Bloggvila

Hej där!

Det blev en paus i bloggen.

Kanske rent av välbehövligt.

Så att jag kan komma tillbaka

och skriva med lust och glädje.

Dela bilder, gamla och nya,

egna och lånade.

Förhoppningsvis inspirera.

Och improvisera.

Samlat citat på hög på Pinterest.

Ska se om jag kan få lite struktur,

avsätta lite bloggtid igen.

Det kliar lite i skrivnerven.

Vi hörs och ses framöver!

Ha en fin vecka<3

Vadå lagom?

 

Jag vet, det är lite emot mina principer att använda ord i skrift som "vadå", men i detta sammanhang kunde jag inte riktigt låta bli. Det dyker säkert upp både grammatiska grodor och annat här ibland och det överlever vi.

 

Men vi går tillbaka till rubrikens egentliga innebörd i dagens inlägg - varför har vi ordet lagom i svenska språket när ingenting någonsin är just lagom? Vi är väl till och med ensamma om att ha ordet! Lagom är bäst säger vi gärna ... jodå, jag är den förste att instämma i det.

 

Ta vädret till exempel, en midsommar vi kommer minnas länge (precis lika länge som midsommarnatten/morgonen 1994 när vi gick hem från festen som avslutades med en VM-match i fotboll och det var frost på bilrutorna). Men handen på hjärtat, fantastiskt med solsken men vem vill ha så kvav och fuktig värme att vi svettas floder bara genom att finnas till? Var håller du hus - lagom?

 

En vecka senare har vi bjudit in några vänner till grillkväll. Nu ser prognosen betydligt sämre ut men regnet skulle inte komma förrän vi beräknade vara klara med fördrink och själva grillningen. Jag dukade i uterummet för att vara på säkra sidan, jag har ju lärt mig vid det här laget. Vad händer - innan gästerna ens har hunnit innanför dörren så fullkomligt öser det ner, som om himlen formligen öppnat sig. Men vi trotsade och satt under markisen med fördrink och lite tilltugg och mannen min fällde upp parasollen över uteköket. Så lagom - släng dig i väggen!

 

Dottern vår åkte till Rhodos i söndags med sin pojkvän, de rapporterar om 35-gradig värme och skönt poolhäng. Jag hade nog krupit in i skuggan av ett parasoll rätt mycket, men jag är så glad att de har det gott. I måndags morse hade vi 12 grader, hällregn och lokala stormbyar. Jag tände ett värmeljus när jag kom till jobbet och det kändes nästan som höst! Veckan har fortsatt i liknande stil även om det hyfsade till sig igår och solen kikade fram vilket fick temperaturen att öka till hela 18 grader. Men jag var en sväng inom Åbergs trädgård och fick lite medelhavskänsla i deras växthus där det dignade av persikor och vindruvor. Får nog återvända snart och placera mig där med en "gofika" om vädergudarna bestämmer sig för att det här är vårt fortsatta sommarväder. Det gäller ju att göra det bästa av situationen och njuta av vad vi har möjlighet till. I egna uterummet här hemma har vi möblerat om, lite på toppen av all renovering och så;) och där kan vi också hitta plats för njutning när den svenska sommaren bestämmer sig för att strejka. För ordet lagom - det lyser med sin frånvaro.

 

Därför tänker jag inte använda det i min garderob heller! Det råder ett tillstånd av "jag-vet-jag-har-för-många-sjalar" och igår utökades kollektionen med två till. På rea, halva priset, ljuvligt mjuka att svepa om halsen när vi åker på road trips med cabben under semestern. Inte kan man få för många? Lagom antal är väldigt svårdefinierat;)

 

Jag har inga bilder än, men nu är vi klara med golvet på ovanvåningen och allrummet har intagit sin nya form. Mannen min verkar inte heller känna till ordet lagom för han kör så det ryker varje kväll! Igår kom den sista golvplankan på plats och några golvlister, men sen var det fotboll och det var han så värd! Själv tog jag ett massagebad och njöt mycket mer än lagom. Det blir så bra och vi är så himla nöjda med renoveringen, inte ett dugg lagom!

 

Det märks att jag är skrivsugen för nu blir det ett sånt här långt inlägg igen - inget lagom här inte! Men jag ska fortsätta på to-do-listan, har redan prickat av en hel del så dagen ser ut att bli lite lugnare än förra fredagen när jag möjligen tog en något för lång frukost. Men det är ju så svårt att hålla ett lagom tidsperspektiv och jag är nog en ganska duktig tidsoptimist.

 

Nu blir det att leta upp SVT-play och köra igång en SM-match i rullstolstennis för en av spelarna i herrfinalen är en lokal stjärna - stort lycka till önskar vi honom! Mycket, mycket mer än lagom!

 

Så vadå lagom - ha en helt underbar helg

alla fina som kikar in här<3

 



Vinterstorm och återhämtning

 

Vi hör stormen vina runt husknuten och det dånar i skorstenen så det skallrar i rutorna på braskaminen. Ändå somnar vi till i soffan redan runt halv sju ... en arbetsdag tar på kraft och energi när vi försöker återhämta oss från influensan. Det är bara att gilla läget, vila så mycket det går och samla energi.

 

Jag är lite sent på det med att avsluta januari i bilder. Det blir en samling från Instagram. Vinterbilder, den kom ju äntligen till Skåne också. Även om allting är borta nu och plusgraderna är ett faktum. Så som det blåser nu känns det som minusgrader fortfarande. Riktigt ruggigt.

 

Jag tar väl och välkomnar februari också, när jag ändå är igång. För mig är det en ta-mig-igenom-månad. En sån där transportsträcka mot våren och nu-tycker-jag-att-det-kan-bli-bättre-väder-månad. Jag brukar säga att jag uppskattar alla årstider och det gör jag, på sätt och vis. Men februari och november är sådana där lite grå månader där jag behöver fylla upp tiden med små guldkorn för jag tenderar att bli lite tungsint och tråkig annars. Te, bra böcker och kanske en och annan film - ett gott recept tror jag minsann. Och så lite skrivande i fina anteckningsböckerna.

 

En fin februari till er <3

1000 ...

 



Jag har grubblat några dagar på hur detta inlägg skulle se ut. Funderat på om jag skulle göra något speciellt av att det är inlägg nummer ettusen. Men min lilla blogg har alltid spretat både hit och dit och då får detta inlägg också göra precis det - spreta åt alla håll.

 

Bara det faktum att jag sitter här och skriver på det tusende inlägget tycker jag känns märkligt. När jag började blogga tänkte jag aldrig att det skulle vara någon längre tid och nu börjar jag närma mig fem år! Kanske inte så många inlägg under dessa år, men jag skriver när andan faller på och när det känns roligt eller som en välbehövlig paus.

 

Jag ska inte rangordna något men vill ändå orda lite om allt det mysiga som bloggen gett mig. Att jag mött nya vänskaper genom bloggen, både härliga männsikor som jag träffat i verkligheten och några som jag ännu inte haft nöjet att träffa men som jag försöker hålla kontakten med via våra bloggar. Att jag får skriva några rader då och då, ibland längre texter (som mannen min inte orkar läsa och kanske är det några fler;)). Och att jag då och då får lust att greppa kameran för att ha några fina bilder att lägga in här. Men på sistone har det även blivit bilderna från Instagram. Att det blir en hel del "feelgood"-tankar, citat och andra små saker. Det där som är Var Dags Saker ...

 

Att det blev en bild på månen idag är helt enkelt för att jag råkade fånga den häromdagen. Nästan full. Bara sådär och med ett flygplan rakt ovanför. Ni som hängt med här ett tag vet ju att jag och fullmånen inte är så mycket kompisar. Den är ju väldigt vacker, men ger mig orolig sömn, lite dåligt humör och en massa värk i kroppen. Men jag lär mig gilla läget och försöker att göra det bästa av situationen. Inte för mycket i kalendern och försöker vara lite snäll mot mig själv och min omgivning.

 

Tyvärr visar inte bilden den vackra rimfrosten på träden. Vilken vintervecka vi har fått njuta av i Skåne! Tyvärr är det tö idag och kommande vecka ser inte så trevlig ut. Men har det väl börjat töa är det lika bra att det fortsätter så att allt blask försvinner. Sen kan det gärna få dyka upp lite mer frost och hög luft för min del. De här soliga dagarna har sannerligen gett energi.

 

Det var mitt tusende inlägg. Vet inte hur många fler det blir, men jag tänker inte lägga av än i varje fall. Hoppas ni har lust att fortsätta kika in här. Jag gillar att ni hänger här ibland och kanske också ger ett litet avtryck<3

 

 

Nog kan vi hurra för bloggen idag,

hipp, hipp, hurra<3





Hemlagat och klassiker

 

Ska jag nu tjata om chokladkolan igen!:) Jodå, men det har ju blivit en klassiker hemma hos oss. Så mitt bidrag i #decemberutmaningextraallt hos Tatjanis blir allt chokladkolan, i temat klassiker! Som ni hittar receptet till här. Och jag kan berätta att de är så gott som slut redan så det blir nog till att koka en ny omgång:)

 

Nu har vi firat julen i dagarna tre och idag blir det sannerligen pyjamasdag här hemma. Det verkar ju passa rent vädermässigt, med regnet strilande utanför fönstret. Och hur mysigt det än varit (och det har det verkligen varit, alla tre dagarna - stort TACK till er alla), både hos mina föräldrar, hos mina svärföräldrar och hos våra kompisar - idag är det stora "slappedagen" hos oss! Kanske blir det någon mysig film, något spel eller så kommer det fram ett pussel. Tända ljus, lugn och stillhet, en stund med en bok eller bara vila och njuta. Skulle tro att det blir en skinkmacka eller två också;) Och fika.

 

 

Veckan före jul tog jag en bakdag i köket och provade då också Dumlesnitten som synts på en del bloggar. Jag älskar ju Dumle så varför inte liksom ... men jag undras tro om de ska vara så möra och mjuka att de faller sönder? Flöt ut som sjutton gjorde de och två längder täckte nästan hela plåten! Men goda är de, även om de är ganska jobbiga att äta. Provar kanske göra dem en gång till, men då ska jag inte platta ut dem lika mycket och låta dem gå en stund längre så att det knäckiga kommer fram ännu mer.

 

 

Lite av en klassiker hos oss är nog också vörtbrödet. Ingen jul utan skinksmörgåsar! Och visst är det extra mysigt med hembakt bröd. I varje fall om man, som jag, tycker det är roligt att baka. Jag tycker överlag att det alltid är något extra med allt som är hemlagat. Ingredienserna är kända, inga konstiga tillsatser och det är oftast tillagat med kärlek. Men med det sagt vill jag ändå inte lägga några pekpinnar, ibland kör vi hemlagat och ibland blir det färdigköpt. När tiden och viljan finns är det kul att gå loss i köket, men ibland behöver vi ta snabba genvägar och då gör jag det med gott samvete.

 

Ha nu en riktigt god fortsättning på julen, alla fina som kikar in här<3 Ni ska veta att jag tycker det är så roligt att ni läser här hos mig ibland, lämnar en liten hälsning då och då och jag hoppas att ni stannar kvar även om det ibland blir lite längre mellan inläggen.

Ni värmer mitt hjärta<3

 

En fin lördag och Annandag Jul till er<3



 

I min bokhylla - fotoutmaning

 

Kanske i senaste laget, men här kommer äntligen mitt bidrag till dagens fotoutmaning hos Maria och Kristina - tema "I min bokhylla".

 

Om sanningen ska fram finns det inte mer plats i min bokhylla. Men det är inte bara därför vissa böcker ligger travade på bord eller bänkar i huset. Jag tycker det är ganska vackert och inbjudande. Att ta en bok och bläddra när andan faller på. Sitta ner en stund och koppla av med en vacker bok.

 

Det var självklart att jag skulle hinna med ett inlägg idag - böcker är nog något av det bästa jag vet och något som har följt mig genom livet. Minns de där stunderna i unga år när mina föräldrar tyckte att lampan skulle vara släckt och det var dags att sova - men jag var ju mitt i det mest spännande kapitlet och det var inte alls läge att sluta läsa! I smyg läste jag under täcket med ficklampan i högsta hugg:) 

 

Några andra böcker som tar en stor plats i mitt hjärta är kokböcker av alla de slag! Jag skulle lätt kunna beskriva mig som en nörd och många är de böcker som fått följa med hem från bokreor och andra tillfällen. En hel del såldes på loppis för ett par år sedan, sådana som inte fångat mitt intresse helt och hållet och bara stod orörda i bokhyllan. Annars skiljs jag väldigt ogärna från böcker som en gång kommit i min ägo.

 

Just nu läser jag en pocket av Alice Munro, "För mycket lycka". Ganska svarta noveller skrivna på ett ovanligt sätt som ganska ofta fångar mig men som ändå på något sätt får mig att fråga mig själv - vad är det som gör henne till Nobelpristagare och vad är det överhuvudtaget som gör en författare till Nobelpristagare?

Ha en fin söndagskväll!

In my mind - fotoutmaning Vänner emellan

Utsikt från badplatsen i vår lilla by

 

Idag är det fotoutmaning hos Maria och Kristina - två tjejer som får igång mina små grå varannan söndag med sin fotoutmaning "Vänner emellan". Idag är temat "In my mind ...".  Ibland är det klurigt med bildidéer och ibland vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, oftast går de inte hand i hand.

 

Men jag väljer att spinna vidare på något jag tidigare berört här i bloggen, tankarna kring att dagdrömma eller att leva sin dröm och hur vi kan vända och vrida på det. Hur många gånger har jag inte tänkt under mitt arbetsliv att jag skulle sadla om, göra något annat, kanske utbilda mig på nytt, starta en egen verksamhet. Hur många gånger har jag inte dagdrömt om ett eget café eller bed & breakfast, bokhandel/café eller en liten butik, skriva en bok eller kanske till och med dra igång ett mysigt litet spa!

 

Helst på hemmaplan naturligtvis, där jag trivs så bra. Naturen inpå knuten, solnedgångar vid sjön, sköna kvällar på terrassen, promenader genom byn eller i skogen.

Min lunchmacka i fredags, på hembakt bröd:)

 

Många gånger har vi suttit på café och jag har konstaterat att det vi fått på tallriken kunde jag faktiskt göra minst lika bra, om inte bättre. Misstolka mig inte, jag njuter väldigt av att få åka ut och fika, äta goda luncher och mysa på olika ställen. Och jag vill inte verka självgod när jag skriver så heller, men jag tycker ju att det är så kul att baka och fixa och ibland känner jag verkligen att vissa ställen vi besökt har förlorat sin själ eller kanske aldrig ens haft någon.

De har startat verksamheten för att tjäna pengar, kanske fanns det en eldsjäl från början som ville bjuda på sina härliga skapelser, men någonstans på vägen försvann själen och verkligheten tog över. Så som det oftast blir för att något ska kunna gå runt. Det kan fortfarande vara gott, men det genuina och varma som ligger bakom de ställen där jag känner mig riktigt välkommen och hemma, det har försvunnit. När jag som gäst bara känner mig som ytterligare en inkomstkälla, då är charmen borta.

 



Jag ser vår dotter slita sitt hår emellanåt, att inte veta vad man vill är också svårt och jobbigt och arbetsmarknaden är tuff idag. Verkligheten har kommit ikapp efter skolåren, det är ett slit att jobba, passa tider och vara trevlig mot kolleger och kunder dagarna i ända. Men det kan också vara kul, kreativt och socialt. Eller monotont och bara hårt arbete, vet jag som sommarjobbat i industri med löpande band, städning och betgallring. Det går upp och det går ner, som i livet i stort. Det gäller att hitta balans både på jobbet och på fritiden. Så att vi kan leva gott det liv vi lever.

 

För visst är det så, att oavsett om vi lever vår dröm eller bara gled in på ett yrke sådär på ett bananskal för att det råkade finnas ett ledigt jobb som man fick en gång i tiden och sedan har stannat kvar inom det, så är det en verklighet vi lever i. Med lagar och regler, hårt arbete blandat med glädje över att lyckas uträtta något som vi strävat efter eller en deadline som skulle hållas, med eller utan kolleger och på arbetstider som antingen passar dig som handen i handsken eller som man får kämpa med för att anpassa sig till. Ibland har vi galet mycket att göra och ibland är det lugnare.

 

Jag har suttit med utbildningssajter på skärmen ett antal gånger, men faktiskt sällan eller aldrig funnit ett yrke som jag skulle vilja satsa på att skola om mig för, som stämmer med det liv som jag uppskattar idag. Jag trivs med hyfsat bestämda tider, numera ett jobb som jag oftast kan lämna på skrivbordet och inte ta med mig hem i tankarna och som jag dessutom kan cykla till om andan faller på. Jag är inte främmande för förändring, men just nu tillfreds med att jag kan lägga fritid på sådant som jag gillar ännu mer än mitt yrke. Kanske just för att jag inte jobbar med det.

 

Skriva ligger mig varmt om hjärtat och därför är mina blogginlägg ibland kanske alldeles för långa, som idag, men när jag kommer igång så kan jag inte hejda mig. Men att sitta som copywriter någonstans eller jobba som journalist, kommunikatör eller liknande har aldrig lockat mig. Jag vill skriva om det som berör mig just för stunden eller dikta upp någon story. Så författardrömmen får leva vidare som en dröm, en luddig dröm som får vara mysig att försvinna bort i emellanåt.

 

Att få härja i köket tillhör mina höjdpunkter, men jag vill inte stiga upp klockan två på natten för att baka bröd och bullar klara till försäljning på morgonen. No way, inte min grej hur mycket jag än älskar att baka! Jag vill behålla detta som min hobby, min avkoppling och min möjlighet till lite kreativitet. Där det inte finns så mycket krav inblandat, mer än att familjen och ibland gästerna kanske vill ha måltiden på bordet eller kakan till kaffet utan att behöva vänta alldeles för länge;)

 

Och drömmen om ett bed & breakfast - jag som avskyr att städa, hur kunde jag ens tänka tanken?! Mitt dagliga arbete skulle i många, många år bestå av att bädda, städa och tvätta efter gäster, som förhoppningsvis skulle dyka upp ... jag skulle ju inte ha råd med några anställda på bra länge för att få det att gå runt. Och mina dagar skulle alltså bestå av mestadels arbetsuppgifter som jag idag betraktar som ett nödvändigt ont! Att ta semester själv skulle innebära att stänga verksamheten och inte tjäna en krona och familjen skulle väl aldrig se mig härja i köket längre, för det skulle också bli ett nödvändigt ont till slut. Är det min dröm? Nej, det är nog mest drömmen om att få inreda stället och kanske få höra uppskattning över det, känna mig tillfreds över att ha skapat något men inte att i verkligheten slita med att driva det. Jag känner att priset är för högt, drömmen bleknar.

 

Butiksdrömmen då, bokhandel, inredning, kläder - konsumerar vi inte galet mycket? Och kunderna vill kunna handla nästan dygnet runt så arbetstiderna blir knappt hållbara, hyrorna är skyhöga och du behöver hela tiden förnya sortimentet och det kräver en hög insats som tar lång tid att få tillbaka (jag vet, jag är säkert yrkesskadad som ekonom). Återigen, är arbetsinsatsen verkligen värd det du får tillbaka? Kanske hade det varit det en gång i tiden, men inte längre. Det är skapandet, igångsättandet, visionerna som är lockande - inte verkligheten och vardagen. Jag har jobbat i butik och älskade den kreativa delen, fundera över inköp och själva säljbiten, kommunikationen med kunderna. Men det var många år sedan och det känns som en helt annorlunda värld idag. Men även då avskydde jag arbetstiderna!

 

När dottern surfade kurser i veckan hittade hon flera stycken där hon hojtade till "Är inte detta något för dig, mamma?". Det italienska köket matlagningskurs, mat- och vinkunskap och en onlinekurs där man lärde sig skapa, skriva och publicera recept på nätet ... inga kurser för yrkets skull eller för att skola om sig, utan bara för ren och skär glädje, intresse och att lära sig något nytt. Kanske träffa likasinnade människor och utbyta erfarenheter, precis som vi gör här i bloggvärlden. Jag surfar vidare och hittar mängder med saker som jag skulle vilja lära mig och prova på men absolut inte arbeta med.

 

Vi kan alltid utvecklas på olika sätt, både i arbete och på fritiden. Kanske lever jag min dröm just nu, när jag hinner pyssla med både det ena och det andra bredvid mitt arbete. Ett arbete som visserligen inte var mitt drömyrke en gång i tiden, att sköta ekonomi och administration som anställd, men som ändå stämmer ganska bra med den "ordningsman" jag är, gillar att ha stenkoll på saker, ordning bland papper och pennor, bra på det jag gör efter trettio års erfarenhet. Vissa saker går som på räls och andra behöver jag tänka till och att uppdatera sig ser ju myndigheterna till att vi behöver!

 

Att få vara tillsammans med nära och kära, leva ett gott liv, hitta nya fritidssysselsättningar att utvecklas i och känna mig tillfreds med tillvaron betyder mest för mig. Det här har varit i mina tankar ett bra tag och det är skönt att få sätta det på pränt. Jag har mognat, känner mig trygg i mina val som de ser ut nu men kan ändå vara öppen för förändring. Drömmar finns kvar, men alla behöver inte uppfyllas!

 

Ha en fin söndag<3

Bara min - fotoutmaning hos Fröken Foto

 

Det är redan fredag igen och dags för fotoutmaning hos Fröken Foto! "Bara min" är dagens tema och jag måste erkänna att jag behövt grunna ett tag på hur jag skulle symbolisera min tolkning på bild. Det var faktiskt inte förrän nu på morgonen som jag drog fram kameran och tog de här fotona. Strandfynden från Florida och ett tänt doftljus. Om de sedan är de perfekta symbolerna vet jag inte, det får ni bestämma när ni läst mitt inlägg;)

 

Jag tänker att mina tankar är "bara mina". Mina tankar som poppar upp, hur jag väljer tolka olika situationer och saker som inträffar, mina tankar om upplevelser, minnen och känslor. Mina tankar om bilder, färger, ord och hur jag uppfattar något kan bara vara mina. Ingen annan kan bestämma över dessa, mina tankar. Och jag kan självfallet inte heller bestämma hur ni ska uppfatta eller tänka om samma sak. Vi kan välja att tolka, minnas eller uppleva exakt samma sak på helt skilda vis.

 

Hur jag bevarar minnena från vår familjs resa till Florida förra året behöver inte vara på samma sätt som min man och vår dotter gör. När jag fingrar på snäckorna känner jag stranden, solen och havet. Ser de vilda delfinerna framför mig och upplever den fantastiska känslan av frihet än en gång.

 

Jag kan dela med mig av tankarna, men de är "bara mina" när de dyker upp. Och jag begär inte att någon annan ska dela dem, förstå dem eller ens bry sig många gånger. De är "bara mina", men om ni vill delar jag gärna med mig.



 

Doftljuset brinner och lämnar en mjuk doft av citrus. Men det får inte vara tänt för länge, då känner jag att det blir påträngande och huvudvärkstungt. Trots den lätta doften som inte alls är tung på något sätt. Men det är mitt sätt att uppleva det och mina tankar blir därför ofta motstånd mot doftljus.

Jag kan knappt gå förbi avdelningen med doftljus på vårt stora svenska möbelvaruhus, där dofterna nästan känns kväljande, medan min dotter tycker det doftar gott och upplever en helt annan sak.

 

Samma sak är det med tankar om bilder, foto, färg och redigering. Våra tankar kan vara så helt olika om hur vi uppfattar dessa saker. Våra digitala hjälpmedel kan naturligtvis "hjälpa" oss att uppfatta saker olika också, med inställningar som skiljer etc. Men i grund och botten tror jag vi får gå på vår magkänsla, när det känns rätt för mig och jag får en go' tanke om bilden. Som min första bild idag, där jag inte laborerat alls med färgerna utan tycker att kameran uppfattat dem ganska bra. Däremot blev det nödvändigt att dra ner lite på färgen i de andra två bilderna, vilket får snäckorna att se betydligt dovare ut. Kanske tilltalar det inte alla, men säkert någon. Och vi kan välja att följa regler eller gå helt på egna uppfattningar och laborera med de tillgångar vi har. För min del är det så mycket regler i övriga livet att när jag sitter med foto och blogginlägg så kör jag enbart på magkänsla och "mina tankar".

 

Med konst, design, kläder och inredning, ord, texter och böcker, mat och resmål har vi ytterligare bra exempel - det handlar ju så mycket om hur just du eller jag eller någon annan uppfattar det. Hur vi väljer att tänka om just det vi betraktar. Ändå försöker media, kritiker och människor i vår omgivning ständigt få oss att tänka samma sak som dem, bara för att de tycker si eller så. Men till syvende och sist är ändå tanken vi väljer vår egen. "Bara min" eller "bara din". Och visst är det fint! Vilken frihet vi har - att få äga våra tankar.

 

Nu ska jag ta en skogspromenad i vårsolen och tänka många tankar som är "bara mina".

 

Önskar er många fina "bara min"-tankar idag<3

 

PS. Tack Malin, för dina fina kommentarer och tips hos mig. Jag har inte provat än, men det kommer nog så småningom:)



Morgon

 

Det är fredag, det är morgon och det är fotoutmaning.

Och just morgon är temat hos Fröken Foto idag.

 

Hos mig fick det bli mjuka lakan och morgonljus.

Kopiösa mängder te när tid finns. Det är ledig fredag.

Igår klarade jag av städning och allt annat fix, samt var förhoppningsvis

till någon lite hjälp och smakråd åt svärmor.

Shoppade loss vårkläder också, men det tar vi en annan dag.

 

Lite bildlek såhär på morgonen. Här ovan enkel redigering på riktig amatörnivå.

 

Här har vi den helt oredigerade bilden, direkt från kameran.

Idag lånade jag dotterns Nikon D5000, utrustad med 50 mm objektiv.

 

En variant i sepia ...

 

... och en i gråskala. Redigering i PhotoScape.

 

Ibland vill jag lära mig allt som finns om fotografering och redigering.

Och andra dagar är jag så fullkomligt nöjd med det lilla.

Min lek med bilder och de enkla gratisprogram jag använder mig av.

Helt utan krav och måsten, bara ren och skär lekfullhet.

 

Om jag börjar grotta ner mig kommer också regler och bedömningar.

Hur en bra bild ska se ut, vilken redigering som bör göras.

Och jag kommer ha det i bakhuvudet.

Leken kommer försvinna, jag vet det. Sån är jag.

När jag börjar tänka på regler.

 

Den sämsta texten jag någonsin skrivit var i gymnasiet.

Vid ett ganska betydelsefullt tillfälle vill jag minnas.

Och jag började tänka på skrivregler och korrekt meningsbyggnad.

Jag har aldrig stött på så många grammatiska grodor någonsin.

Min lärare var helt förbluffad, hon visste att jag älskade ämnet.

Sen dess skriver jag rakt ur hjärtat eller hur jag nu ska uttrycka det.

Må hända blir det helt galet ibland.

Men texten flyter och jag trivs.

 

Och så vill jag ha det med min bildlek också.

Att ha kvar förmågan att tänka utanför boxen.

Det som är så svårt så fort vi tror oss veta "hur det ska vara".

 

Ta bara livet i stort.

Hur lätt är det att tänka annorlunda om något vi en gång lärt oss.

Något vi gjort på samma sätt i kanske tjugo, trettio, fyrtio år!

Att själv börja tänka "men om jag skulle prova göra såhär istället"

kan vara nästan helt omöjligt. Man kommer inte på något annat sätt.

Men om någon kommer in och säger "varför gör du/vi inte såhär?"

hoppas jag att jag är mottaglig och lyssnar.

Öppen för att tänka nytt, om något gammalt invant.

 

Det var mina morgontankar.

Och fler pockar på.

Jag tror det blir till att pränta ner idéerna,

för att kunna komma tillbaka till dem senare.

Och kanske dela med mig.

 

Vill ni ser fler bidrag på temat "morgon"

kika in hos Fröken Foto.

 

Ha en härlig fredag!

 

Sammanfattning - årskrönika

 

En sammanfattning hos Tatjanis får också bli min årskrönika för 2014.

Jag började året med en sund tanke och hade verkligen för avsikt att det skulle bli en bestående förändring i mitt liv. Motionen skulle få en avsevärt större plats än den tidigare fått.

Men nu tar hela familjen nya tag - efter alla helger kör vi igång.

Vi hoppas få en härlig start på januari!

 

Jag tror nog att jag talar för hela familjen när jag säger att det här var det bästa med hela 2014! Vår resa till Florida. Vi tre hade verkligen mysigt tillsammans och allt vi upplevde finns kvar i våra minnen för evigt. Februari 2014, du levde verkligen upp till våra förväntningar!

 

 

I mars jubilerad jag och firade i all enkelhet med släkt och vänner.

Det blev många överraskningar och jag hoppas att gästerna trivdes. Själv hade jag en verkligt fin upplevelse av den här dagen<3

 

I april fanns det en bloggutmaning på ämnet vardagslyx.

För mig är det vardagslyx att jobba deltid.

Och nästa år kommer fördelningen se lite annorlunda ut, vilket förhoppningsvis kommer att innebära en ännu bättre och mer balanserad vecka:)

 

I maj var det dags för vår dotters bal.

En stor dag i livet!

Vi försökte bidra så gott vi kunde för att den skulle bli minnesvärd<3

 

Och i juni var det dags för studenten!

Mycket firande i år och för andra gången fylldes vårt uterum med gäster.

Den här gången till bredden:) Det kändes som om det blev lyckat!

 

När mannen min jubilerade ville han fly fältet.

Sagt och gjort, vi for iväg till kompisarna norröver.

Men överraskningar fick han ändå. Vissa helt oplanerade.

 

I augusti deltog jag med det här kollaget i fotoutmaning vänner emellan.

Min sommar var temat.

Och den var fylld med utflykter, god mat, nya ställen och härliga upplevelser. Vi var på konserter, bodde på hotell och herrgård, åt gott, badade och åkte mycket cabbe. 

 

 

Mannen min byggde utekök och jag försökte göra några små insatser.

Ambitiösa planer på fin betongskiva slutade med att vi fick göra två. Men nummer två blev verkligen fin och köket hann precis invigas innan sommaren tog slut. Vi ser redan fram emot härliga måltider under 2015:)

 

 

Och vilken lycka det är att ha fått ett nytt, vackert underlag att fotografera på.

Betong är verkligen vackert!

 

 

I september åkte vi till Stockholm med ett helt gäng vänner.

Vi mötte sommaren på nytt och resväskans innehåll stämde inte alls med vädret, men härligt var det och vi njöt många fikor och en härlig föreställning på Cirkus där vi såg Livet är en schlager.

 

I oktober var det bloggträff hos en kär bloggvän som finns ofta i mina tankar. Jag ångrar inte en sekund att jag började blogga, tänk så många fina människor det finns och även om jag inte träffat alla så har jag ofta blivit glad av små, fina kommentarer. Tänk att någon är intresserad av att läsa vad jag skriver här! Lika förundrad varje gång jag tänker på det!

Tack alla ni fina som kikar in här<3

 

 

 

I oktober tog vi sista sommarturen med cabben innan det var dags att ställa in den för vinterförvaring. Vi åkte ut på Österlen med goda vänner som också åker cabbe och de hade hittat en trevlig runda med vacker glaskonst. Vi avslutade med en härlig måltid i Kivik och passade också på att titta på årets upplaga av äppeltavlan. 

 

 

I november var det återigen dags för fotoutmaning vänner emellan.

Shades of grey. Kunde det passa bättre än i november.

Det var inte svårt att hitta motiv. Behövde inte ens fuska och dra ner på färgen! 

 

 

December har ju inte varit långt efter i gråa toner, men nu är det fullt legalt att lysa upp med juleljus och annat fint för att göra tillvaron lite trevligare:) Ännu roligare blir det också när man får vara med i decemberutmaningen hos Tatjanis;). Kollaget ovan får bli en sammanfattning av mina bidrag. Inspirerad av Tanja har jag vikt pocketgran och sedan blev det lite stjärnor också. Pepparkakscupcakes, små jularrangemang och gran är saker som inte får fattas i adventstider och den lilla renen, han är så fin att han mestadels får stanna framme hela året;)

 

Nu är det dags att avsluta 2014 och decemberutmaningen.

Stort, varmt tack och många kramar till alla som följer mig. Jag hoppas ni orkar ett tag till, jag kommer tillbaka när jag tagit en liten, kort bloggpaus. Ska fila lite på upplägget för 2015, kanske blir det lite mer struktur eller så fortsätter jag spreta hit och dit precis som tidigare.

 

Gott Nytt År!

 

 

Hur mår du bäst?

 

Jag lägger in bilderna och börjar skriva på dagens inlägg, utan att ha vare sig ämne eller rubrik klara. Naturligtvis finns det en grundtanke, men som så ofta när jag börjar skriva, så växer det fram allt eftersom. Något av charmen med att blogga för mig. Och att jag alltid spretar både hit och dit. Känns så skönt att inte behöva hålla mig till något bestämt fack. Det är inte min starka sida har jag märkt.

 

Och det för mig osökt in på allt som jag finner avkoppling i. Det spretar också hit och dit. Ibland är det vansinnigt roligt att baka, ibland vill jag bara slå mig ner i soffan och läsa. Idag fastnade jag med datorn i knäet och fick ihop en väggalmanacka för 2015 som vi kan ha antingen i "kontoret" eller i min lilla "kreativitetshörna". Tyckte det var ett bra tillfälle att använda våra foton på när jag ändå fick ett erbjudande med 2 till priset av 1. Och min kalender ligger ju redan klar för beställning:)

 

Dessutom får jag passa på att ta lite extra tid vid datorn när jag är ledig, och göra sånt som jag gör för nöjes skull och inte har med jobb att göra. Jag har tyvärr märkt av att mina ögon blir betydligt mer ansträngda nu för tiden, vilket tyvärr minskar min närvaro här i blogglandia i veckorna. Det får bli desto mer på helgerna, när livet i verkligheten ger utrymme för det:)

 

Sådana här dagar kan vara så välbehövliga! Ta det helt i min egen takt, äta när jag vill, dricka kopiösa mängder te, leka med bilder, längta efter en utlandsflytt när jag ser "En plats i solen" och "En plats på landet" eller fundera på om det inte är dags att byta yrkesbana och ge sig in husbranschen när jag ser "Property ladder". Dagdrömma helt enkelt, en härlig sysselsättning!

 

Som tur är har jag passat på att tvätta lite också mellan varven, tvättkorgen var överfull! Tänk vad lätt det är att förtränga sådana uppgifter ibland. Men veckostädningen hade jag förhandlat bort den här veckan, den stod dottern för. Jag erbjöd henne helt enkelt att betala för ett plagg hon hittade när vi var på frukostshopping för en veckan sedan, mot att hon städade huset den här veckan:) Lyxigt tycker jag! Bra bytesaffär.

 

 

Bild hittad på Facebook

 

Som ni kanske förstår är jag ledig idag, medan mannen min jobbar och dottern hälsar på hos pojkvännen som är hemma på permission från GMU. Det kändes först väldigt tomt i huset i morse, men timmarna har bara rusat iväg och jag har knappt ens hunnit tänka på alla olika små projekt som seglade omkring i tankarna som tänkbara punkter på dagens agenda. Det var nog dags för en sån här lugn och tyst dag bara. Skrota omkring i mjukiskläder och dricka te. Saknar alltid familjen, är nog en "flockmänniska" när det kommer till den biten, men kan ändå uppskatta att vara själv ibland.

 

I vilket fall är orden på bilden ovan viktiga att tänka på. Kanske ännu mer med en vuxen, arbetssökande dotter i huset. Det kan vara helt okej att få skrota omkring någon dag då och då, men om det blir dag efter dag, vecka efter vecka som blir till månader, med huvudsyssla att skicka in jobbansökningar som sällan ger något resultat - då får man alldeles för mycket tid över att leta fel på både sig själv och sin omgivning! Klart vi försöker peppa och stötta, men ibland räcker man inte riktigt till ... tålamod prövas på alla håll.

På måndag ska hon börja "skolan" igen, en 15-veckors kurs med en hel del praktik inbakat, som förhoppningsvis kan ge henne lite nytändning, lite fokus och nyttiga kontakter. Önskar gullungen vår stort lycka till, förstår så väl att det är tungt att inte riktigt veta vad framtiden bär med sig och inte veta vad man vill. Men nu känns det som om en väg att slå in på är funnen och hon åtminstone kan börja ta sig mot ett önskat mål. En bit på väg!

 

Hoppas ni också har en bra fredag, att ni får en chans att koppla av ibland och bara ta det lugnt. Det är skönt för både kropp och själ. Jag har kommit fram till att jag är en typ av de där "starksköringarna" som emellanåt behöver tömma huvudet på alla intryck som jag matas med mest hela tiden. Smälta och njuta av saker jag upplevt, ta in allt som pågår runt mig hela tiden. Reflektera över tillvaron helt enkelt. Jag är inte typen som klarar av att rusa på oavbrutet. Jag behöver få stanna upp och tänka efter ibland.  Det är viktigt det där, att få ta hänsyn till hur vi fungerar. Hur vi mår bäst. Vi är alla olika, men för mig är det här viktiga bitar.

 



 Ha det bäst, finingar<3

 



Så typiskt ...

 

Så typiskt! När jag äntligen är redo för att sitta en stund vid datorn, när ögat vill som jag vill och det går hyfsat bra. Då vill inte Blogger låta mig kommentera hos alla som jag vill lämna ett litet avtryck hos!

 

Hos vissa kan jag välja ett annat inloggningssätt, men hos några är det helt omöjligt. Jag testade visserligen inte som anonym, men det vill jag ändå inte vara.

 

Så misströsta inte, kära vänner! Jag har läst och läst och uppdaterat mig på vad ni är med om, resor och utflykter, regn och solsken och himmelskt lata dagar. Fynd ni gjort, smultronställen ni hittat och mycket annat. Härligt att läsa och jag gläds med er och har själv också lata, somriga semesterdagar.

 

Jag kanske inte kommer att rapportera dagligen, men jag kommer absolut vara lite flitigare nu. Men först och främst kommer jag att bara vara ...

 

,,, vilket jag hoppas ni också är duktiga på:)