Om inte solen visat sig ...

 

Ingen vet vilket humör jag hade haft idag om inte solen hade varit så snäll och visat sig idag! För visst gör den underverk, även om man inte hinner sticka ut näsan genom dörren mer än när man ska hämta posten på jobbet!

Först en sån där morgon när man inte vill ens tänka på att lyfta på täcket och slänga benen över kanten. Vaknat alldeles för tidigt och lyckats åtminstone slumra till igen. Sen inser jag att det är tisdag och dags för tandläkarstolen. Usch, nu kan jag inte tänka på något annat och inte koncentrera mig heller. Löjligt kanske, men tandläkarbesöken är en fasa. Nu har jag ont i hela kroppen av anspänningen och naturligtvis var det alldeles nödvändigt att rota runt med den där förfärliga raspen och ta bort lite tandsten ... lite, det känns som hon har varit nere och vänt vid rötterna:(

 

Men nu sitter jag tryggt i soffan och elden brinner i spisen. Snart står det också en kopp te på bordet bredvid mig och familjen är på plats. Nu kan jag smälta dagen och konstatera att jag fått lägga en hel massa pengar på min hälsa genom ett besök hos optikern för nya glas i mina bågar och så då tandläkaren. Sånt där som inte direkt syns, men som ändå är så välbehövligt och nödvändigt. Nödvändigt ont tycker jag, för jag hade haft minst hundra andra förslag på vad vi skulle kunnat hitta på för de pengarna istället. Men det är ungefär samma sak som med bilarna, som ska in på service med jämna mellanrum och man tycker det bara kostar pengar, men gör väl ändå någon nytta i långa loppet.

 

Nu hoppas vi på solen imorgon också:)

 

Fotoutmaning "Shades of grey ..."

 

Det är söndag igen och en vecka med fotoutmaning - det är galet vad tiden rusar iväg! Men vi försöker göra det bästa av det, sitta ner med familj och vänner emellanåt, ta det lugnt mellan alla olika uppgifter hemma och på jobb. Vara mer här och nu och inte bara i farten hela tiden.

 

Dagens tema är "Shades of grey ..." och inte är det så svårt. Vi tenderar ju vara inne i den gråaste period jag varit med om på länge. Normalt är jag ganska förtjust i grått, när det gäller inredning och kläder. Men inte vädret. Solen visade sig en liten stund igår, men det räckte inte riktigt till och idag är det gråare än gråast igen. Men idag kör vi grått, trots att man egentligen skulle vilja bada i färg. Tur att vi har en bukett med varmt orange rosor på bordet.

 

Det fick bli ett kollage idag, inspirerad av Maria som gör så fina ville jag också försöka:) Någonstans måste man ju börja. Himlen fick naturligtvis vara med och representera en liten ruta i mitt bidrag. Sen är jag ju löjligt förtjust i sjalar. Och betong. Och krukor. Och brickor (vilket bilden i mitten inte riktigt avslöjar att det är tal om). Det fick också bli gråa nyanser av vår egenhändigt gjutna betongskiva till uteköket, vilken även sjalen ligger på. Brickan är av trä och textil och inte så praktisk, men väldigt vacker som prydnad:)

 

Bilden på trädgårdskrukan blev jag så förtjust i så den fick vara med på helbild också. Visst är det konstigt hur vissa bilder kan framkalla en extra känsla i oss, bara så där! Alla bilderna är helt oredigerade och visar de gråa nyanserna precis som kameran fångade dem. Vill ni se fler bidrag kikar ni in hos Maria O, som har fotoutmaningen tillsammans med Kristina.

 

Vad gör ni annars såhär en söndag i november? Här har vi verkligen mjukstartat med långfrukost, bröd på dörrhandtaget, Så mycket bättre och många tända ljus. Och just nu sitter jag med datorn i knäet och försöker få till ett blogginlägg;) Får se hur dagen fortsätter, inte helt bestämt än. Kanske blir det en lugn hemmadag eller så hittar vi på något. Det är fint vilket som. Ingen stress idag, bara lugnt och stilla. Gör vad som faller oss in helt enkelt.

 

Ha en underbar söndag<3

Förändra

 

Ibland behöver vi göra små förändringar lite här och där. Hemma har vi ju rensat den senaste tiden. Jag har skaffat Instagram och Pinterest i veckan, ivrigt påhejad av min dotter. På Instagram hittar ni mig på @suzannsjodin, ska lägga upp en länk i högerspalten så fort jag hinner. Inte så många inlägg än, men jag jobbar på det. Hightech så det förslår med nya mobilen, men skam den som ger sig. Känns lite som att lära en gammal hund sitta ...

 

Och så har jag klippt mig och färgat håret i en mörkt rödbrun nyans som heter Cacao. Bara det ... satt hårt inne men känner mig ganska nöjd. Ska bara vänja mig först:) Studsar till när jag passerar spegeln och undrar vem det var som passerade!

 

Idag har vi hämtat en lammlåda som vi delat med mina föräldrar. Lamm som betat på ängar alldeles på "hinsian gäred" som vi skulle sagt på skånska, översatt alldeles nästgårds. Den rökta korven smakade alldeles utmärkt, ska bli spännande att testa övrigt kött för det såg fint ut. Och så en mysig liten stund med mina föräldrar på en snabbfika. Det är aldrig fel.

 

Men nu måste jag dra igång med lite fix för kvällen, vi ska ha gäster på middag och det är så skönt att vara väl förberedd så att vi slipper stå i köket och fixa för mycket under kvällen. Men det blir inte lamm, misstänker att det inte skulle uppskattats helt och hållet.

 

Ha en supermysig lördag,

vi "ses" imorgon i fotoutmaningen!



Bloggutmaning "Hej"

 

 

I dagens bloggutmaning hos Tatjanis jobbar vi på temat "Hej".

Nog så svårt, men en lite suddig bild och ett hastigt samtal så fick jag lite inspiration.

 

Igår försökte jag ringa en vän.

Som jag inte pratat med på evigheter och det är alldeles för länge!

Men vi hann inte mycket mer än just "Hej".

Jag fick göra en liten uttryckning och hämta dottern,

eftersom bussarna inte gick så frekvent (som om det är något nytt)

och hon nyss kommit ut från tandläkaren med sin tandvärk:(

 

Jag ska göra ett nytt försöka att ringa idag ...

Och vill ni se fler bidrag i utmaningen så kika in här.

 

En sak till - TACK för alla värmande kommentarer på mitt förra inlägg.

Så fina ni är!

 

Ha en fin onsdag<3

 

Vem vill jag vara

 

Målbilden börjar ta form igen.

Jag anar fragment av den jag vill vara.

Men det har jag alltid gjort.

Grunden finns där sedan länge.

Jag ska bara ta mig dit.

Att leva efter mitt hjärta.

 

Som att inte oroa mig för mycket för saker och ting.

Det har jag alltid varit en fena på,

att oroa mig alltså.

Men jag bättrar mig hela tiden.

Vad är det värsta som kan hända?

Bättre att fokusera på det som är viktigt

och som finns här och nu.

 

Och att vara den jag är.

Inte göra om mig för att passa in.

Eller för att göra andra nöjda.

Jag är jag. På gott och på ont.

Acceptera mig för den jag är,

både mina goda sidor och mina brister.

För ingen är perfekt,

men likväl viktiga.

Ta hand om mig

och ge min kropp en chans,

en chans att ge mig ett gott liv.

 

Så lätt jag kan ge upp och säga "jag kan inte".

Eller det går inte. Jag är inte bra nog.

Eller påhittig nog, eller modig nog.

Eller vältalig nog, smal eller snygg nog.

Eller envis nog.

Det vill jag ändra på.

Jag ska sätta stopp för de tankarna.

Omfamna erfarenheter och sluta se motgångar

som misslyckanden.

Inte ge upp!

Säga "jag är lär mig" istället.

Träna, öva, upprepa ...

till slut går det som jag vill.

 

Hur lätt är det inte att avfärda drömmar och önskemål

för att jag dömer ut dem direkt som omöjliga.

Jag vill vara nyfiken och orädd.

Även om det är små steg jag tar.

Är och förblir en försiktig person,

men jag vill inte missa tillfällen att pröva mina vingar.

Bara för att jag är för snar att döma.

 

Stärkande ord, det är aldrig för sent.

Vi kan göra oss själva den tjänsten,

att leva ett liv vi är nöjda och stolta över.

Oavsett var vi är för tillfället.

Vissa saker har kanske passerat,

vi har kanske haft vårt bäst-före-datum för vissa aktiviteter.

Men jag tror att det alltid finns nya saker

som inspirerar och fyller oss med stolthet.

Bara att ta mod till mig och göra något nytt,

som jag aldrig provat tidigare,

kan vara tillräckligt stärkande.

 

Vägen är inte alltid spikrak.

Ibland går det i kringelikrokar.

Och jag tappar bort mig i det jag en gång strävade efter.

Något annat fångade min uppmärksamhet.

Och då får det vara så.

Antingen är målet mindre viktigt

eller så behöver jag omvärdera läget.

Livet har sina vägar.

Och jag tror vi kan hitta oss själva,

igen och igen.

 

En dag kommer mitt hela jag fram.

Inte perfekt, men den jag vill vara.

Inte modig, men modigare.

Inte slank, men mer i form.

Inte fotogenique, men nöjd.

Kanske har jag funnit

"vad jag vill bli när jag blir stor".

Eller så är jag kvar i det jag kan

och hämtar massor av energi på fritiden.

Tar för mig maximalt

och fortsätter njuta till fullo av allt

som jag tycker om och uppskattar.

Kanske har vi vänt upp och ner

och in och ut på allting.

Vem vet.

 

Men en sak är jag helt övertygad om -

med på min resa vill jag ha min familj.

Min energikälla och mitt allt.

Vi tillsammans -

det som betyder mest<3

 

Skurna dinkelpepparkakor

Hej där söndag! Äntligen en dag att bara skrota runt ... sitter fortfarande i nattlinnet och myser i soffan. Frukostbullar bekvämt på dörrhandtaget i morse, vi stöttar lokalt tjejlag genom att köpa bullar från SmakSak via dem. Stor kopp te och Downton Abbey på datorn. Sen en film, vedknaster från brasan och tända ljus. Ute är det grått, lite regnigt och kraftiga vindar. Visst är det helt okej att bara slappa idag. För mannen min verkar det blir en ren nödvändighet, ryggen igen ...

Tänkte dela med mig av receptet på dinkelpepparkakorna. Om någon av er skulle vilja pröva en enkel variant av hembakade pepparkakor, som jag dessutom tror kommer att bli alldeles utmärkta till en liten bit chèvre och glögg. Tänkte prova den varianten i år, eftersom jag inte är överdrivet förtjust i grönmögelost. I såser är den perfekt, men naturell kan den bli lite för mycket för mig.

Behöver jag berätta hur gott det luktar i huset? Och enkelt var det att bara skära upp, om man inte är jättepetig och vill ha jämna fina kakor. Jag ser dessa mer som ett gott kex att tugga på till en kopp te eller en mugg glögg. Inte som en perfekt utformad juldekoration;)

 

Och det går att lyckas någorlunda även om man yrar lite i köket;) Här krossades kardemummakärnor i mortel och dofterna var fantastiska, jag rörde ihop mjölsorter, smälte smör och hällde i socker, sirap och kryddor ... men glömde kardemumman i morteln! Snopen jag blev när jag lagt degen i kylen och skulle börja röja i köket. Det vara bara att plocka ut degen, upp i skål igen och röra ner kryddan. Hej och hå, yrpella där! Men här kommer receptet (hittat på alltommat.se) i varje fall:

 

Skurna dinkelpepparkakor

Receptet säger 50-60 st, men  jag fick ut ca 125 st!

 

200 g smör

2 dl strösocker

1 dl ljus sirap

1 msk mald kanel

2 tsk mald ingefära

0,5 msk hela kardemummakärnor

1 tsk mald kryddnejlika

1,5 tsk bikarbonat

2 dl dinkelvetemjöl siktat (120 g)

3,5 dl dinkelvetemjöl fullkorn (180 g)

 

1. Stöt kardemumman i mortel (kakorna får en friskare, kryddig smak). Smält smöret och tillsätt socker, sirap och kryddor.

2. Blanda de båda mjölsorterna med bikarbonat i en skål. Häll över smör- och sockerblandningen. Arbeta ihop allt till en smet och skrapa ner i en plastpåse. Låt svälla och vila kallt till nästa dag.

3. Dela degen i två bitar och arbeta den mjuk. (Här måste jag tillägga att den är stenhård när den kommer ut från kylen, låt den antingen ligga framme en stund eller kör den försiktigt i micron för att mjuka upp den lite.) Forma två rullar, ca 5 cm i diameter, slå in dem i plastfolie och kyl dem ca en timme.

4. Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en degrulle i taget. Skär med tunn, vass kniv ca 1 mm tunna skivor. Lägg dem glest på bakplåtspapperklädd plåt. Grädda i omgångar mitt i ugnen 6-8 minuter. Receptet säger låt svalna på plåten, men så många plåtar har inte jag! Så för att undvika att behöva grädda kakor hela dagen drar jag av pappret från plåten, låter den svalna medan den andra plåten är i ugnen och drar sedan över nya pepparkakor för att skjutsas in i ugnen.

 

Lite trixigt att få dem absolut jämna i tjockleken, vilket gör att några kan bli lite sega i mitten om inte de tunna ska brännas på plåten. Annars blir det en väldigt knaprig kaka, nästan lite knäckig som mannen min uttryckte det. Och med något lite tuggmotstånd från fullkornsmjölet.

 

Sen fick Maria, med fina bloggen m.ade b.y m.ary, mig att tänka om vad gäller köpepepparkakor - måste nog pröva den där lingonvarianten från Annas pepparkakor. Kollade upp produktinfon på deras hemsida och fick lära mig att de använder endast certifierad palmolja. Synd att de inte skriver det på sina förpackningar. Har faktiskt skickat ett mail till dem. Jag vill gärna kunna göra medvetna val. Även om jag inte är hysteriskt insatt i allt. Försöker ta reda på lite i taget.

 

Men vem vill inte kunna sätta tänderna i en köpepepparkaka med gott samvete? För ärligt talat, det är ju bara första plåten som är rolig att kavla, trycka ut och greja:) Om man inte gör den skurna varianten då alltså.

 

Lovely Sunday to you all<3



 

 

Saffransbullar och lördagsmys

Gårdagens bullbak blev inte helt misslyckat, snarare tvärtom. Väldigt smarriga saffransbullar i en kanelbullevariant. Smög in vetemjöl med fullkorn i degen (läs "bytte ut", men i den här familjen får man smyga med fullkorn;)), drog ner på sockret och drog även ner lite på smöret och tog i kesella istället. Nu ska vi bara se hur länge de varar ... de smakar som nybakade när man tinar dem i micron och låter dem bli lite ljumna. Motstå det om ni kan!

Annars då, såhär på lördagseftermiddagen? Snart ska det skäras upp tunna kakor ur rullarna som ligger kallt för tillfället. Gräddas dinkelpepparkakor, undras tro om jag kan smyga med det;) Mannen min är på tippen med allt skräp vi rensat ut - var hade vi allt det! Jullådorna är också rensade och nu fick fina julbocken ett bättre ställe att bo på. Det känns så skönt att ha tagit ett rejält tag och rensat ut en massa, fått ordning på allt som vi ville behålla och lite snyggt i klädkamrarna. Energigivande, om inte annat!

Det blir garanterat en fika i eftermiddag. Sen ska vi åka på en liten rekognoseringsrunda. Kan nog hända att jag rapporterar om detta vid senare tillfälle. Men framför allt blir det en lugn lördag, lite mer småfix, lite småmys och säkert "Så mycket bättre" ikväll. Lite tomt är det utan dottern, men hon är hos pojkvännen och de var visst bortbjudna ikväll. Hoppas de snart planerar in en helg hos oss - de är saknade.

Nej, vad säger ni - kan Peter Jöbacks julskiva smygas igång? Om jag mixar med Jills veranda, Enya och Ainbusk så märks det nog inte så mycket;)

Ha en fortsatt fin lördag<3