tagit mig tid till detta när solen har varit en sån kär vän!

 

Önskar er alla en härligt, skön lördag!

Semestern är snart slut!

 

På måndag börjar rutinerna igen ... bra eller mindre bra? I vilket fall sitter jag där vid skrivbordet, datorn och siffrorna igen. Nej, jag står! Rättare sagt, jag ska försöka stå så mycket som möjligt vid det höj- och sänkbara bordet. Och ha bra luncher med mig. Och inte stressa, trots att flera veckors ledighet leder till massor av jobb som väntar. Men strunt i det nu, än finns det en ledig helg framför oss och den ska vi ta tillvara så bra som vi bara kan. Till exempel att inleda den med frukost på trädäcket - lite nyttig och lite onyttigt;)

 



Prognosen säger regn i helgen, ok då flyttar vi väl in i uterummet då! Där det spanska fikonträdet bär blad som det aldrig gjort förr. Dagarna kan fyllas med vad vi vill. Kvällarna med umgänge av vänner och släkt. Söndagen är helt ledig och jag vill att det ska så förbli. Att få vakna på söndag morgon och bestämma då vad som ska hända - lata oss hela dagen eller hitta på någon aktivitet, äta lite mer god mat men förmodligen bara vara hemma.

I morse tog jag det här fotot hemma i trädgården. Skulle precis lika bra kunnat komma ifrån våra semesterminnen vid Medelhavet och jag skattar mig lycklig över att få uppleva sådana här dagar! Och de tar inte slut för att rutinerna börjar! Jag ska se till att det inte gör det - för det är upp till mig själv vilken inställning och attityd jag väljer att ha.

Och blir höst- och vintermånaderna för långa och sommarbilderna inte räcker till för att lyfta upp humöret, då får vi kanske överväga en restresa till något soligare och varmare ställe. Göra slag i saken, inte bara prata och fundera och vänta på rätt tillfälle.

Eller rymma från vardagen en helg, gå på spa, få maten serverad och äta lång, härlig hotellfrukost. Något som vi faktiskt också kan servera oss själva hemma, turas om att fixa och plocka undan. Eller försvinna in i en biosalong. Eller krypa upp i soffan med en skål popcorn och en bra film. Eller en kopp te och en bra bok. Eller samla vännerna runt en höstgryta och ett gott vin.

Strunt i rutinerna, hösten kommer att bli superb!
Lika bra som sommaren:) 

 

 

Idag har det bakats bullar här hemma i köket:) Alltså jag gillar stå där vid bänken och fixa bullar, kakor, bröd och pajer. Inte riktigt nyttigt, men jag får väl försöka låta bli att äta så mycket själv!

 

Det blir fika med svärföräldrarna i eftermiddag och jag tog upp några sega hallonrutor också ur frysen. Solen lyser fortfarande så en utefika ska vi nog kunna åstadkomma. Och sen är det till att göra sig iordning för att hälsa på vänner ikväll.

 

Och plocka bort den vemodiga augustikänslan, byta till en positiv höstattityd, lura ut hur vi ska suga musten ur sommaren på bästa sätt och ta tillvara alla möjligheter. Men oavsett, det dröjer sig ändå kvar en liten smula stick i magen, precis som när sommarlovet var slut när man var liten.

 

Njut av augusti och sommaren!