Muggubbe, teaterbesök och helger som försvinner i ett nafs gång på gång

Förra helgen var vi en sväng gånger två i Ystad, först på lördagen för en tänkt julshopping och sedan på söndagen för att se Askungen på Ystad Teater. Där vi tänkt fixa någon klapp ringlade köerna till disken så långa att vi gav upp. Och som vanligt shoppade vi istället nytt till oss själva:) Men något litet vettigt fick vi ändå uträttat.

Visst är muggubben söt! Tillverkad av plastmuggar som häftats ihop med häftapparat. Kommer ni ihåg flourtanten i skolan, om ni tillhör den generationen;) Precis sådan muggar. Den här står i en färgbutik i Ystad och jag var bara tvungen att fotografera.

På söndagen var det dags för Askungen på Ystad Teater, framförd av Sommarteatern. Egentligen är det en barnföreställning, men även vuxna har god behållning av denna föreställning och jag kan nog tänka mig att de minsta barnen kanske har svårt att sitta still i två timmar. Men fint var det och ett besök i den vackra, anrika teatern i Ystad är alltid lika mysigt.
Efter föreställningen gav sig dottern av direkt till jobbet och mannen min föreslog att vi skulle ta en promenad längs gågatan och insupa lite julstämning bland alla ljusen och vi kom precis när de började tända alla marschaller.

Och så var den helgen över i ett nafs. Fredagen ska vi knappt ens uppehålla oss vid. Den var tänkt att innehålla en hel del punkter att avverka, men när jag vaknade med världens huvudvärk och var på ett uselt och tråkigt humör redan när jag steg upp anade jag att dagen inte skulle bli som tänkt.
Men jag fick ett telefonsamtal från en fin vän som försökte muntra upp och det är jag så tacksam för. Tyvärr kände jag mig mest som en energislukare och hoppas att jag kan återgälda det snart.

Vänner är guld värda och jag är så tacksam för mina<3

Den här helgen tenderar också gå snabbt, men jag tog mig åtminstone en utomordentligt lugn fredag. Tänk, nu firar vi fjärde advent och snart vänder vi mot ljusare tider igen. Har gjort tappra försök med kameran här hemma, men ni får hålla tillgodo med lite mobilbilder så länge istället. Det är helt enkelt för mörkt för att jag ska lyckas. Och ni som följer mig på Instagram får stå ut med att bilderna dyker upp här också:)

Ha en lugn och fin fjärde advent<3

Tänk att det har gått ett helt år!

Det verkar inte som om det är meningen att jag ska få in ett blogginlägg ikväll! Texten hoppar och försvinner, bilder flyttar sig ... riktigt ledsen över att en fin text gått förlorad. Nu vet jag inte om jag ens orkar lägga någon energi på att skriva om, det blir inte detsamma.

Men i varje fall, kortfattat - tänk att det gått ett helt år sedan vi var på Gran Canaria och firade min pappas 75-årsdag! Det var inte alls fel att byta höstrusk mot solsken och skön samvaro med familjen.

Så mycket mys med poolhäng, solnedgångar, skumpa, god mat och födelsedagsfirande i bergen! Kan göras om precis när som:) Stort grattis på födelsedagen idag också pappa - vi ses imorgon!

Sen hade jag skrivit ihop en fin text om att behöva göra val, att man inte kan göra allt man vill i livet på en gång och precis när man behagar och att det finns något fint i detta som gör att tacksamheten stannar kvar i våra liv. Men jag tänker inte ge mig på att skriva om hela den texten för det kom rakt ur hjärtat och sånt rasslar inte fram på beställning och i repris hur som helst. I varje fall fungerar inte jag på det sättet.

Därför blir det bara kort och gott ett tips om att hänga på "Trettio Tacksamma Dagar", en utmaning jag gått med i som varar under november månad. Monnah skriver såhär på sin Facebooksida "Att medvetandegöra sig om vad man har att vara tacksam för i vardagen kan göra skillnad mellan att ha ett liv som suger och ett som är underbart." Klicka på hennes namn här ovan om du vill kika in på hennes blogg eller sök på "Trettio Tacksamma Dagar" om du vill hänga med i hennes novemberutmaning på Facebook. Eller utmana dig själv bara genom att varje dag i november skriva ner en eller ett par saker som du är tacksam för.

Jag känner redan att jag mår gott av att stanna upp i vardagen och tänka efter en aning. Att lära mig fånga tanken på vad jag är tacksam över. Det kan vara små ögonblick eller stora saker. Oavsett så gör det gott att få landa i tacksamhet. Det gör mig ödmjuk inför livet jag lever här och nu.

Det är knappt att jag vågar trycka på enter-tangenten i rädsla för att allt ska försvinna igen. Men jag får chansa. Jag har sparat extra många gånger nu. Det går nog vägen den här gången och då blir jag tacksam för en sak till idag<3

Tacksam för alla bloggvänner också<3

Ha det fint!

Favorit i repris

 

 

Lärodikt den första juni

 

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

 

Ge noga akt på var du står,
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
imorgon är den andra.

 

(Kajenn)

 

 

Vackert!

 

Ha en fin onsdag och 1 juni<3

 

Ledig fredag, förvaring och fotoutmaning

 

Fredag, lugn start, frukost och en liten sväng på Instagram ... hm, där dök det upp fotoutmaning - det var väldans länge sedan jag var med där! Och bilden finns redan, fotograferad den där första, soliga helgen i oktober. När det var sommarvärme och jag tog en tupplur i soffan på terrassen. Passar väl alldeles perfekt när temat är "Ätbart" hos Fröken Foto. Kika in hos henne för att se fler bidrag eller vara med själv.

 

Tyvärr fick vi inte smaka på just det här äpplet själva, det var nämligen en mask som kalasat på den andra sidan. Är det inte lite typiskt, ett av de vackraste äpplena på trädet och så var det alldeles förstört på den andra sidan. Men så fick masken kalas i varje fall och säkert någon fågel också.

 

Lägga in text som t ex "ätbart" eller lägga på färdiga filter som i bilden nedan. Ibland leker jag lite med bilderna i gratisprogram jag har fått tips om på nätet. PhotoScape eller PicMonkey blir det mest. Vill jag ha något alldeles speciellt lämnar jag över till dottern som har Photoshop, men där går liksom gränsen för mig. Skulle säkert kunna lära mig, men tålamodet finns inte riktigt där.

 

Hur ser dagen ut då? Lite tomt i huset utan dottern, som är och hälsar på sin pojkvän. Men jag ska ju å andra sidan spendera en bra stund ute i förrådet och rensa i lådor som mannen min tagit ner från garagevinden i plötslig rensariver. Nåja, så plötslig är den kanske inte för vi har faktiskt pratat om att rensa där ett bra tag. Ni vet lådor som ställdes dit när vi flyttade hit för över tjugo år sedan ...

 

Men det kommer att skära i hjärtat på mig idag. Rensa ut böcker är det värsta jag vet, men tjugo år på en vind gör ju ingen lyckligare. Så det blir kanske något nostalgisparat och resten får gå till loppis eller bortskänkes. Jag hoppas vi slipper slänga dem i varje fall! Böcker ligger mig alldeles för varmt om hjärtat och helst skulle jag nog vilja ha ett helt bibliotek att spara alla i:) Inget compact living precis, men tänk er ett rum fullt med böcker och ett par mysiga fåtöljer med bra läslampor, ett bord för tekopparna, fotpallar och kanske till och med en braskamin eller öppen spis. Och som kronan på verket, en kuddförsedd, djup fönsternisch som det går att sitta uppkrupen i<3

 

Nej, inte dagdrömma nu. Tillbaks till lådorna där det nog finns en och annan pryl som hämtats hem när föräldrarna flyttade för en hel massa år sedan, gamla leksaker mer eller mindre hela och jag skymtade en rostig namntavla jag gjorde till min häst för snart fyrtio år sedan. Usch, så mycket nostalgi det finns i dessa lådor. Men helt ärligt, också en hel massa saker jag glömt att jag ens sparat! Det värsta är att när jag rensat de nedtagna lådorna finns det ändå många kvar där uppe ... som tur är så är inte alla bara mina.

 

Egentligen borde man inte ha sådana där extra utrymme med plats att samla på sig saker. Jag vet att jag ofta påpekar hur viktigt det är med bra förvaringsmöjligheter, att boende ofta saknar vettiga sådana. Men vad jag menar är att kunna ställa in saker vi använder på ett lätthanterligt sätt, slippa rota längst in i hörnet efter kastrullen eller skålen och lyfta undan en massa annat, se innehållet i skåpet eller garderoben på ett översiktligt sätt så att inte de där sakerna hänger kvar - allt det där som skuffas undan och inte används. Sådant som bara stjäl energi från oss. Möjlighet att ha sortering av tvätt, återvinning och annat så att vardagslivet blir enkelt och vi slipper tänka så mycket och ha högar som ska sorteras hela tiden.

 

Hur många gånger har jag inte lovat mig själv att rensa oftare. Jag är en hamster sedan barnsben, allt kan vara "bra-att-ha". Men det är lika bra att inse att det mesta i den vägen ändå aldrig blir använt. Så när vi tagit oss förbi allt detta rensandet av sparade saker behöver vi verkligen påminna oss själva att bli bättre på att inte bara spara av ren slentrian. Att inte låta nostalgilådorna växa och bli för många. Att inte "bra-att-ha-högen" får ta över våra förvaringsmöjligheter. Att ta besluten med en gång - spara, kasta, loppis eller skänka bort. Hua, tufft men nödvändigt ibland! Det är en galen värld vi lever i, där det konsumeras och kastas hej vilt. Lite eftertanke behöver vi verkligen utrusta oss med. Inte sant?

 

Önskar er en fin helg<3



Minne - dagens fotoutmaning

 

Dagens fotoutmaning hos Fröken Foto är "minne". Jag har funderat lite i veckan, om jag skulle fokusera på ett speciellt minne och hämta foton därifrån, eller helt plocka fram en minnessak från någon resa eller annat speciellt tillfälle. Eller kanske resonera kring hur det egentligen står till med mitt minne ... där det ibland försvinner en hel del;)

 

Men så bestämde jag mig för att istället skriva om vad som triggar igång minnen hos mig. Det kan vara gamla minnen från barndomen eller färskare händelser som inte ligger så långt tillbaka i tiden. Resor och semesterminnen, enstaka händelser, måltider eller bara stunder jag vill behålla i minnet.

 

För mig kan både dofter, smaker, känslan på en yta, låtar jag hört, bilder och föremål trigga igång ett minne. Därför försöker jag symbolisera alla dessa med bilderna ovan. Kanske kan jag försöka få fram vad jag menar när jag beskriver dem och vad de symboliserar för mig.

 

Basilika, citron för både smak- och doftupplevelser, somriga minnen blandat med minnen av maträtter. Dra med fingrarna på en basilika eller dela en citron, nog framkallar det något minne för dig också.

 

Parfymen står också för doft, kanske har du burit den vid något speciellt tillfälle eller så har den noter av något som får dig att tänka på en dans eller ett möte, en resa eller när du fick eller köpte parfymen.

 

Dalahästen symboliserar föremål och just min lilla, rosa minihäst kommer från en musikresa till Dalhalla när mannen min och jag lyssnade på Björn Skifs, inte alltför vackert väder tyvärr och på hotellet fanns en nattklubb som spelade hög musik halva natten men vi hade det ganska mysigt ändå.

 

Snäckorna från Florida och stenarna från Cassis, också föremål men även känslan när du rör ytan och känner mjukheten, minns stränderna i Florida och Frankrike. Minns resorna, upplevelserna, samvaron och äventyren.

 

Den tvinnade guldringen och halsbandet är även dessa föremål. Ringen är den allra första julklappen från mannen min och halsbandet fick jag i morgongåva på vår bröllopsdag. Dessa smycken väcker självklart minnen i mig, från dagar i vårt gemensamma liv och händelser som för alltid rotats i mitt minne.

 

Fotona i vår samling - både digitala och äldre framkallade, talar sitt självklara språk. Bilder är minnen för livet, de hjälper oss komma ihåg när minnet sviktar och får oss att minnas på nytt. Här ett litet kollage från vår Floridaresa, dottern som baby bredvid vår hund Coxie och så dottern springande i trädgården med utrustning vi inte ofta sett henne röra sig med sedan dess;)

 

Några cd som får symbolisera musiken. Låtarna vi spelat under årens lopp, i vardagen, på bröllopet och andra festliga tillställningar, favoriter och sommarplågor, konserter vi varit på. Och just den här högen innehåller artister vi sett live en eller flera gånger, Bryan Adams (2004 och 2012), Roxette (minns inte året), Björn Skifs (Badrock ett antal gånger och flera andra konserter både inomhus och utomhus) och Peter Jöback (i musikalen Kristina från Duvemåla, en konsert för många år sedan i Baltiska hallen, julkonsert och i musikalen Livet är en schlager).

Det är mycket som får igång minnena och vi kan leva på minnen länge, men vi får heller inte glömma bort att leva nu. Skaffa oss fler minnen.

Ha en fin fredag<3

 



Veckans sunda

Gårdagens skogspromenad

 

Hoppas ni har haft en bra vecka än så länge! Och nu är det helg:) Tycker den här veckan också avlöpt ganska intensivt. Familjens bilpark har utökats så hämtning av bil har stått på agendan, hjälpt dottern förbereda tjejkväll och fått undan lite av varje men ändå hunnit med att njuta av solen och tagit långa promenader samt faktiskt också tagit någon stund på crosstrainern.

 

I helgen blir det fikor med mysiga människor, ganska spontant bestämt och så roligt när någon hör av sig och vill kika förbi bara sådär. Den sortens träffar gör man alldeles för sällan nu för tiden. Jag minns när jag var barn och vi bara tog bilen och körde en sväng. Gick rundan då förbi någon vi kände kunde vi bara kika förbi och ofta blev den fikastund men ibland också att vi stannade längre och det fixades kvällsmat med typ "man tager vad man haver". Likaså kunde det kika förbi folk hemma hos oss. Nu har vi så mycket inplanerat hela tiden att det nästan är lögn att få till en träff, även om man försöker boka det veckovis i förväg.

 

Ibland undrar vi om det bara är vi som sitter hemma själv en lördagskväll och tittar på Mello eller något annat - alla andra verkar så upptagna hela tiden ... hur som helst, här finns en sak vi kan förbättra. Att helt enkelt bara chansa och ställa frågan och sen ta det i all enkelhet. Bättre att kunna umgås spontant och köra enkel middag eller fika än att hela tiden planera in i minsta detalj och jobba häcken av sig hela dagen med förberedelser! Kul ibland, men inte alltid.

 

Veckans sunda summeras - röra på sig, ta vara på varenda solstråle och umgås mer spontant!

 

Ha en härlig lördag!

Bloggutmaning "På"

 

Dagens bloggutmaning hos Tatjanis har temat "på".

Jag hittade den här gamla bilden från sent sjuttiotal (!)

på mig och min häst vid en dressyrtävling i Björnstorp.

"På" hästryggen.

 

Det är kul att minnas sånt här.  Nostalgi.

Det fanns inte mycket annat än hästar i mitt huvud på den tiden:)

Men vemodigt med min häst Witsie, som dog alldeles för ung

av otäcka sjukdomar vi inte rådde på.

 

Hon var hälften arab och hälften svenskt halvblod,

precis över mankhöjd för ponny och fick gå bland de

stora hästarna när vi gav oss ut på tävlingar.

Men vi trivdes bäst hemma, både hon och jag;)

 

Vill ni ser fler bidrag i dagens utmaning kika här.

 

Idag ska jag fika hos mina föräldrar efter jobbet,

en pratstund följt av kvällsmat och sen kommer dottern

min och hämtar mig efter sin klippning.

Lite kvalitetstid och prat om ditt och datt.

 

Ha en fin onsdag<3

Nostalgi och orättvisa

 

 

Så mycket nostalgi det kan framkallas när gamla förpackningar nyproduceras och du kastas tillbaka till barndomen på din veckohandling. I min generation har vi ju varit med om tillkomsten av lättmjölken (som introducerades 1967), mellan- och mini samt alla andra varianter som lattemjölk osv. I skolan fanns alltid både lätt- och standardmjölk att välja på. Jag minns ännu hur svårt jag hade för att dricka standardmjölk när lättmjölken väl hade funnit sin plats.

 

Men jag har aldrig varit överdrivet förtjust i att dricka mjölk som måltidsdryck och i vuxen ålder har det mest varit vatten i mitt dricksglas när vi äter. Det finns några tillfällen när det kan vara gott, som till exempel till nybakta kanelbullar eller pepparkakor. Och till varm choklad säger jag inte nej tack!Numera försöker jag köpa ekologisk mjölk, främst mellanmjölk som jag tycker funkar till det mesta. Ibland blir det standardmjölk till mat och bak, om det krävs, men oftast blir det lika bra med mellanmjölk.

 

Döm om min förvåning när det för ett tag sedan var alldeles tomt på ekologiska mjölkhyllan! Självklart frågade jag personalen och fick till svar att det blivit så populärt att produktionen inte räcker till. Och så får mjölkbönderna allt mindre betalt för sin mjölk - hur rimmar det?!!! Känns det inte grymt orättvist mot våra kämpar som försöker ta fram svenska kvalitetsvaror.

 

Jag fortsätter fråga efter ekologiska produkter i butiken, men jag vill väldigt gärna ha svenska varor. Vägrar köpa kött från andra länder när vi har god produktion i vårt eget land. Så jag drar mitt lilla strå till stacken på så vis. Men att klara det hela vägen i allt vi köper, nej så konsekvent är jag inte än.

 

Bättre lite än inget alls. Många bäckar små.

 

Ny vecka, nya utmaningar.

Vi tar farväl av oktober och går in i november.

 



 

Glad Midsommar!

 

Vallmo, ett hav av de vackraste röda blommor!

Visst hör de midsommar till?

Vi hittade den här vackra vyn utanför Ystad för några år sedan.

Men de är mer sällsynta nu för tiden, åkrarna besprutas för att slippa

bli överhopade av "ogräs". Full förståelse för lantbrukarna, men jag

saknar barndomens överflöd av midsommarblomster på alla åkrar.

 

Nu är det långhelg igen och sommaren är i full gång.

Utanför strilar regnet, undras tro hur det blir imorgon.

På tv rullar fotboll, jag är totalt ointresserad!

Men jag kan ju få annat gjort, som att läsa, blogga och fundera.

 

Behövde ha armbandet med stjärnan idag.

Fingra på berlocken och känna mig lite stärkt.

Jag kan också uträtta saker, jag vet att jag kan.

Fastän jag ibland står utan mål och fokus.

Den finns där någonstans, min uppgift i livet.

Kanske har jag många?

Är det möjligt att vi är ämnade för något speciellt eller

är det meningen att vi ska göra det som faller oss in?

 

Tack för alla fina kommentarer på mina senaste inlägg,

de stärker mig oerhört ska ni veta! Stora kramen till er.

 

Ha en riktigt fin midsommar<3

 

Härliga lördag!

 

Äppelblommorna är på gång, Purpurapeln har slagit ut och doftar fantastiskt vid uteplatsen - vad mer kan man önska såhär en ledig dag?

 



 

Översta bilden är tagen med Nikon, 50 mm objektiv och den här är tagen med vår Samsung kompaktkamera. Jag experimenterar och tycker det är roligt att försöka få fram lite olika bilder, se hur mycket jag kan "klara mig utan" systemkameran. Och jag erkänner, jag kör fortfarande i autoläge!

 

Purpurapeln, med sin härliga doft och sina röda blommor och ganska mörka bladverk. Nöjd över att vi valde dessa träd vid vårt terrass. Gissa vilken kamera:)



 

Bergenian blommar vackert och brer ut som ogräs, men den är en tacksam marktäckare och tar död på det mesta ogräs i närheten. Nu gissar vi kamera igen:)

 

Bigarråträdet har snart blommat ut, men än hänger många blommor kvar. Den här bilden tog jag igår eftermiddag och jag är glad över hur länge de suttit kvar och lyst upp vår trädgård med sin vackra blomprakt! Kamera? Jadå, det var Samsung på de tre sista också.

 

Vet ni, igår morse vaknade jag av att göken gol! Glömde alldeles bort att nämna det i gårdagens inlägg. Visst är det ett härligt ljud:) Och den gav ifrån sig lite ljud även på eftermiddagen. Jag blir lite nostalgisk, det är så mycket barndom för mig.

 

Ha en fin lördag! Det är inte omöjligt att jag kikar in igen ... och berättar om vilka galna tankar och dagdrömmeri jag hade igår morse, när jag vaknade tidigt och låg och lyssnade på göken.

 

Med varmt hjärta

 

Har jag smält förra veckans firande än? Jag vet faktiskt inte riktigt, det ligger fortfarande som bomull kring mitt hjärta och kommer säkert göra det länge än. Ett väldigt stort och innerligt varmt tack vill jag rikta till alla som bidrog till härligt firande i flera dagar - ni är fantastiska allihop! Det var hälsningar med posten och via Facebook, i verkligheten i egen hög person och via telefon. Tack också för all hjälp med förberedelser, hjälp under kvällen, överraskningar, fina presenter och mest av allt - att ni var här med mig:)

 

Sen fick jag ju en smärre chock också ... när några av våra fina kompisar ändå dök upp. De som tackat nej för att de inte hade någon avbytare, som kört 70 mil för att vara med på bubbelmingel! Det var ju förstås nästan bara jag som inte visste om att de faktiskt ändå skulle komma och jag bjöd många på ett gott skratt med den min som jag tydligen fick när de dök upp:) Vilka minnen det blir av sånt här!

 

En lång natt blev det och vi ramlade inte i säng förrän på småtimmarna, fåglarna hade faktiskt börjat kvittra! Och hur lätt var det att somna? Efter sång och hurrande, min pappas tal, alla grattiskramar och allt minglande. Jag är inte så mycket för att stå i fokus och smiter gärna undan för mycket ståhej kring min egen person, men den här gången kändes det helt ok och det var så roligt att samla lite släkt och vänner och få en mysig kväll i all enkelhet.

 

Ursäkta de suddiga bilderna, inte lätt i mörker om man nu vill undvika blixt. Men jag tycker det känns rätt så bra att vara lite suddig, de många små linjerna suddas ut och inga obehagliga skuggor blir det heller;) Vår vackra dotter kunde ju förtjänat en bättre bild förstås. Mannen min fastnade inte på bild i fredags, han höll full koll på tilltugg och dryck och servade hela kvällen - tack, min älskling!

 

Helgen var ju spikad åt våra vänner förstås (fast det visste ju inte jag tidigare i veckan!), men det blev lugna aktiviteter i form av promenad och årets första grillning av pizza. Men så skönt att få tid att bara sitta ner och prata, vi träffas ju inte alltför ofta. Nu ser vi fram emot sommaren, då vi får hitta tillfälle att bubbla igen! Men vem vet, det stundar fler 50-årsdagar!

 

Jag går omkring här hemma och njuter av alla vackra blombuketter, fingrar på presenterna och förundras över allt gott jag ska få njuta av framöver. Så bortskämd man kan bli!

 

Nu har jag dock ätit alldeles för mycket överbliven tårta de senaste dagarna och magen tycker absolut att det får vara nog nu. Känns bättre idag, men blåst och regn gör mig ruggig och jag är nog fortfarande lite medtagen av all uppmärksamhet;) Så nu ska jag hänga upp en maskin tvätt, förbereda middagssoppan och sen fundera om jag kan komma på någon bra idé till fotoutmaningen hos Tatjanis imorgon. Tillbaks till verkligheten, till vardagsrutinerna. Vi kör en lugn tisdagskväll, bara en liten våffla;)

 

Ha en fortsatt fin vecka!

 

Gamla ting

Visst är det härligt med några gamla, kära ting i skåpen? Att kunna ta fram och njuta av att använda ibland. Bli lite nostalgisk och minnas var de kommer ifrån. Mormors gamla skål, farmors gamla tekopp och silverskedarna som jag fick i present av min morbror när jag växte upp.

De där små sakerna som kan ha betydelse. Som har lite historia. Fina att ta fram och lägga den hemlagade sylten i och sätta en liten silversked i, dricka sitt te ur eller duka fram lite plommon från trädgården.

Jag gillar att blanda gammalt med nytt, det ger liv och variation. Det är väl klart att jag också tröttnar på saker ibland, som får åka på loppis eller rent av kastas bort om det har slitits ordentligt och blivit stött och nött.

Men jag har märkt att jag alltmer lutar åt att verkligen tycka om saker jag skaffar nu. Det övervägs mycket mer nu än tidigare, när det kommer in någon ny sak här hemma. Och det är väl bra. Lutar absolut åt rätt håll. Inget slit och släng längre, i varje fall inte i lika stor utsträckning. Det kan ju också ha en viss betydelse att det redan är ganska fullt i skåpen;)

Önskar er en skön tisdagkväll!

Trevlig helg!

Vår trädgårdsgång igår, härliga fredag!

 

Vad roligt att träffa vänner man inte sett på länge, på många år faktiskt.

Tänk vad tiden flyger iväg!

Eller att bara småprata en stund med andra vänner

och deras mysiga hundar.

Kanske inte så roligt, men väldigt gott att ha burit in ved i boden,

så att vi kan ha mysiga stunder vid brasan i höst och vinter.

En liten stund i soffan, innan vi ska fixa oss för kvällen. 

 

Önskar er alla en härlig, mysig och skön helg!

Kramar från mig

Äppeltider, återträff och tankar

 

 

Äpplet - kunskapens frukt, en passande inledning på dagens inlägg efter gårdagens återträff med mina klasskompisar från avgångsklassen 1983 Samhällsvetenskapliga linjen (som det hette på den tiden). Nästan hälften av klassen och två av våra lärare slöt upp på Ystad Saltsjöbad igår kväll. Tänk att vissa kan vara sig helt lika efter alla dessa år! Det känns i varje fall så, men skulle säkert inte stämma alls om vi började jämföra med gamla foton. Men det hoppade vi tacksamt över:) Så roligt det var att träffas igen!

 

Vem hade trott att vi skulle kunna börja med en drink ute på terrassen, som vetter mot havet! Där satt vi och sippade vin och inväntade alla, medan vi fyllde i luckorna med vad som hänt oss de senaste trettio (!) åren. Jag vill rikta ett stort tack till Anne och Jörgen, för allt deras jobb med att få ihop den här trevliga kvällen. Kanon! Tack också till alla som var där, vilken kväll vi fick!

 

Efter rundvandring på hotellet bjöds det till bords för middag och under hela kvällen blandades en aldrig sinande konversation med glada skratt. Minnen, gamla skolhistorier, våra liv då och nu - jag tror vi skulle kunnat prata hela natten! Vi turades om att berätta lite kort om våra liv och jag fascineras av allas livsberättelser. Vad som har format oss till de unika personer vi är idag. 

 

Då, för trettio år sedan, skulle jag med en våldsam bävan berättat något om mig själv högt för alla. Glädjande nog kändes det inte alls så igår. Jag är jag, intressant eller ointressant lämnar jag till åhöraren eller betraktaren att avgöra. Antingen delar vi något eller så gör vi inte. Oavsett vilket uppskattar jag alla möten med människor. Möten är berikande och kan lära oss något nytt eller få oss att inse att vi inte är ensamma. Inse att vi alla är olika, men ändå kan ha mycket gemensamt.

 

Att jag sedan känner mig betydligt bättre på att dela med mig av de skrivna orden än de verbala, det är en helt annan sak. Jag hoppas någon av er tar sig tid att kika in här på bloggen. Ni får nog en annan sida av mig då, tror jag. En sida som inte alla har sett än.

 

Den som fortfarande undrar varför jag sitter och bollar siffror dagarna i ända, när det är orden som har så mycket mer betydelse för mig. Orden och att få skapa något. Drömmaren i mig. Romantikern i mig. Hon som bakar, saftar, syltar och lagar smakrika höstgrytor. Hon som drar igång en pytteliten webbutik och faktiskt vågar hoppa. Ett litet skutt åtminstone, inga bungyjump här inte! Hängslen och livrem var det ...

 

 

Inte den praktiska och effektiva sidan av mig, som har full koll på kalendern och allt som måste göras på jobbet. Tider som ska passas och uppgifter som ska vara avklarade i tid. Allt det där som jag kan, som jag är trygg i och som funnits där som inkomstkälla i så många år. Den sidan som jag inte tycker är så rolig, men nödvändig. Hon får stå tillbaka här i bloggen.

 

Och kanske är det så för mig. Att jag måste få ha både tryggheten och samtidigt ta "små skutt" för att känna mig bekväm. Verka i det lilla med små utmaningar. Vara jag, som jag är och utvecklas i min takt. Inte tävla, inte jämföra och jämföras, inte slåss mot världen och inte bli någon kändis. Vi har alla olika behov och det gäller hitta rätt i djungeln av möjligheter. Här, i min blogg, får du en spretande samling inlägg från mitt liv och mina tankar om allt mellan himmel och jord.

 

Nu känns det dags för äppelpaj!

Ha en härlig lördagskväll och tack för att ni kikar in:)

 

PS. Kan inte låta bli att undra vilken prislapp och vilket namn min äppelpaj fått på menyn igår kväll, Tarte aux pommes croustillant runt 100 SEK/person och med en mikroskopisk, spritsad klick vaniljkräm på toppen ;)



Söndagsmys

Sen frukost, väldigt sen ... vaknade tidigt, men låg kvar och läste ut en bok. Maria Wern hade återigen gett sig in i en dumdristig situation, klart jag behövde avsluta. Mannen min snusade gott bredvid mig, nöjd med sovmorgon efter gårdagens gatukräftis.

Så det blev en lat sconesfrukost, sådär hemskt onyttigt som det blir ibland. Men oj så gott! Fördelen med de här små godingarna är att de är så mäktiga att ni endast orkar ett par små bitar:) Ni hittar receptet här. Te måste drickas till, gärna Earl Grey de luxe för att vakna till ordentligt. Och som kronan på verket - hemkokt jordgubbssylt!

Nostalgi med sylt i söta, gamla skålen och med lilla silverskeden

Återigen en sån där varmfuktig dag, kvalmigt och jag går omkring med en rastlös känsla i kroppen. Slår en flukt i kalendern och jodå, mycket riktigt, det väntar fullmåne i veckan! Tänkte väl det. Då förklarar det varför det kryper lite i kroppen på mig. Irritation som ligger på lur utan att jag egentligen är det minsta irriterad på någon eller något. Det är alltså inte söndagsångest och det är inte vemod för att sommaren går mot sitt slut för den här gången. Det är bara en annalkande fullmåne. Då tänker jag inte anta några större utmaningar just för tillfället, bara vara snäll mot mig själv.

Vi sa vid frukosten att idag blir det en riktigt slö och slapp dag idag och det tänker jag verkligen anamma. Det blir en sväng inom hos några av mina bloggvänner, lite småfunderingar över hur matsedeln kan komma att se ut för kommande vecka och så börja på en ny bok - "Major Pettigrews sista chans" av Helen Simonson. Förmodligen kommer jag flytta omkring mellan sitt- och liggplatser i trädgård och uterum. Kanske slumra en stund med boken i handen;)

Ha en fin söndag!

Skåne runt på en eftermiddag

Effektiva är ordet:) Gjorde vi många stopp? Nej, det kan jag inte säga, bara de absolut nödvändigaste. Kom vi fram till Yngsjö och våra vänner i tid? Nja, vi tullade lite på den preliminära tiden med närmare bestämt tjugo minuter. Helt omöjligt att ta sig förbi lastbilar och traktorer med släp i långa banor emellanåt.

Men efter en runda Sövde - Helsingborg (Ebbas fik och Top & Trim) - Yngsjö och väldans god middag där på kvällen och sedan hem i sena natten, kunde vi verkligen säga att vi varit Skåne runt! Och återigen nercabbat hela vägen (utom hem i natt, förstås).

Ebbas fik kan rekommenderas, men får göras utan bilder (jag blev stoppad med kameran i högsta hugg). De bygger gärna berg av maten, som får ätas med viss försiktighet så att det inte ramlar av tallriken. Sedan är kakorna gigantiska och många! Tårtor, pajer och "små"-kakor, grymt svårt att välja. Vi delade på en pecannötpaj, men hade nog lite otur för den var väldigt torr i botten. Stället är däremot helt otroligt, enbart 50-talsinredning och med massor av tidstypiska detaljer, till och med menyn ser ut som man skulle kunna tänka sig att den såg ut då. Och jukebox finns det naturligtvis också! Kul ställe:) Tack för tipset, Lotta!

Dottern och hennes kusin drog iväg till Ullared i morse. Vi har fått rapport, massor av folk (så förvånande!), tydligen en del fynd och så var de hungriga:) Här hemma tar vi och äter upp de sista kanel- och kardemummabullarna tror jag bestämt. Känns som läge för det. Och att baka nya:)

Men efter fikat blir det en stund vid symaskinen. Sådant är vädret idag, i förmiddags hade vi världens åskoväder. Usch och fy! Regnade så mycket att det läckte in på ett par ställen i uterummet. Men just nu regnar det inte mer och det känns bra att vara hemma och ta det lite lugnt.

Ta det lite lugnt och reflektera över alla upplevelser, möten, god mat och härliga fikor vi haft under semestern. För att inte tala om det härliga vädret! Ett par dagar kvar för min del, sen är det jobb igen. Men vi drar nog iväg till Köpenhamn på måndag, så att det blir mjukstart för min del. Mannen min och dottern kan ju ha sovmorgon på måndag, medan jag försöker ta en riktigt tidig start för att sen få en sen eftermiddag och kväll i vårt grannland - låter väl som en vettig inledning på nästa vecka:)

Ha en riktigt skön augustiweekend!

Sköna maj

Nostalgi

 

Vilken inledning på månaden maj! Kunde väl inte startat bättre ... nåja, gårdagen fick bestå av mycket enchinea och huvudvärkstabletter men efter lite jordförbättring hos pelargonerna, en stunds vila på terrassen och sedan ett kvällsbad efter en god grillmiddag och en riktig mysfilm - det halsonda fick ge sig och huvudet slutade spänna så förfärligt. Jag är ju långledig, tänker inte vara sjuk! Solen skiner och landskapet visar sig från kanske den bästa sidan av alla!

 

Njuta är vad jag tänker göra! Te i den fina koppen på bilden blir det nog någon av dagarna. Men det är farmors fina gamla engelska tekopp, jag väljer tillfällena. Bamsekram till mamma och pappa för att jag fått den i min ägo, jag ska vårda den väl. 

 

Tack för era fina och omtänksamma hälsningar! Att läsa era uppmuntrande ord hjälper mig också till ny energi, ni är så fina. Det är så mysigt när det dyker upp kommentarer och jag uppskattar verkligen när ni lämnar avtryck. Jag misstänker att det finns ytterligare någon läsare och jag vet ju med mig själv att  jag ofta kikar in hos er, mina bloggvänner och läser, men har inte riktigt tid att lämna avtryck varje gång och så är det i livet. Men då och då blir det en rad eller två och det är alltid lika mysigt när vi har en kontakt, oavsett hur liten den än är. Att få följa med på allas våra resor i både stort och smått är fint, levande och betydelsefullt.

 

Ha en fin helg!