Vem vill jag vara

 

Målbilden börjar ta form igen.

Jag anar fragment av den jag vill vara.

Men det har jag alltid gjort.

Grunden finns där sedan länge.

Jag ska bara ta mig dit.

Att leva efter mitt hjärta.

 

Som att inte oroa mig för mycket för saker och ting.

Det har jag alltid varit en fena på,

att oroa mig alltså.

Men jag bättrar mig hela tiden.

Vad är det värsta som kan hända?

Bättre att fokusera på det som är viktigt

och som finns här och nu.

 

Och att vara den jag är.

Inte göra om mig för att passa in.

Eller för att göra andra nöjda.

Jag är jag. På gott och på ont.

Acceptera mig för den jag är,

både mina goda sidor och mina brister.

För ingen är perfekt,

men likväl viktiga.

Ta hand om mig

och ge min kropp en chans,

en chans att ge mig ett gott liv.

 

Så lätt jag kan ge upp och säga "jag kan inte".

Eller det går inte. Jag är inte bra nog.

Eller påhittig nog, eller modig nog.

Eller vältalig nog, smal eller snygg nog.

Eller envis nog.

Det vill jag ändra på.

Jag ska sätta stopp för de tankarna.

Omfamna erfarenheter och sluta se motgångar

som misslyckanden.

Inte ge upp!

Säga "jag är lär mig" istället.

Träna, öva, upprepa ...

till slut går det som jag vill.

 

Hur lätt är det inte att avfärda drömmar och önskemål

för att jag dömer ut dem direkt som omöjliga.

Jag vill vara nyfiken och orädd.

Även om det är små steg jag tar.

Är och förblir en försiktig person,

men jag vill inte missa tillfällen att pröva mina vingar.

Bara för att jag är för snar att döma.

 

Stärkande ord, det är aldrig för sent.

Vi kan göra oss själva den tjänsten,

att leva ett liv vi är nöjda och stolta över.

Oavsett var vi är för tillfället.

Vissa saker har kanske passerat,

vi har kanske haft vårt bäst-före-datum för vissa aktiviteter.

Men jag tror att det alltid finns nya saker

som inspirerar och fyller oss med stolthet.

Bara att ta mod till mig och göra något nytt,

som jag aldrig provat tidigare,

kan vara tillräckligt stärkande.

 

Vägen är inte alltid spikrak.

Ibland går det i kringelikrokar.

Och jag tappar bort mig i det jag en gång strävade efter.

Något annat fångade min uppmärksamhet.

Och då får det vara så.

Antingen är målet mindre viktigt

eller så behöver jag omvärdera läget.

Livet har sina vägar.

Och jag tror vi kan hitta oss själva,

igen och igen.

 

En dag kommer mitt hela jag fram.

Inte perfekt, men den jag vill vara.

Inte modig, men modigare.

Inte slank, men mer i form.

Inte fotogenique, men nöjd.

Kanske har jag funnit

"vad jag vill bli när jag blir stor".

Eller så är jag kvar i det jag kan

och hämtar massor av energi på fritiden.

Tar för mig maximalt

och fortsätter njuta till fullo av allt

som jag tycker om och uppskattar.

Kanske har vi vänt upp och ner

och in och ut på allting.

Vem vet.

 

Men en sak är jag helt övertygad om -

med på min resa vill jag ha min familj.

Min energikälla och mitt allt.

Vi tillsammans -

det som betyder mest<3

 

Skurna dinkelpepparkakor

Hej där söndag! Äntligen en dag att bara skrota runt ... sitter fortfarande i nattlinnet och myser i soffan. Frukostbullar bekvämt på dörrhandtaget i morse, vi stöttar lokalt tjejlag genom att köpa bullar från SmakSak via dem. Stor kopp te och Downton Abbey på datorn. Sen en film, vedknaster från brasan och tända ljus. Ute är det grått, lite regnigt och kraftiga vindar. Visst är det helt okej att bara slappa idag. För mannen min verkar det blir en ren nödvändighet, ryggen igen ...

Tänkte dela med mig av receptet på dinkelpepparkakorna. Om någon av er skulle vilja pröva en enkel variant av hembakade pepparkakor, som jag dessutom tror kommer att bli alldeles utmärkta till en liten bit chèvre och glögg. Tänkte prova den varianten i år, eftersom jag inte är överdrivet förtjust i grönmögelost. I såser är den perfekt, men naturell kan den bli lite för mycket för mig.

Behöver jag berätta hur gott det luktar i huset? Och enkelt var det att bara skära upp, om man inte är jättepetig och vill ha jämna fina kakor. Jag ser dessa mer som ett gott kex att tugga på till en kopp te eller en mugg glögg. Inte som en perfekt utformad juldekoration;)

 

Och det går att lyckas någorlunda även om man yrar lite i köket;) Här krossades kardemummakärnor i mortel och dofterna var fantastiska, jag rörde ihop mjölsorter, smälte smör och hällde i socker, sirap och kryddor ... men glömde kardemumman i morteln! Snopen jag blev när jag lagt degen i kylen och skulle börja röja i köket. Det vara bara att plocka ut degen, upp i skål igen och röra ner kryddan. Hej och hå, yrpella där! Men här kommer receptet (hittat på alltommat.se) i varje fall:

 

Skurna dinkelpepparkakor

Receptet säger 50-60 st, men  jag fick ut ca 125 st!

 

200 g smör

2 dl strösocker

1 dl ljus sirap

1 msk mald kanel

2 tsk mald ingefära

0,5 msk hela kardemummakärnor

1 tsk mald kryddnejlika

1,5 tsk bikarbonat

2 dl dinkelvetemjöl siktat (120 g)

3,5 dl dinkelvetemjöl fullkorn (180 g)

 

1. Stöt kardemumman i mortel (kakorna får en friskare, kryddig smak). Smält smöret och tillsätt socker, sirap och kryddor.

2. Blanda de båda mjölsorterna med bikarbonat i en skål. Häll över smör- och sockerblandningen. Arbeta ihop allt till en smet och skrapa ner i en plastpåse. Låt svälla och vila kallt till nästa dag.

3. Dela degen i två bitar och arbeta den mjuk. (Här måste jag tillägga att den är stenhård när den kommer ut från kylen, låt den antingen ligga framme en stund eller kör den försiktigt i micron för att mjuka upp den lite.) Forma två rullar, ca 5 cm i diameter, slå in dem i plastfolie och kyl dem ca en timme.

4. Sätt ugnen på 200 grader. Ta fram en degrulle i taget. Skär med tunn, vass kniv ca 1 mm tunna skivor. Lägg dem glest på bakplåtspapperklädd plåt. Grädda i omgångar mitt i ugnen 6-8 minuter. Receptet säger låt svalna på plåten, men så många plåtar har inte jag! Så för att undvika att behöva grädda kakor hela dagen drar jag av pappret från plåten, låter den svalna medan den andra plåten är i ugnen och drar sedan över nya pepparkakor för att skjutsas in i ugnen.

 

Lite trixigt att få dem absolut jämna i tjockleken, vilket gör att några kan bli lite sega i mitten om inte de tunna ska brännas på plåten. Annars blir det en väldigt knaprig kaka, nästan lite knäckig som mannen min uttryckte det. Och med något lite tuggmotstånd från fullkornsmjölet.

 

Sen fick Maria, med fina bloggen m.ade b.y m.ary, mig att tänka om vad gäller köpepepparkakor - måste nog pröva den där lingonvarianten från Annas pepparkakor. Kollade upp produktinfon på deras hemsida och fick lära mig att de använder endast certifierad palmolja. Synd att de inte skriver det på sina förpackningar. Har faktiskt skickat ett mail till dem. Jag vill gärna kunna göra medvetna val. Även om jag inte är hysteriskt insatt i allt. Försöker ta reda på lite i taget.

 

Men vem vill inte kunna sätta tänderna i en köpepepparkaka med gott samvete? För ärligt talat, det är ju bara första plåten som är rolig att kavla, trycka ut och greja:) Om man inte gör den skurna varianten då alltså.

 

Lovely Sunday to you all<3



 

 

Saffransbullar och lördagsmys

Gårdagens bullbak blev inte helt misslyckat, snarare tvärtom. Väldigt smarriga saffransbullar i en kanelbullevariant. Smög in vetemjöl med fullkorn i degen (läs "bytte ut", men i den här familjen får man smyga med fullkorn;)), drog ner på sockret och drog även ner lite på smöret och tog i kesella istället. Nu ska vi bara se hur länge de varar ... de smakar som nybakade när man tinar dem i micron och låter dem bli lite ljumna. Motstå det om ni kan!

Annars då, såhär på lördagseftermiddagen? Snart ska det skäras upp tunna kakor ur rullarna som ligger kallt för tillfället. Gräddas dinkelpepparkakor, undras tro om jag kan smyga med det;) Mannen min är på tippen med allt skräp vi rensat ut - var hade vi allt det! Jullådorna är också rensade och nu fick fina julbocken ett bättre ställe att bo på. Det känns så skönt att ha tagit ett rejält tag och rensat ut en massa, fått ordning på allt som vi ville behålla och lite snyggt i klädkamrarna. Energigivande, om inte annat!

Det blir garanterat en fika i eftermiddag. Sen ska vi åka på en liten rekognoseringsrunda. Kan nog hända att jag rapporterar om detta vid senare tillfälle. Men framför allt blir det en lugn lördag, lite mer småfix, lite småmys och säkert "Så mycket bättre" ikväll. Lite tomt är det utan dottern, men hon är hos pojkvännen och de var visst bortbjudna ikväll. Hoppas de snart planerar in en helg hos oss - de är saknade.

Nej, vad säger ni - kan Peter Jöbacks julskiva smygas igång? Om jag mixar med Jills veranda, Enya och Ainbusk så märks det nog inte så mycket;)

Ha en fortsatt fin lördag<3

 



Göra det lite mysigt

 

Nöjd med mig själv sjunker jag ner i soffan med gravlaxmacka till lunch. Följt av en kopp te sittandes under filten. Ljusen är tända och det är grått och trist utanför. Då får vi göra det lite mysigt.

 

Drömmer mig bort till England när tv:n rullar med En plats på landet, men trivs bra här hemma. Städningen är avklarad för dagen, tvätten likaså. Undras tro om jag ska ge mig på att börja rensa i jullådorna idag. Det behövs, det är ingen tvekan om det. Varje år används dekorationerna som ligger överst. Misstänker att det finns en del överraskningar i botten ... men förmodligen inga direkta höjdare eftersom de glömts bort. Återstå att se - har vi nu börjat rensa så är det lika bra att fortsätta.



 

En liten stund i köket väntar också. Jag har plockat fram ingredienser för att röra ihop en pepparkaksdeg (!) med dinkelmjöl. Lite halvnyttigt tilltugg till kvällsteet, sockret är ju fortfarande med. Jag har lite svårt att förlika mig med annat än vanligt socker, möjligen kokossocker men det är ju snudd på lika onyttigt. Försöker dra ner lite på mängden istället, där det går utan att tulla rent för mycket på resultatet. Skurna ska de här kakorna vara, inga formar här inte. Passar bra såhär på höstkanten, när det är snudd på lite för tidigt att starta julen. Närmre jul kanske jag tar mig tid att själv fixa pepparkakshjärtan, grisar och bockar. Det är ju lite pill, men oftast mycket godare än de köpta (där jag för övrigt inte hittade någon sort utan palmolja!). Ett par plåtar räcker dessutom oftast, hur många gånger har vi inte kastat de sista i burken för att vi slitit med att baka alldeles för många.

 

Suget finns dock, efter lite julmys ... inte tomtar och sådär, men glögg, lussebullar, pepparkakskryddor och massor av tända ljus. Kanske till och med lite ljusslingor. Och te i mängder, gärna med en klick honung i. På bilden ovan ser ni en burk som mina fina föräldrar gav oss när de varit i Italien tidigare i år. En lätt smak av apelsin. Hur gott är inte det i en kopp Earl grey de luxe!

 

Kardemummakärnorna ska krossas i mortel står det i pepparkaksreceptet. Klart att farmors gamla mortel lyfts ner från hyllan och snart kommer en ljuvlig doft att sprida sig i huset. Nåja, i köket i varje fall. Och det står lussebullar också på listan. Fast jag kör varianten kanelbullar med saffran i degen den här gången. Så spar vi de traditionella till Lucia. Eller i varje fall till första advent;)

 

Ni hör ju, här är en bloggerska till som inte riktigt kan hålla sig från julmyset. Och vad gör väl det, med två veckor kvar till första advent kan vi väl få lov att tjuvstarta lite. Ingen skada skedd. Det är ju ändå mysigast fram till jul och möjligen över nyår.

 

Gnuggar också på hur jag ska göra det riktigt mysigt om två veckor, när jag bjudit hit tre fina bloggvänner på lite brunch och så ska vi gå på Sövde Musteris julmarknad. Jag ser verkligen fram emot att få ha dem här, ska bli så kul! Ja, jag lovar att inte stressa men jag kommer säkert ändå "go all in" för julmys;)

 

Önskar er alla en riktigt mysig fredag<3

Bloggutmaning "På"

 

Dagens bloggutmaning hos Tatjanis har temat "på".

Jag hittade den här gamla bilden från sent sjuttiotal (!)

på mig och min häst vid en dressyrtävling i Björnstorp.

"På" hästryggen.

 

Det är kul att minnas sånt här.  Nostalgi.

Det fanns inte mycket annat än hästar i mitt huvud på den tiden:)

Men vemodigt med min häst Witsie, som dog alldeles för ung

av otäcka sjukdomar vi inte rådde på.

 

Hon var hälften arab och hälften svenskt halvblod,

precis över mankhöjd för ponny och fick gå bland de

stora hästarna när vi gav oss ut på tävlingar.

Men vi trivdes bäst hemma, både hon och jag;)

 

Vill ni ser fler bidrag i dagens utmaning kika här.

 

Idag ska jag fika hos mina föräldrar efter jobbet,

en pratstund följt av kvällsmat och sen kommer dottern

min och hämtar mig efter sin klippning.

Lite kvalitetstid och prat om ditt och datt.

 

Ha en fin onsdag<3

Liter mer fint från helgen

 

Det blev så sent igår, hann inte få med allt från helgen. Som de här fina blommorna mannen min kom hem med till mig i fredags, bara för att liksom. En underbar orkidé också, hur fint är inte det.

 

Och att vi bunkrade must, cider och glögg på Sövde Musteri i lördags, köpte nötfärs från Angus direkt hos uppfödaren ute i Karup igår. Nu pratar vi närproducerat. Fint det också. Det lutar åt en beställning av lammkött i höst, vi får se.

 

Vi hann njuta av lite god mat också i helgen. Sitta ner tillsammans och njuta, det är guld värt!

 

Hösten är inte riktigt här enligt meteorologerna. Man undrar stilla om det ska bli vinter direkt. Poff så slår det till och blir svinkallt. Jag försöker vara beredd. Idag känns det lite ruggigare, men inte undra på det - det ligger ju på precis 10 grader idag. Så kallt har det knappt varit på ett halvår! Jag fortsätter njuta av de vackra färgerna - fint:)

 

Nu behöver jag tyvärr idka lite nyttigt arbete här hemma, men förhoppningsvis hinner jag ta en rejäl bloggrunda ikväll. Jag är så nyfiken på vad ni har för er därute. Stort tack till alla som kikar in här hos mig och ibland också lämnar ett litet avtryck - det värmer mitt hjärta mycket<3

 

Vi hörs, finingar<3



Rapport från rensarfamiljen

 

Oj, redan söndagskväll och inget blogginlägg sedan i onsdags! Händelselöst har det inte varit. Full rulle och ingen datortid över. Kanske ingen riktig känsla heller för den delen. Bloggkänsla alltså. Och då låter jag hellre bli. Verkliga livet har varit högprioriterat. Tillsammanstid, skogspromenad och mys.

 

I torsdags var jag på ögonkliniken och gjorde en ny synfältsundersökning och det såg bra ut sa sköterskan, vilket naturligtvis var skönt att höra. Men medicinering och nya undersökningar kommer fortsätta. Diagnosen kan inte fastställas än. Jag försökte få så många svar jag kunde av en hjälpsam sköterska. Jag börjar landa i detta nu, är glad så länge min syn inte försämras. Jag får helt enkelt ta en dag i taget när det gäller den här biten. Underlätta vardagen så mycket det går, som att byta till bättre glas i mina bågar och använda linser enbart vid vissa tillfällen. Är ödmjuk för livets svängningar och tar situationen på allvar men inser ändå att det finns de som har det mycket värre.

 

Efter min undersökning gjorde jag Lund och alla inredningsbutiker jag kunde hitta. Roligt att få lite inspiration och kanske också hitta lite julklappstips att fundera på. Sedan mötte mannen min upp för lunch och vi fick en mysig eftermiddag tillsammans. Dottern kom också in och vi belönade oss med nya mobiler inför helgens slitgöra:) Nåja, mitt köp blev väldigt impulsartat med lite övertalning från mannen min som tyckte att det var dags att göra något åt även min småstrejkande gamla mobil.

Och nöjd är jag, den känns superfin och titta ovan vilka fina bilder den kan åstadkomma!



 

Tillsammans har vår familj kämpat hårt med att rensa klädkammaren från en hel massa onödigt sparande. Det är helt sanslöst vad vi lyckats trycka in där! Nu kommer en bra hög åka till tippen, klädinsamling och skänkas bort. Sådana hamstrar vi är. Men fint blev det. Och bra med plats för det som verkligen borde fått plats där för länge sedan. Hela familjen gjorde ett riktigt gott dagsverke och dagen pendlade mellan skratt åt gamla, galna sparade saker och gråt när vi hittade en vacker tavla av en hovawart som vi beställt när vi hade vår hund av samma ras. Det blev känslosamt eftersom hon fortfarande är saknad trots att det är länge sedan hon dog och för att vår dotter önskat att hon fått många fler år tillsammans med henne. Nu ska vi ta tag i att rama in tavlan och hänga upp den hemma för att minnas henne med glädje och inte tårar. 

Vi granskade också min brudklänning och dopklänningen som både jag och min dotter burit och som har detaljer av min mammas brudslöja på sig. Båda vakuumpackades och fick stanna kvar i en stor gammal "brudkista" vi också har i huset. Vi hittade även min vita linnedräkt som jag bar på min student! Ja, jag erkänner - jag är en riktig nostalgiker. Men döm om min förvåning när det visade sig att den passade vår dotter perfekt! Jag kan inte alls minnas att jag var så smal ... och snyggt satt den på henne också. Hon tyckte den var riktigt cool, så konstigt det kan vara. Den är trettioett år gammal men känns ändå högst modern med vadlång kjol och klassiskt snitt på kavajen. Men så är den också av god kvalitet. Men jag kan inte smälta att jag hade den storleken ...

 

Nej, nu kallar sängen. Natti, natti go' vänner. Jag återkommer i morgon med lite fler reflektioner.

 

Ha en fin start på kommande vecka!