Underbara höstsol, vilken energi!

 

Så tacksam jag är att jag kan komma hem, efter en lång dag på kontoret, och ta en promenad genom byn. Förbi den vackra sjön, som idag låg alldeles spegelblank. Dra in frisk luft i lungorna och njuta av den vackra höstsolen innan den dyker ner i horisonten. Lagra lite energi och låta axlarna sjunka nedåt en aning. Vilka naturscenerier jag upplevt de senaste dagarna, helt fantastiskt!

 

Tänk vad sådana här stunder kan göra för kropp och själ. Det gäller att ta vara på dem och lagra dem i sinnet så att en del av energin kan plockas fram när det behövs som mest. Kanske när en tråkig uppgift tar musten ur dig eller en regnig dag gör dig tung. Slut ögonen några sekunder och se bilden av den spegelblanka sjön, känn den krispiga luften och solens värmande strålar. Ta ett djupt andetag och låt energin återkomma.

 

Jag tror att vi alla har fina bilder att plocka fram och samla kraft och energi ur. Även om du inte har bilden rent fysiskt framför dig kan du mana fram den i dina tankar. Eller så har du en drömbild där du hämtar energi. Jag har provat lite meditation och ofta har varianten att just se bilder framför dig dykt upp. En plats du känner dig trygg på, där du kan slappna av och låta dina tankar vandra fritt.

 

Min stund, alldeles egna stund, som jag skrev om i förra inlägget - den blev ett varmt bad och en liten bok som handlar om att du vågar mer än du tror samt härligt avslappnande musik. Ibland är det nyttigt att läsa lite funderingar från andra människor. Se saker ur ett annat perspektiv och bolla det i tankarna.

 

 

Det går framåt med städningen i kyl, frys och skafferi också. Betydligt mer överskådligt och nu ska vi försöka att inte bygga lager av allehanda livsmedel. Nu börjar det roliga, liksom från scratch så att säga. Leta nya, roliga recept i de nya kokböckerna och testa oss fram i vad som får oss att må bra. Vad vi gillar laga och hur mycket tid vi vill lägga på detta. Kan nog tänkas att det dyker upp ett eller annat recept här framöver.

 

Och motionen då, jodå små steg i rätt riktning. Känns bra det också. Inga maraton i sikte, men det är inte det som är poängen för mig. Än så länge är det olika former av gång jag ägnar mig åt, ibland lite lugnare promenader och ibland med lite mer Power.

 

Den oöverstigliga uppgiften på jobbet då? Den är tyvärr kvar. Växte till och med i styrka idag. Men vet ni vad? När jag inte kan göra något mer än vad jag redan gör, försöker och försöker, ringer hit och dit och ber om hjälp, när ingen annan engagerar sig - då kan jag faktiskt klappa mig själv på axeln och säga till mig själv "nu har du gjort vad du förmått, lägg nu energin på annat så får vi se hur det hela löser sig". Jag reder ut vad jag kan och försöker lägga grunden till rutiner som är en ren nödvändighet i den här uppgiften. Nu får vi se vad som händer, bollen är i rullning. Men det finns en stor och överhängande risk att den bara kommer studsande tillbaka, utan någon som helst lösning. Tills dess stångas jag med mina vanliga uppgifter och sen får vi helt enkelt se.

 

Och så tar jag djupa andetag och är tacksam för allt det vackra som finns omkring mig och som får mig att må bra. Njuter av höstsol och samlar energi.

 

Sköt om er, finingar<3