Oron tänker jag skriva om idag.
Den som finns där, vare sig jag vill det eller ej.
Rör sig som havet, med vågrörelser,
i min kropp.
Det är klart att jag inte tänker på den alltid.
Men den finns där.
När man har det som bäst,
då dyker den upp på ena axeln.
Påminner om att nu flyter det på för bra.
Kanske är du bra, du röriga oro.
Du gör mig ödmjuk för livet.
Att inte ta något för givet.
Du stör min nattsömn många gånger.
Men jag kan hantera dig ganska bra nu.
Det här blev mitt bidrag på O.
Kika in hos Tatjanis för att se fler.
Sköt om er<3
Vilket fint bidrag. Så sant så sant. Ofta har man oro för något. Det hör nog till livet. Ha en härlig dag Kram Pernilla
SvaraRaderaJag tror på att ta hand om oron, tycka om den på något sätt. Som med ångest.
SvaraRaderaJust det med ödmjukheten, att inte ta saker för givet.
Väldigt fin tolkning!
Kram Hannis
Mycket fin tolkning av O. Oro är något vi alla bär på, mer eller mindre, man har sällskap av den hela livet fast i olika skepnader.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin dag!
Kramen
Man får nog gå genom hela livet med oro för det ena eller andra. Inte så mycket för min egen skull men för andras som t.ex mina barn och sambo. Eller min pappa som börjar bli till åren. Men mest för barnen. Har en vän som känner som du beskriver. Att nu har det varit lugnt och bra för länge. Hon har haft svår panikångest i flera år och jag har sett på nära håll vad denna oro, eller väntan på oron kan ställa till med. När det har känts bra och varit lugnt har hon känt oro för det är inte riktigt normalt har hon känt. Kroppen liksom signalerar att det inte stämmer för den är van vid annat... Ja ibland är livet inte lätt.
SvaraRaderaKram vännen!