Knoppande murgröna och en massa annat

 

Tänk, jag har aldrig sett en murgröna knoppas och nu finns de på vår egen i uterummet! Fascinerande måste jag säga. Naturens under kan verkligen överraska oss. Nu är det säkert inget unikt på något sätt, men jag tycker ändå att det ska bli spännande att se hur de kommer att utvecklas. Det kan till och med bli bär, läste jag. Giftig växt, men vacker!

 



Helgfrukost är speciellt, eller hur? När vi kan få sitta lite längre i lugn och ro. Njuta av färska bär och prata lite om veckan eller helgen eller bara vara, just i stunden här och nu.
Igår tog jag mig tid att åka ut till en närbelägen gårdsbutik för att inhandla lite delikatesser trodde jag. Men det var mest upp och ner i butiken och förmodligen lite av säsongsbyte, sånt behövs ju också ibland. Lite färska hallon och blåbär fick jag med mig hem i varje fall:)

Och helgen som gick då?

 

Jodå, fredagen inleddes med Malmöfestival, 60-talstältet och sedan middag på Lilla Torg, grillad tonfisk med krämig risotto följt av ljusspel på fasaderna från alla lampor och effekter som snurrar till musiken i stan under festivalen. Vi träffade flera av mannens kollegor och vänner vi inte sett på länge. Kul att få sällskap av ett av paren på restaurangen:) När vi skulle jobba oss tillbaka till våra bilar passerade vi också Stortorget där Mac Miller spelade och konstaterade att någonstans där i folkvimlet fanns våra döttrar, förmodligen studsandes i takt med musiken. Vi däremot hade ingen större lust att stanna kvar och lyssna. Inte vår grej.

 

Och folksamlingar har både mannen och jag fått nog av för ett bra tag framöver. Jag sa till och med, lite halvt på skämt, att nästa folksamling får bli julshoppingen. Då kontrade mannen min med att vi kanske skulle tänka på att fixa julklapparna innan hysterin börjar och slippa den folksamlingen också;) Men hallå, jag som inte ens börjat tänka höstkläder!

 

 

Lördagsaktiviteten bestod av grill med föräldrarna på kvällen. I övrigt tog vi det ganska lugnt. Småfix ni vet, sådär som helgdagar ofta kan bli. Och på kvällen åt vi en massa gott från grillen:) Vi fick en härlig blombukett av svärföräldrarna. Den står lika vackert ännu! Och av mina föräldrar fick vi en spansk Rioja som vi kan avnjuta när vi vill unna oss något gott:) En härlig kväll med många skratt, gott att få rå om våra föräldrar en stund.

 

Jag berättade ju att förra helgen var fullmatad och söndagen var inget undantag. Nu var det kaffekalas hos min kusin och hennes familj, där vi firade yngste sonens 14-årsdag. Jösses så mycket kakor! Ni vet ju att jag är ett kakmonster, men så mycket på en gång! Det kändes som om magen stod åt alla vädersträck. Härligt var det ändå, att sitta där ute i trädgården hos dem och njuta i eftermiddagssolen tillsammans med alla övriga gäster. Tack för en väldans trevlig kakparad!

 

Veckan har gått i ett rasande tempo och det har varit massagebehandlingar för både mig och dottern, klippning av mitt slitna hår och tjänsteresa för mannen min. Dagarna har knappt räckt till!

 

Och någon Köpenhamnsmässa blev det inte för min del. Jag ansåg det inte värt tiden och pengarna och jag tror och hoppas att jag ändå ska kunna få in några fler roliga saker i webbutiken till hösten:) Jag jobbar på det och jag lovar att ni som kikar in här ska få bli de första som får reda på när det dyker upp nyheter och tillökning i sortimentet. Ni är också hjärtligt välkomna med förslag!

 

Nej, nu kan jag inte sitta här på rumpan längre! Jag har några liter av skogens guld - kantareller, att ta hand om. Det är inte dumt att ha fina kontakter, tack fina ni:) Och plommon fick vi till på köpet. Och ett recept på en härlig marmelad. Skickar dottern att handla syltsocker och vaniljstång. Så det finns aktiviteter idag också.

 

Kanske kan det bli tid för en liten stund i trädgårdsstolen, vi får se:)

 

 

Ha en härlig lördag alla fina som kikar in!

 



Blomma stolt

 

Redan torsdag! Den här veckan har försvunnit i ett endast rapp, har absolut ingen aning om hur tiden kunde gå så snabbt. Vi har kastats in i vardagen, blandat med lite här och lite där som gör oss både glada och nöjda och lite mer uppochnervända.

 

Försöker hitta in i ett lagom tempo. Lagom, visst är det ett fantastiskt ord! Men i fallet att hitta rätt tempo är det egentligen mer en fråga om att hitta mitt tempo, vårt tempo - så att familjen fungerar på ett bra sätt. Så att vi alla blommar lika stolt som vår vackra pelargon på dagens bild:)

 

Nu blir det te och matplanering samtidigt som jag slår ett halvt öga på Kockarnas kamp. Sen blir brittiskt kriminaldrama, Broadchurch, spännande. Mannen min är på byalagsmöte och dottern jobbar.

 

Lite mör är jag allt efter en rejäl omgång massagebehandling för ryggen och nacke-axlar idag. Välbehövligt, men det gjorde vansinnigt ont. Fast oj så skönt det var efteråt, när jag faktiskt kunde röra mig utan att det ömmade både här och där! Fick också lite tips på hälsosam mat som gör gott för kropp och leder och nu ska jag försöka tillämpa så mycket som möjligt av det. Faller det väl ut kommer ni garanterat att få höra mer om det här;)

 

Ha det fint!

Söndagsläge

Startar söndagen med ett kapitel i boken, sedan långsam frukost

och söndagstidning på trädäcket som flödar i solsken.

 

Fjärilar i lavendeln, håret som fladdrar i vinden.

Solens strålar värmer en söndag i augusti.

 

En skön helg, fullmatad med goa människor.

Mer om det i veckan.

 

Det känns i våra kroppar att rutinerna är på väg in igen.

Att vi behöver vänja oss vid dem.

 

Önskar er en skön söndag!

 

Livets goda

Tuggar i mig lite fröknäcke och funderar över vad jag ska trolla ihop till lunch.

 

Slänger lite tvätt i maskinen.

 

Funderar över hur jag ska fortsätta med min webbutik, Var Dags Saker. Kör en liten lagerinventering. Formex blev för dyrt att åka på en gång till i år. Ska jag åka till mässan i Köpenhamn nästa vecka?

 

Var supereffektiv här hemma efter jobbet igår. På kvällen hade vi gäster på ostbricka. Trevligt!

 

Idag tog jag en powerwalk. Behövde rensa sinnet och tänka klart.

Hjälper dottern ställa iordning lådor, hon ska på bakluckeloppis imorgon.
 

Tar en stund i trädgården, med bok och smoothie.

I favvostolen.

Fortfarande mycket frågor som virvlar runt.

Men nu kör vi feelgoodkänsla, det är helg!
Och livet blir vad vi gör det till.

Ikväll ska vi lyssna på ett coverband. De spelade på vår fest för några år sedan, höll fullsatt på dansgolvet hela natten! Kunde inte varit bättre:)

Vill ni ha ett godistips?
Kika in här och få receptet till den makalöst goda tryffeln jag bjöd på igår.
Tack för din härliga inspiration, Tina!
 

Ha en härlig helg, alla fina därute!
Tack för fina kommentarer, ni är bäst!

 

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Det här skulle bli en bra dag, ledig från jobbet men jobba med egna företaget, effektivt men ändå lugnt. Starta med en kopp te i sängen när familjen åkt, läsa lite och sedan dra igång. Blogginlägg med massor av lust och glädje skulle också in idag.

Istället möter jag dagen med irritation gnagande i magtrakten. Irriterad för att jag låter en annan människas dåliga morgonhumör påverka mig. Sitter där med mobilen i handen och känner den där vågen av dåligt humör i magen. Och ifrågasätter min föräldraroll för hundratusende gången. Göra rätt eller fel, vara för mjuk eller för hård? Jag för över de efterfrågade pengarna. Loggar ut från banken och skiftar över till bloggen. Skummar lite bloggar.

(Fortfarande inget te!)

Känslorna har svallat i höga vågor den här veckan. Vår andra jobbvecka efter semestern, fullmåne, huvudvärk och skolstart. Vi ska finna oss i rutiner igen. Komma ihåg deadlines, passa busstider och komma ihåg att ta med busskortet, hitta på lämpliga måltider, hinna få i oss frukost, hitta på något att stoppa i lunchlådan, sova tillräckligt många timmar, hålla undan i tvättkorgen så att det finns något att ta på sig ... sova, äta, jobb/skola, städa, tvätta, sova, äta, jobb/skola ... stopp, det var ju så vi inte skulle ha det efter semestern! Lite mer irritation infinner sig, över de gröna fläckarna på nya mattan.

Nej, bilden visar inga fläckar!

Tankarna glider över till ett inlägg Emma gjort idag, "Att veta vad man är bäst på". Jag kikar in hos henne ibland och just det här inlägget tycker jag är väldigt bra. Tänkvärt! Får mig att reflektera.
Inser att jag är förbannat duktig och effektiv i min yrkesroll, om jag får säga det själv (känns ovant och svårt). De gånger jag bytt arbetsplats har jag alltid hamnat i samma roll, det jag är bäst på. Men jag brinner inte för det! Jag kan mina grejer, efter alla dessa år känns det som om mycket kan "utföras med vänstran" och efter ett tag är det bara rutin. Återigen. Och inte känner jag mig precis strålande, som Emma uttrycker det så bra. Det är bara ok. Det går an. Det drar in lite till hushållskassan.

Annat är det när jag får respons från mina läsare här på bloggen! När någon uttrycker sin vänlighet och låter mig få veta att de faktiskt så gott som väntar på mitt nästa inlägg. Då känner jag mig strålande. Det är nästan så att det glöder inom mig, ska ni veta!

Jag har inte tusentals läsare, endast några få. Men det spelar ingen roll - för ni som är här låter mig få lysa en stund och det gör mig så ohyggligt glad och varm ända in i hjärteroten! Det gör mig ofantligt rik, på ett helt oekonomiskt sätt. Men ändå!

En annan sak som också ligger mig varmt om hjärtat är att baka och trixa lite i köket. Inte sådär perfekt och tillrättalagt, mer med själ och hjärta. Och ibland får jag en skämtsam (?) fråga om det går att beställa av mig. Senast igår hände det." Mm" säger dottern "det är ju det jag sagt till dig hur många gånger som helst, satsa!" Som om jag skulle våga det?! Och skulle passionen hålla?

(Nu har jag fått i mig en kopp te. Och fröknäcket som jag bakade igår fick åka in en extra torkrunda i ugnen och SABLAR! glömde ... nu blev det i varje fall torkat.)

Jag hade en gång en lärare som bad mig, rentav uppmanade mig, att aldrig sluta skriva. Och ändå gjorde jag det! Varför? Förmodligen mest av rädsla. Och tradition. Det där var ju inget man kunde leva på. Journalist eller författare, lite bohemiskt och hård konkurrens. Det var inte jag som person, helt enkelt. Tyst och blyg, helt vanlig och ingen tävlingsmänniska. Trygghet var mer min melodi. Och är förmodligen än idag. Helst ska jag ha både hängslen och livrem.

Och hur blir jag då rätt person att guida någon in i vuxenlivet?

Att förmedla viktiga känslor som att tro på sig själv, våga chansa, satsa på det man brinner för och ge sig ut i det okända för att pröva om vingarna bär! Känna sig trygg med det. Och om man inte hittar det man brinner för, hur gör man då?

Samtidigt är det också viktigt att behålla ödmjukheten, inse att världen är full av duktiga människor. Det finns alltid plats för fler, men man måste behålla kämpaglöden. Och vara realistisk. Du är bra, men inte på allt. Och det är ok, mer än ok. Det finns en plats för alla att stråla, vi ska bara hitta den!

En intressant tanke - om alla vore på helt rätt plats, med helt rätt sysselsättning för just dem, skulle världen se bättre ut då?

Och en annan - fortsätter lågan brinna om det vi brinner för är det som också ska hålla hushållskassan i schack?

Jag tror vi behöver ses igen idag,

med lite mer "feelgood" och mindre frågor!

Söndagsmys

Sen frukost, väldigt sen ... vaknade tidigt, men låg kvar och läste ut en bok. Maria Wern hade återigen gett sig in i en dumdristig situation, klart jag behövde avsluta. Mannen min snusade gott bredvid mig, nöjd med sovmorgon efter gårdagens gatukräftis.

Så det blev en lat sconesfrukost, sådär hemskt onyttigt som det blir ibland. Men oj så gott! Fördelen med de här små godingarna är att de är så mäktiga att ni endast orkar ett par små bitar:) Ni hittar receptet här. Te måste drickas till, gärna Earl Grey de luxe för att vakna till ordentligt. Och som kronan på verket - hemkokt jordgubbssylt!

Nostalgi med sylt i söta, gamla skålen och med lilla silverskeden

Återigen en sån där varmfuktig dag, kvalmigt och jag går omkring med en rastlös känsla i kroppen. Slår en flukt i kalendern och jodå, mycket riktigt, det väntar fullmåne i veckan! Tänkte väl det. Då förklarar det varför det kryper lite i kroppen på mig. Irritation som ligger på lur utan att jag egentligen är det minsta irriterad på någon eller något. Det är alltså inte söndagsångest och det är inte vemod för att sommaren går mot sitt slut för den här gången. Det är bara en annalkande fullmåne. Då tänker jag inte anta några större utmaningar just för tillfället, bara vara snäll mot mig själv.

Vi sa vid frukosten att idag blir det en riktigt slö och slapp dag idag och det tänker jag verkligen anamma. Det blir en sväng inom hos några av mina bloggvänner, lite småfunderingar över hur matsedeln kan komma att se ut för kommande vecka och så börja på en ny bok - "Major Pettigrews sista chans" av Helen Simonson. Förmodligen kommer jag flytta omkring mellan sitt- och liggplatser i trädgård och uterum. Kanske slumra en stund med boken i handen;)

Ha en fin söndag!

Ett hus och livets kontraster

Idag är det nitton år sedan vi flyttade in i vårt hus.

 

Som vi slet den där sommaren 1994! Varmaste i mannaminne. Fotbolls-VM blandades med sol, värme och renovering. Tapeter ångades ner, det knackades ner vägg vid spisen, heltäckningsmatta revs upp och nytt golv skulle in. Jag sov direkt på betonggolvet när jag behövde paus, gravidtrött som jag var. Mannen min slet med att få bort furubuskar och jag rensade i förvuxna lavendelgångar. Det tog många år innan jag kunde uppskatta lavendeldoften igen. Så extra känslig för dofter under min graviditet och det vill inte säga lite - min familj kan fortfarande bli tokig på min känsliga näsa. Men dottern ligger inte långt efter i doftkänslighet.

Huset och trädgården genomgick en stor förändring både innan vi flyttade in och sakta men säkert under årens lopp, men ändå såg vi potentialen när vi först var och tittade på det. Vi föll pladask!

 

Här har vår dotter bott i hela sitt liv. Nu vill hon egentligen bo lite mer centralt än i en liten by på landet, men hon säger ibland att huset skulle hon vilja ta med om vi skulle flytta.

 

Det här är den plats jag bott längst på, i mitt liv.

 

Det har hänt mycket under de här åren, både med oss, huset och i världen. Vi har definitivt blivit äldre och kanske klokare? Dottern är på väg in i vuxenlivet med stormsteg. Huset är vår trygga famn, att vila i tillsammans. Att umgås med nära och kära i.

 

Men hur många år det än går vilar ändå blandade känslor över just denna dag. Känslor av livets kontraster, lycka och sorg.

 

Då, för nitton år sedan, när vi glada och förväntansfulla flyttade in i vårt hus.

Vi väntade barn. Lyckan log mot oss.

 

Den dagen får vi också bud om att min fine, unge kusin varit med om en trafikolycka. Det var allvarligt fick vi veta. Svårt och ofattbart för oss, men ännu värre för hans familj.

 

Vi fick aldrig träffa honom igen.

 

Men minnena kan ingen ta ifrån oss.

 

 

Går lycka och sorg på något sätt hand i hand?

 

Den där rädslan som kan dyka upp när man är riktigt lycklig,

kommer den för att påminna oss om att verkligen uppskatta tillvaron?

Ta ner oss på jorden och göra oss ödmjuka.

Eller är det bara jag som känner så?

 

Varför måste någon var olycklig när jag är lycklig!

 

Att förnimma en oro när vi planerar saker framåt i tiden -

en oro att inte hinna leva livet innan det är för sent.

 

Så,

det enda vi kan göra är att

 

Leva här och nu!